CAMPIONI D'ITALIA
För första gången sedan 2011 kan A.C. Milan återigen titulera sig bäst i Italien, för nittonde gången i ordningen. Alla världens fotbollsblickar har ikväll riktats mot Sassuolo och Milano, och här står vi nu. Bäst. SIAMO CAMPIONI D’ITALIA!
Vi gick in i säsongen 2021/2022 med målet att för andra säsongen i rad kvalificera oss för Champions League, den pengastinna turneringen där deltagande är en förutsättning för att kunna konkurrera med de bästa klubbarna i Europa, inklusive de pund-dopade storklubbarna på öarna norröver. Förra säsongen lyckades vi säkra en plats i CL-sällskapet i den sista omgången, vilket möjliggjorde en fortsatt satsning med smarta spelarvärvningar. Då pratar vi inte om några miljardvärvningar, men utköp av Fikayo Tomori för knappa €29 miljoner, någon fransk målvakt vid namn Mike Maignan för €14,5 miljoner och ett utköp av unge Sandro Tonali för ytterligare knappa €7 miljoner (total kostnad ca €17 miljoner).
Det fanns inte i någons vildaste fantasi att denna Milan-trupp skulle kunna prestera mer än att slåss om topp fyra, men samma trupp har visat gång efter annan att summan av delarna ibland kan bli större än vad som borde vara möjligt. Med rätt ledarskap, med spelare som ger sitt allt oavsett hierarkisk position i truppen och ett gäng spelare där vissa av dem utvecklats till det de borde vara och andra utvecklats till något som få förutom möjligtvis firma Paolo Maldini/Frederic Massara kunde se så kan ouppnåeliga drömmar ibland blir verkliga.
Jag stod förra helgen i Curva Sud och sjöng och skrek fram laget till en imponerande seger mot Atalanta, med tanke på läget vi befann oss i. Jag har sällan upplevt ett sådant genuint stöd för det här laget. Alla vi milanisti har genomlidit en del jobbiga år de senaste 10 åren. Det har märkts bland oss alla, från Twitter-riddare till hårt tatuerade och sötdoftande Curva Sud-banditer. Ska jag berätta vem som verkar vara överlägset mest populär där i curvan? Den skallige gentlemannen i vit skjorta med uppkavlade ärmar där på sidlinjen.
Pioli is on fire!
Ja, Stefano Pioli är otroligt älskad bland de mest hårdföra supportrarna, och jag hoppas att alla här hemma också förstår vilken otrolig gärning den här 56-åringen från Parma har gjort sedan hans ankomst i oktober 2019. Jag kände personligen att det var mer eller mindre ett skämt när han togs in för att ersätta Marco Giampaolo, men oj så fel jag och många med mig har haft. Jag kan inte minnas senast ett Milan-lag var så samspelt och lojalt mot varandra. Utan att ens ha varit i närheten av Milanello eller ett omklädningsrum så stinker det här laget av en unison tro på att de tillsammans kan göra vad de vill, och varenda gubbe kommer göra allt de kan för att dra sitt strå till stacken. Inga divalater, inget tjurande på bänken, inga bråk eller skärmytslingar. Alla blåser på samma glöd, som man så fyndigt säger på finska. Jag vill påstå att det är tack vare Pioli och hans stab.
