Dopopartita PSV-Milan: Fegt och oförberett
Milan åkte till Holland för att ta sig an Cocus mannar i den första av två livsviktiga kvalmatcher. Resultatet blev en besvikelse för milanisti sett till det viktiga ledningsmålet.
Fegt och klantigt
Det ligger i Allegris blod att slå av på takten. I detta fall kan det ha varit ödesdigert. PSV var klart sårbara defensivt och var i brygga. Istället beslutade man sig för att falla tillbaka i positionerna. Milan hade fått styr på PSV:s höga press och hittat ett passningstempo som styrde matchen. Montolivo hittade rätt i sin position och började få mer boll. Istället lämnade över bollinnehav och inväntade det där oundvikliga distansskottet som skulle träffa rätt. Nu kom det kanske inte, men istället fibblade Abbiati till det i den grad att det resulterade i mål. Passningsspelet från flertalet spelare var under all kritik. Milan är inte riktigt på samma nivå i de fysiska förberedelserna men det ursäktar inte arrogansen som Mexes visade upp, felbesluten Emanuelson bjöd på, Boatengs galet vilsna insats och Balotellis filmningar. En vecka kan göra mycket. Ritbordet väntar för Allegri.
Positiva vibbar
Det är klart, i säsongens första tävlingsmatch ställs laget med kniven mot strupen direkt. Inget utrymme för misstag, inget utrymme för att reparera dem. Och helt ljusbefriad var inte insatsen. Balotellis framspelningar vägde tyngre än hans filmningar. El Shaarawys löpvilja och mål övervägde hans usla förstatouch. Montolivos uppvaknande kompenserade för sin yra inledning och De Jong kompenserade för sin bristande snabbhet med säkert positions- och passningsspel. Abate fick ett inlägg förbi försvararna (!!!!), Muntari blev inte utvisad (!!) och Niang överglänste Boatengs åttio minuter på cirka tio minuter. Och bäst av allt: Polis inställning. Om alla spelade varje minut som om den vore deras sista på en fotbollsplan. Det kommer ni att få höra igen. Och igen. För han gör det gång på gång. På gång.
Allegri
Sett till Urbys galna positionsspel och usla uppspel var det ett felbeslut att starta honom. Enkelt att säga det nu kanske, men det är en chock att det tagit så lång tid för alla att inse att Emanuelson hör hemma på vänsterbacken. I varje fall om han vill spela i Milan. Med det sagt är han inte på något sätt en spelare som borde vara förstavalet. Tråkigast av allt är självklart Allegris bristande fingertoppskänsla. Som gammal spelare borde han haft det på känn att vi hade så lätt för att skapa chanser. Milan hade guldläge att stänga det här dubbelmötet, men istället valde vi att spela med avsikten att sänka tempo och spela av matchen. När han väl verkade förstå kom bytena alldeles för sent. Poli borde bytts in tidigare, likaså Niang. Men ha en sak i åtanke nu: Trots att Milans mannar inte är helt matchtränade ännu och trots att vi inte är det Milan vi vant oss vid är en sak klar - vi ska vara bättre än det här. Som sagt, tillbaka till ritbordet. En veckas betänketid är allt han får. Om drygt en vecka sitter vi och svettas igen.