Enda vägen ut
Milans mångåriga kräftgång är ett bevis på att framtidsutsikterna är dystra. I ärlighetens namn finns det nu bara en väg ut ur eländet.
Säsongen 14/15 är inte första gången vi läser Milan och kris i samma mening. Personligen har jag svårt att komma ihåg när jag senast såg på den rödsvarta framtiden med tillförsikt. Den en gång så stolta Milano-klubben har fastnat i ett gytter av kvicksand. Det ter sig omöjligt att kravla sig upp på stabil mark.
Det har gått så långt att vi nu står med sand upp till öronen. Ett steg fram resulterar i flera steg bakåt. I mina ögon finns det bara en realistisk räddning, ett rep som slängs ut av någon okänd som plötsligt dyker upp ur den täta djungeln.
De senaste veckorna har ryktena om en försäljning av Milan tagit fart. Det har skrivits om thailändare och kineser, alla med en sak gemensamt: en väldig massa pengar.
Jag förstår fotbollsromantikern som absolut inte vill se sin klubb säljas till högstbjudande. Inte nog med att framtiden blir osäker. Kanske förändras allt det som Milan en gång stod för. Hur ska en asiat kunna kliva in i den italienska fotbollen och skaffa sig samma maktposition som gubbarna Berlusconi och Galliani jobbat sig till under en halv livstid? Vi vet alla att il calcio är något helt annat än övriga toppligor i Europa.
Vid en eventuell försäljning skulle frågorna vara många och svaren få. Men sanningen är att bränslet har tagit slut för länge sedan i den tank som idag förs fram av Silvio och Adriano. Allt det de två har gjort för klubben går aldrig att tacka dem nog för, men var sak har sin tid. Silvio Berlusconis och Adriano Gallianis tid tog slut för flera, flera år sedan.
Om Milan vill tillbaka till fotbollens finrum måste dessa herrar fasas ut. Det sker fördelaktligen genom en försäljning till extern part. Hur jobbigt det än kan kännas så är det den enda vägen ut ur denna misär som vi nu upplever.
Repet kommer slängas, snarare förr än senare. Det gäller för Milan att ta chansen och greppa taget.
