Den buttre mannen
Fotbollsspelare väcker ofta åsikter. En spelare i Milan som väcker åsikter är den aldrig leende fransmannen som på egen hand ordnat många poäng till krisklubben.
För drygt tio år sedan debuterade den yngste spelaren i ligans historia i Ligue 1, när Sochaux tog emot Ajaccio i säsongspremiären. Stortalangen Jeremy Menez var bara 16 år när han skrev sitt första proffskontrakt med den östliga franska klubben, och vägen upp bland fotbollsstjärnorna var utstakad.
Ett par säsonger i Sochaux blev till ytterligare några säsonger i furstendömet Monaco, där karriären tog fart på allvar. Efter en lyckad tid på medelhavskusten, då han bland annat jagades av flera stora Premier League-klubbar, valde den fortsatt unge anfallaren att fortsätta karriären i den vackraste av ligor. Serie A.
Tiden i huvudstaden och Roma blev dock aldrig helt lyckad, och efter tre år och flera incidenter med tränare och medspelare var det så dags för det missförstådda geniet att flytta hem dit allt en gång började. Till Paris och favoritlaget PSG.
Som infödd parisare, son till en brittisk familj, var förhoppningen stor om att den stora talangen äntligen skulle blomma ut på den stora scenen. Problemspelaren skulle nu bli en förgrundsfigur för det nya, rika PSG.
Utan att imponera nämnvärt, bortsett från enstaka perioder, blev även denna period i Menez karriär en besvikelse. Känslan var att potentialen som fanns inom honom aldrig skulle få komma ut på riktigt. Kvar fanns egentligen bara ett alternativ. Att återvända till Serie A och ett Milan som specialiserat sig på att hämta in bosman-spelare, likt Menez.
Förhoppningarna bland milanisti världen över var låga. Varför skulle han lyckas i Milan när han hade misslyckats överallt annars? Vad talade för att en bångstyrig och butter man skulle blomma ut under styret av Filippo Inzaghi?
Från första minut har Jeremy Menez visat att han fortfarande kan. Vid dags dato är han Milans överlägset bästa målskytt och han ligger även i toppen av hela Serie A:s skytteliga. Han har inte varit tungan på vågen. Jeremy Menez är vågen. Utan fransmannen hade inte Milan kunnat räkna till 33 poäng på 24 matcher. Utan Menez hade Milan förmodligen legat någonstans strax ovanför nedflyttningsstrecket, om ens det.
Trots detta råder det alltså högst delade meningar kring 27-åringen. Han ler aldrig och är en grinig egoist, menar vissa. Han dribblar bara tills han blir av med bollen, säger andra. Det kan de visserligen ha rätt i, men faktum kvarstår att Menez är den som tillsammans med Diego Lopez burit detta Milan den här säsongen.
Så, käre Jeremy. Fortsätt gärna dribbla och bli av med bollen. Ja, jag kommer skrika mig hes hemma i soffan, men så länge du blandar den enkelspårigheten med din fantastiska briljans är det helt okej.
Och vet du vad? Du behöver aldrig någonsin le för min skull. Fortsätt vara butter och tvär. Uppenbarligen är det då du är som bäst.
