Dopopartita Milan-Fiorentina 2-1: Knapp men livsviktig seger
Efter en vild första halvlek lyckades inget av laget göra mål i andra halvlek vilket resulterade i att Milan knep den viktiga trepoängaren de behövde.
Riskera allt
Det är mycket högriskspel vi bjuds på numera. Alla är liksom all in. Vangioni får mig att undra varför han varit så långt ner i rangordningen för att minuter senare visa varför med galna dragningar utanför eget straffområde. Sosa kör ofta passningar på ett tillslag och väldigt ofta öppnande men riskabla passningar (som motståndarna ibland får tag på). Och så har vi Suso som dribblar lite för mycket ibland, Bertolacci som inte bryr sig, Gomez som är galen, Donnarumma som tror att han är Messi och sist men inte minst Kucka som spelar som världens bästa tvåvägsmittfältare genom tiderna. Det är mycket självförtroende, mycket ego och snart också lite pondus i dagens Milan. Någonstans får vi se det som positivt att spelarna verkligen vågar. Vågar vinna genom att riskera att förlora. Nu ska vi bara lära oss när och var vi ska våga mest. Det går liksom inte ihop att göra en massa defensiva byten och sedan hålla på och göra en massa riskabla saker utanför eget straffområde.
Viktigaste trepoängaren på länge
Närmast alla lagen runt oss tog tre poäng. Det var därmed viktigt att vi också hakade på, samtidigt som Fiorentina fick sig en törn i kampen om de viktiga platserna. Jag är inte helt säker på att alla förstår allvaret i situationen. Vikten av att komma ut i Europa igen. Jag hoppas att de gör det, och att alla verkligen kämpar mot det målet, för utan det kommer de inkommande kineserna inte att satsa på samma sätt. Skönt att se att spelarnas psyken höll för pressen och att vi faktiskt kunde hålla oss någorulunda lugna i det tempo som andra halvlek bjöd på. Jag vet bara inte vem som ska tillskrivas alla positiva ord, men någonstans måste ju ändå Montella hyllas. Han åldras nog rekordsnabbt på Milans bänk, men jag hoppas att någon där uppe någon gång faktiskt får sagt ett par tacksamma ord till mister för de framsteg som truppen ändå gjort under honom. Och kvällens seger var verkligen en kämpa-seger.
Spöket
Det är någonting med Pasalic som inte stämmer. Han hade ett skott i stolpen idag, men det kändes som att han knappt var på planen. Han springer mycket, det ger jag honom. Mer än det vet jag faktiskt inte om han gör. Statistiken visar säkert något helt annat, men det är den enda spelaren jag tycker såhär om. Det känns som att han bara springer runt i 90 minuter, utan att synas eller göra något väsen av sig. Nu vill jag absolut inte att han ska ersättas av den loje Bertolacci, men visst måste vi ha bättre mittfältare att tillgå. Hade det varit läge att prova med både Locatelli och Sosa samtidigt? Jag vet inte. Jag har säkert fel om Pasalic också, men det är en känsla jag inte kan skaka av mig. Inte ens efter hans segermål mot Bologna.
*****
Vangionis två identiska hands. Inte fint att se.
*****
Susos filmning. Inte fint att se.
*****
Bacca slet som ett djur. Ska ha cred för det.
