Dopopartita Bologna-Milan: Tre poäng är alltid något
Milan, med en man mer i större delen av matchen, behövde en straff för att ta tre pinnar mot Bologna.
Vi tar det vi får
Ingen dominans trots numerärt överläge i nästan 80 minuter. Inget skönlir så långt ögat kan nå. Och det behövdes en straff för att vi skulle göra mål och ett (korrekt) bortdömt mål i slutminuterna för att vi skulle få med oss tre poäng.
Men jag klagar inte. Jag tar det jag får nu. Tre poäng är trots allt tre poäng, och det hör inte till vanligheterna numera. Så tack för poängen, även om det i övrigt var 94 bortkastade minuter.
Vems fel är det?
Nog för att det trots allt saknas en hel del spelare, men se bara på materialet Brocchi har till sitt förfogande. Mittfält som består av Kucka, Montolivo och Mauri. Avbytare är Poli och Bertolacci. Herregud.
En del skyller på ledningen, en del skyller på spelarna. Vi kan vara eniga om en sak dock: Det är inte tränarens fel. Det gäller Seedorf, Inzaghi, Mihajlovic och Brocchi. Trots det är det just där ledningen gör förändringar först. Och oftast. Milan är en så galet misskött klubb att det snart inte är lönt att hoppas mer.
Alla är ur form?
Det verkar lite så. Bacca gör knappt mål på straff numera. Adriano var i form i två matcher i höstas, sedan dess springer han mest runt och sliter. Hela mittfältet är ur form. De Sciglio har inte formtoppat på flera år och vi har väl inte haft någon som trequartista som presterat ordentligt sedan typ Kaká.
Det är nu det gäller dock. Det är nu säsongens viktigaste matcher ska spelas. Och då är folk antingen skadade eller ur form. Awesome.