Dopopartita Milan-Atletico 0-1: Oförtjänt förlust
Milanspelarna somnade till i en sekund och det räckte dessvärre för att Diego Costa skulle knoppa in segermålet för gästerna. Nu väntar en tuff bortamatch.
Fokus
Man kan säga vad man vill om Seedorfs startelva eller uppställning. Man kan yrka på att han kan motivera och få spelarna att dyka upp till match hur taggade som helst. Men viktigast av allt var koncentrationen ikväll. Det är det som vi snackar om när vi säger att vi har Champions League i vårt blod. Spelarna såg oerhört fokuserade ut större delen av matchen. Ja, nästan hela matchen bortsett från ett par sekunder. Det är en förutsättning för att man ska kunna implementera tränarens idéer och taktiska disposition. Och det är ett krav om man vill ha en chans i den finaste av turneringar. Dessvärre klarade vi inte det fullt ut, och vi ser än en gång hur hårt och lätt det kan straffa sig. Typiskt.
Märklig match
Halvlekarna såg nästan likadana ut. Milan föll ihop första tio för att sedan resa sig och skapa chanser. I första halvlek borde man gjort både ett och två mål, och än en gång visar det sig hur små marginalerna verkligen är. En stolpe. En ribba. Och en felnick och markeringsmiss. 0-1 istället för 2-0. Atletico spelar på Simeone-vis tufft och många gånger fult. Samtidigt hade Milan en perfekt press på mittfältet och erövringsspelet fungerade stundtals bättre än vi sett på många år. Och så tyckte Abate att bollen skulle nickas ut i en fri yta i eget straffområde och Rami och Bonera trodde att Diego Costa skulle följa med dem och ta en kopp kaffe. Och till sist applåderade Seedorf. För vad undrar jag.
Fegt
Det var kanske smart att hålla igen och känna på motståndarna. Det var definitivt smart att hålla positionerna och inte tillåta Atletico förstöra våra chanser direkt. Men när man nu lyckades ta över matchen, skapa chanser och dominera stora delar av spelet och gick för en seger, borde man inte gjort lite mer? Kunde man inte gjort mer? Pazzini satt på bänken och tittade på när vi slog inlägg på inlägg mot spelare som Poli. Och när vi släppte in ett baklängesmål. Då var det viktigare att undvika ännu ett baklängesmål. Nog för att vi har en liten chans att ta igen det här, men på hemmaplan förlorar vi inte. Det ska i alla fall vara inställningen. Och om vi nu gör det ska ingen jävel komma och applådera. Det är Allegrianskt. Det finns inte i vårt DNA att förlora på hemmaplan. Och då struntar jag fullständigt i vem det är vi möter. Så det så.
************
Har vi en chans? Ja. Tar vi den? Nej.
************
Hur osynlig var Poli? Han är inte i form, och det hjälper inte direkt att han får hoppa in på en position han inte behärskar.
************
Taarabt. Inte så illa. Är det en trend vi ser från honom?
************
Godin. Jag har extremt svårt för den killen. Misströsta inte, jag gillar Turans skägg.
***********
Vi slängde på fullaste allvar in Constant när vi skulle jaga en kvittering. CONSTANT!
**********
FAN!