Vad leder detta till mer än bara goda resultat på planen och god stämning utanför densamma. Det skapar en omgivning som är utvecklande för unga spelare. Milan har tydligt och målmedvetet satsat ungt och det har burit frukt. Sandro Tonali, vår nästa lagkapten och storstjärna, har tagit steget från en naturligt svajig debutsäsong till att bli en av ligans främsta mittfältare, nyligen 22 år fyllda. Fikayo Tomori är en av Serie A:s och världens bästa mittbackar, något han cementerat på allvar den här säsongen. Han är 24 år. Veteranen Simon Kjaers säsong tog en snöplig vändning i vintras mot Genoa när korsbandet trasades sönder. Många trodde nog att säsongen för hela Milan skulle ta en jobbig vändning i och med det, om nu inte Maldini/Massara kunde fixa in en ersättare under januarifönstret. Vår sportchefsduo arbetade inte ihjäl sig, för de trodde sig redan ha en lösning i truppen som de värvat in från Lyons B-lag under hösten 2020. Snart 22-årige Pierre Kalulu, ytterbacken som blivit Tomoris mittbackspartner har varit sensationell. På tal om ytterbackar så har vi en 24-åring som är världens bästa (ja, jag säger det bara). Jag behöver inte ens skriva ut hans namn. På mittfältet, bredvid Tonali, hittar vi en annan 24-åring som bara blir bättre och bättre. Algeriern från Arles, Ismael Bennacer. Jag minns tiderna när vi skrek högljutt efter en enda mittfältare av någon slags klass som kan behandla en boll och fördela den vidare. Nu har vi två väldigt duktiga (bästa paret i ligan?) som kommer bli kvar i flera år. Sen finns ett gäng unga spelare som blixtrar till ibland men kanske ändå inte riktigt håller på den här nivån, som Brahim Diaz, Matteo Gabbia och Alexis Saelemaekers.
Har jag glömt någon? Nej, jag tror inte det.
Utöver ynglingarna har vi några spelare i sina bästa år som presterat överlag bra eller ännu bättre under säsongens gång, som Davide Calabria, Alessandro Florenzi, hårde Rade Krunic, flyktande men hårt kämpande Franck Kessié och ligans överlägset bästa målvakt Mike Maignan. Krydda detta med veteraner som Simon Kjaer, Olivier Giroud och Sveriges egen Zlatan Ibrahimovic och ni får ett lag som uppenbarligen kan skapa underverk.
Utvecklingen av de unga spelarna och harmoniserandet mellan de unga och gamla tillskriver jag återigen till största del Stefano Pioli och hans stab. Även spelare som Ibrahimovic, Kjaer, Florenzi och Maignan har med sitt ledarskap och kravställande skapat en kultur inom laget som inte nöjer sig med något halvdant arbete eller mjuk mental attityd. Zlatan har under andra halvan av säsongen inte kunnat bidra på planen, men utanför har han visat att det han sa vid ankomsten i januari 2020 skulle bli sant. Han ville ta Milan tillbaka till toppen där de hör hemma, och nu har han lyckats.
Just ja, jag har visst glömt någon. Det finns ju en till 22-åring som haft en rätt stor inverkan på Milan den här säsongen. Jag har svurit mig hes över honom under tidigare säsonger, för att hans uppenbara potential så gott som alltid slutat med en bortslösad slutprodukt, om det så varit en avgörande passning eller ett avslut. Men den här säsongen har Rafael Leao växlat upp rejält och tagit det där klivet som vi alla väntat på. Snabbheten, kraften, kreativiteten har nu resulterat i legitima chanser och slutligen även i mest mål i detta Milan. Leao var under vintern en av de absolut hetaste spelarna i världen och har nu under slutspurten av Serie A tagit offensiven på sina axlar och gjort de avgörande målen som nu slutligen lett till lo Scudetto. Det är stort.
Söndagen den 22 maj 2011 tog den säsongens Serie A-spel slut, en säsong som kröntes med den senaste ligatiteln för i rossoneri. Tills idag. Söndagen den 22 maj 2022 står vi här igen. Som bäst i Italien. Associazione Calcio Milan är återigen på den plats där vi hör hemma. På toppen.
Njut av den här dagen, den kommande veckan, den kommande sommaren och den kommande säsongen. Det här är bara början för det här laget. Det finns en otrolig grund att bygga vidare på.
Vet ni vad som gör att segerns sötma smakar ännu så mycket bättre den här kvällen. Att lillebror står där på vår arena och sörjer sin givna titel. Vi är här nu. Vi är tillbaka.
MILANO SIAMO NOI!
Da una vita lo cantiamo
Sei la merda di Milano
Quello stemma che hai sul cuore
Rappresenta il disonore
Tra sconfitte e delusioni
Sempre e solo umiliazioni
Rossoneri siamo noi
Ma chi cazzo siete voi?
Interista vaffanculo!
Interista vaffanculo!
Interista vaffancuuulo!
Interista vaffanculo!
