Dopopartita Milan-Juventus 4-2: Årets comeback!
Milan låg under med två mål men sex galna minuter vände matchen i vår favör. En match som vi sent glömmer.
Att vara milanista
Ja, hur är det egentligen? Jag tänker att jag gör det enkelt här. Här är mina spontana och korta tankar vid specifika tillfällen i matchen.
Efter första halvlek (0-0): Jag är nöjd. Vi har inte gjort bort oss och det är inte ojämnt.
0-1: Typiskt. Planens mest överskattade skit. Och nu är det tungt.
0-2: En av planens mest osympatiska spelare (det är ändå Juve vi pratar om så inte ens Ronaldo är värst där). Hoppas inte det rinner iväg nu.
1-2: Kontakt, men det är Juve. Detta tappar de aldrig.
2-2: Förlusten kommer att svida extra nu, men tänk om!
3-2: Vad är det som händer?!? När kollapsar vi? När får Juve straff?
4-2: Detta kan ju gå vägen? Iaf en poäng klarar vi kanske?
Närmre 5-2 än 4-3: Hur långt är det till CL-platserna?
Dålig förlorare
Jag är en väldigt dålig förlorare - det vet alla som känner mig och har tävlat med eller mot mig. Det gäller även mitt favoritlag. Nu har tidens gång gjort mig härdad och jag har vant mig vid att Milan inte direkt är titelutmanare och att vi helt enkelt inte vinner dessa matcher. Jag blir såklart arg, men inte som förut. Men det är något med Juventus (och Inter). Jag klarar inte av det. Det är ju klart att de dominerat den italienska fotbollen i så många år och att de vunnit (med hjälp) rättvist många gånger. Men jag vägrar finna mig i att förlora mot Juventus. Så när det stod 2-0 tänkte jag för mig själv att jag, nästa gång vi slår Juventus, ska bete mig som en riktigt dålig vinnare. Nu gör jag inte det ikväll, men herregud så härligt det är att slå Juventus. Det är få saker som gör mig nöjdare fotbollsmässigt än det. Jag behöver inte vara en dålig vinnare, men jag slipper vara en dålig förlorare! JAAAA!
Pioli
Hur går det nu här? Vi har väl i princip gjort klart med en ny coach. Och sportchef. Och dumpar klubbens kanske mest kära ansikte på ett, om jag får säga mitt, väldigt fult sätt.
Man kan tycka vad man vill om Maldinis kompetens och roll i klubben. Där kan jag på ett personligt plan verkligen vilja att man tar hand om honom, men samtidigt förstår jag såklart om någon som är mer kompetent eller bättre lämpad för hans roll dyker upp byter ut honom. Det kan fortfarande skötas snyggt och det bör man lägga lite extra energi på.
Men Pioli. Hur kan man, i dagsläget iaf, rättfärdiga att ersätta honom? Innan säsongen är över. Och en tränare som faktiskt gjort att laget tagit enorma kliv framåt. Han har hittat en stabil backlinje. Han är grunden till att vi har ett fantastiskt centralt mittfält och han är grunden till att vi har ett piggt, rörligt anfall även om våra alternativ är begränsade. På individbasis är det Piolis förtjänst att Kessie hittat tillbaka (vilket monster han var ikväll), att Bennacer fått precis den avlastning han behöver för att kunna dominera sin del av spelet. Det är Pioli som gjort att Calhanoglu glider runt fritt i banan och är kärnan i alla offensiva faser men ändå lyckas stå rätt defensivt. Att Theo Hernandez fortfarande ses som en vänsterback och att en snart 40-årig Ibrahimovic kan starta och ofta dominera matcher. Det är Pioli som vunnit truppens respekt, återfått fansens respekt och styrt Milan i rätt riktning. Inte bara spelmässigt, inte bara resultatmässigt men som en helhet. Om man nu ersätter honom och ger den nya coachen en miljard att shoppa för, ja då finns det inget annat än Scudetto som är godkänt. Så känner jag verkligen just nu.
