Dopopartita Milan-Hellas 2-2: Katastrof
Inzaghis Milan gick än en gång på en mina när man under lördagskvällen tillät Verona att kvittera djupt in på stopptid.
Coach
Det kommer att diskuteras hårt och flitigt om huruvida mister borde gjort annat. Man kan diskutera startuppställningen precis som vanligt, men det som sticker ut är självklart den inställning Inzaghi har när vi leder hemma mot Verona. Laget faller i vanlig ordning ner i banan och bjuder in till press från motståndarna. När vi sedan halvhjärtat kontrar (och slarvar bort chansen) är lagdelarna så splittrade och långt ifrån varandra att man nästan undrar vilket lag det är man kollar på. Inzaghi har tveklöst en hel del bra idéer och tankar om hur han vill att hans lag ska spela, men hans brister är så tydliga att nästan vilken annan tränare som helst kan dra nytta av dem. Och varje match som går inser jag mer och mer hur stora de är. Efter kvällens match lär han få stå till svars inför fans, klubb och media. Och det med all rätt.
Muntari
Vi ska inte hitta någon hackkylckling här, men hans huvudlösa agerande är så galet att jag snart inte vet vad jag ska säga. Jag undrar om det är övermod och dålig självinsikt eller om hans fotbolls-IQ verkligen inte är i nivå med vad vi är vana vid. Kanske är det en kombination.
Det som är klart är att han helt enkelt inte håller måttet, hur nyttig Martin Åslund än tycker att han är.
Det är helt enkelt alldeles för många felbeslut per match, och det är det absolut sista Milan behöver just nu. Vi har dessutom tillräckligt många andra som tar skogstokiga beslut lite då och då.
Så nära men ändå så långt borta
Ja, det kan skyllas på otur att vi trots en rimligt bra vändning inte kunde hålla ut de sista stopptidsminuterna. Faktum är dock att vi egentligen inte ens var nära. Först och främst fick vi än en gång kämpa i motvind, på hemmaplan dessutom. De bra kontringslägen vi fick slarvades bort innan de kunde bli till en bra målchans. Och när laget än en gång började försvara sig som om vi mötte Real Madrid, bytte in en extra back och bjöd in till både en och två kvitteringschanser insåg jag vad som komma skulle. Det är hårt att släppa in det där målet i slutminuterna, men det är inte så konstigt med tanke på hur man agerar i ledning. Desperation i ledning och desperation i underläge.
