Gästkrönika: Milan är mycket starkare på pappret idag
En enkel supporters försök till utvärdering av lagets prestationer och sommarens spelarköp.
Först och främst anser jag att årets upplaga av Milan på pappret set betydligt starkare ut än
vad det gjorde under den föregående säsongen. Men med inköp av spelare för 1,2 miljarder
vore det väl märkligt om det inte gjorde det? Även på planen har vi fått se prov på lagets
styrkor. Vi märkte av dessa inte minst i offensiven under de inledande matcherna. Vi såg då
även starka inslag av obalans där ett alltför stort ansvar för defensiven hamnade på de fyra i
backlinjen. I dagens moderna fotboll, om vi nu bara talar om den spelmässiga aspekten av
denna, behöver lagen anfalla med alla lagdelar och försvara med alla lagdelar. Störst ansvar
måste såklart läggas på den sista utposten i form av backlinje och målvakt men fokus behöver
också tas till presspelet i forwards- och mittfältslinje och kring vikten av att lagdelarna håller
ihop under alla nittio minuter.
Obalansen har vi till viss del fått bukt med men jag tror att det kan gå att få till det ännu bättre
och att det kommer att vara nödvändigt då vi snart kommer stöta på riktigt tufft motstånd.
Matcherna mot Newcastle och Dortmund har däremot visat på ett ordentligt fall framåt
jämfört med några av de initiala matcherna. En förklaring kan ligga i att formationsändringen
förvisso skedde innan säsongen drog igång men ändå har inneburit en stor förändring för laget
men att den taktiska dispositionen nu fungerar bättre än i början.
Många nya spelare och en ny formation har inneburit en utmaning. Skador och tufft
spelschema har dessutom tvingat tränare Stefano Pioli att såväl rotera spelare i startelvan som
till att ändra formation helt och hållet. Det hela har om vi ser till inspelade poäng fallit
resultatmässigt väl ut men vi har också haft en del marginaler på vår sida. Men här får vi inte
glömma att bra lag har just marginalerna, eller ”turen” på sin sida.
Är det då ett bra lag som vi har? Alltingen är såklart relativt men om vi ser till dagens spelare
så har vi en stomme som tillsammans har kommit fram i Milan och som har varit med om att
ta laget från ett som knappat mäktade med att ta sig till EL, till ett som vunnit såväl scudetto
och som åtminstone två år i rad utmanat om ligatiteln och dessutom börjat prenumerera på
spel i CL. Laget skulle efter ligatiteln ha byggts på med ordentliga investeringar men dessa
uteblev och förra säsongen innebar ett slags mellanår. Åtminstone vad gäller spelet i ligan.
Desto bättre såg det ju ut i CL där vi i slutspelet slog ut såväl Tottenham som går extremt bra i
PL just nu som den inhemska ligamästaren Napoli. Det för övrigt enda italienska storlag vi
inte mäktade med att besegra under höstsäsongen 2022. Fram till VM-uppehållet såg spelet i
ligan och poängresultaten bra ut. Hade bara formen hållit i sig är jag övertygad om att vi hade
kunnat sluta på en bättre placering i ligan. Men de hade knappast kunnat utmana suveränerna
från Neapel om guldet.
Trots nya duktiga spelare in är det till stor del stommen av spelare i laget som behöver
prestera för att vi ska åstadkomma resultat som överstiger de från de två tidigare säsongerna.
Laget är trots förstärkningar fortfarande ganska ordentligt beroende av den starka
vänsterkanten och Rafael Leaös (Rafa) exceptionella förmåga att göra mål och servera sina
medspelare. Theo Hernandez (Theo) är offensivt en av de allra bästa i världen men kan nog
steppa upp ytterligare. Och det kommer han behöva göra om vi ska ta oss till slutspel från den
svåra CL-gruppen. Christian Pulisic (Puli) som är en av förstärkningarna på högerkanten har
inlett bra både spel- och poängmässigt. Och inte minst det sistnämnda är viktigt då en stor del
av kritiken mot högerkanten de senaste åren har varit just de uteblivna poängen därifrån. Inte
sedan Susos glansdagar har vi haft en ordentlig offensiv kraft att räkna med därute. Men även
här skulle spelet kunna se ännu bättre ut. Högerforwarden har dock en lite knepigare situation
då understödet från högerbacken inte ser lika bra ut som på den andra kanten. Högerbacken är
en position som verkligen skulle behöva förstärka om det här laget ska kunna ta ytterligare
steg framåt. Ruben Loftus-Cheek (RLC) är en annan förstärkning som visat prov på att kunna
prestera såväl offensivt som defensivt och som jag tror kan komma att växa ytterligare. Sedan
har vi även Tijjani Reijnders som var den spelare av de tre nu nämnda värvningarna som jag
visste allra minst om. Andra som däremot hade koll beskrev just det som vi nu ser är
Reijnders styrkor och stora bidrag, nämligen ett utmärkt passningsspel, spelintelligens,
rörelse, teknik, placeringsförmåga och kondition. Det vi saknar är det som lite modernt sådär
kallas för ”slutprodukt”. Och då främst i form av vassare skott/avslut på mål.
