Dopopartita Milan-Lazio 0-1: Crash and burn
Milan åkte ut efter att ha varit det sämre laget i båda drabbningar mot Lazio. Matchen avgjordes efter ett kontringsmål i andra halvlek.
Formsvackan fortsätter
Poängtapp och plattmatcher. Det börjar bli vardagsmat igen för oss milanisti. Självklart var det en tidsfråga innan verkligheten skulle hinna ikapp oss supportrar, överpresterande spelare och en hypad oerfaren tränare. Jag har tänkt det hela tiden dock, formsvackan kommer. Frågan är när den kommer och hur länge den varar. Timingen på svackan är dålig. Riktigt dålig. Vi står inför semifinaler varje matchdag. Handlar det inte om en chans att spela cupfinal så handlar det om att kvalificera sig till Champions League. Och vi står och går på tomgång. Allting hackar och ingen verkar prestera riktigt. Milan har haft enorm tur med resultaten i de andra matcherna, annars hade vi säkert fått kämpa om en EL-plats istället. Nu gäller det att man reser sig. Snabbt. Varje match är nästan en måstematch nu.
Rättvist trots allt
Över två matcher förtjänade Lazio att gå vidare till finalen, inget tvivel om den saken. Saken är den att de även förtjänar sin finalplats om man ser till individuella matcher också. Det var inte så att de vågade mer. Lazio har en klar filosofi och de utför planen väl. Milans fotobollsidé är luddig och framförallt osäker. Det är svajigt och det märks att laget inte riktigt har den styrka som krävs för att resa sig när det behövs. Inte nu längre. Kanske har Gattusos förmåga att övermotivera spelarna avtagit. Kanske är ljuset slut och kanske är tron på projektet inte alls vad den varit?
Som sagt, vi kan analysera Milan hur mycket vi vill och jag delar ut mina kängor strax, men på det stora hela finns det inget att diskutera. Milan vågade mindre, Lazio var mer cyniska och smartare. Lazio var även ineffektiva, men skapade så pass mycket mer att det räckte ändå. Någonstans hoppas jag dock att Atalanta vinner cupen.
Ris och ros
Ett tag såg man ganska ordentliga positionsbyten i den offensiva tredjedelen. Och det var genom konstant rörelse också, vilket såg väldigt lovande ut. Dessvärre hamnade vi snabbt i samma tempo och stillastående spel kort därefter, men kanske finns det något att bygga på där. Milans tre-till-fembackslinje så otroligt isärdragen ut. Caldara är lovande men har en del att arbeta med i positionsspelet och utan att vara taskig så är Musacchio kanske inte rätt person att lära honom det. Musacchio tog många högst tveksamma beslut i matchen och det håller helt nekelt inte i ett mittlås vars lag har som ambition att spela Champions League. Även kollega Romagnoli slarvade lite mer än jag är van vid. Kessie såg seg och gnällig ut i vanlig ordning och Suso. Suso. Han har förvandlats till en stoppkloss. Någonstans man spelar bollen för att den ska stanna upp. Hans finter är lättlästa och det är nu man verkligen ser hur långsam han är. Hade han inte haft en så bra bollkänsla som han ändå har så hade han inte platsat i Serie B med dagens standard.