De tre ovan nämnda nyförvärven har tillsammans med Marco Sportiello presterat och jag
anser att de gör laget till ett bättre än föregående års upplaga och ytterligare bättre tror jag att
det kan komma att bli. Kanske hade det också kunnat räcka med dessa nyförvärv, givet en
begränsad budget och givet behov av förstärkningar på andra positioner. Men jag återkommer
till det senare.
Utöver de fyra etablerade spelare som köpts in köpte klubben även Noah Okafor (Oka) och
Yunus Musah. Två lite yngre spelare men som ändå har spelat på den högsta nivån i CL,
landslag och i Musahs fall i den spanska högstaligan. Här har kanske förväntningarna på
prestation varit något lägre än för de nyförvärv som presenterades tidigare i texten. Vad gäller
Okafor så har kanske också frågan litegrann handlat om vem eller vilka det var tänkt att han
skulle fungera som back up eller komplement till. Han verkar trivas ute till väster på den
position som Rafa innehar men många tänkte nog också att han skulle kunna fungera som CF.
Frågan jag själv ställer mig är vilka krav på prestation vi kan ställa på Okafor vad gäller
målskytte då han tidigare säsonger aldrig har presterat mer än 9 antal mål i den relativt svaga
österrikiska högstaligan. En liga i vilken han har spelat i det dominerande laget. Det kan man
ställa mot insatser och mål i CL samt antalet spelade minuter i ligan och snittet ser då okej ut.
Men inte på en nivå motsvarande en stor målskytt. Vi får hoppas att det inte var det som
ledningen såg framför sig när de beslutade sig för köpet av Okafor. Vad kan då denne tillföra?
Ja, på sikt kanske just målskyttet kan bli bättre men framförallt får vi nog i Oka en hårt
arbetande forward med en hyfsad teknik och som kan bidra i presspelet, skapa utrymme för
forwardskollegor och säkert spela fram till ett och annat mål. Han visade prov på några av
sina förmågor i matchen mot just oss förra året. I och med att Ante Rebic inte lyckades få sitt
spel att stämma under förra säsongen och Divock Origi misslyckades gång efter annan så går
det kanske att motivera köpet av Oka. Personligen hade jag kanske däremot hellre sett en
investering i en ung spelare som presterat ett bättre målsnitt. Tilläggas bör kanske att priset
för Okafor inte var så högt och att man förmodligen kan komma att ha igen minst hela
summan i det fall man efter något år eller så väljer att sälja honom vidare.
Musah har en fysik och en mångsidighet som kan komma väl till pass i ett lag som behöver
rotera för att kunna prestera på flera fronter. Samtidigt verkar han inte ha mått bra eller
presterat bra under perioder då han mer frekvent roterats och fått byta roll i Valencia. Det
talas ibland om att han kan passa bra som defensiv mittfältare i Piolis 4-3-3 eller som
mezz’ala i samma uppställning. Han har fått en del speltid men behöver mer för att kunna
utvecklas och innan det riktigt går att utvärdera köpet. Han är också förhållandevis ung ännu
och kan på sikt kanske komma att bli en riktigt fin investering.
Sedan återstår den i jämförelse med Musah något äldre Samuel Chuckwueze (Chuck) som
också kommer från spanska högstaligan där han spelat i flera år. Här har debatten en del
handlat om vilka krav på prestation vi kan ställa, om det var rätt att köpa nu i och med
kontraktssituationen och när vi kan börja förvänta oss att han ska börja leverera poäng. För
min del är saken rätt klar. Priset var omotiverat högt med tanke på kontraktssituationen och då
intresse och konkurrens från andra klubbar var långt ifrån mördande. Med tanke på ålder och
pris hade jag nog också förväntat mig en mer färdig spelare som ganska direkt skulle kunna
komma in och leverera bra prestationer. Nu har speltiden varit lägre än för Puli men jämfört
med denne har det spelmässigt inte sett lika bra ut och vad gäller rena poäng står Chuck så här
långt in på säsongen fortfarande på noll. Däremot har han visat att han kan spela fotboll och
med lite mer marginaler på sin sida hade ha både kunnat ha gjort någon balja och ett par assar.
Vi såg exempelvis en delikat framspelning till Oka i matchen mot Genoa men denne saknade
helt kvalitet i sin ”slutprodukt”. En starkare målskytt hade gjort mål och Chuck kunnat
inkassera sin första målgivande passning. Chuck ska leverera men har inte gjort det. Gör det
köpet till ett dåligt sådant? Nej, inte nödvändigtvis men jag återkommer till det senare. Om
Chuck fortsätter att spela som han har gjort hittills kommer han också att inom kort börja
leverera poäng. Hur stor skörden kan bli återstår dock att se.
Under den brinnande mercaton köptes spelare efter spelare in till många supportrars stora
förtjusning. Köpen av Puli, RLC och Reijnders samt värvningen av Sportiello var alla bra
sådana. I fallet med grabbarna från Chelsea fick vi till en hyfsat liten peng in spelare som
levererat fina resultat i klubb- och landslag, om man väljer att bortse från sista året i ett
Chelsea där hela laget underpresterade. Reijnders var jag tveksam till då jag alltid tycker att
det är svårt att på förhand säga något om spelare som presterat i den holländska ligan och
dessutom inte i någon av de tre största klubbarna. Det är så stor skillnad mellan toppen och
botten i Eredivisie och jag hade heller aldrig sett honom spela en enda match. Sportiello
däremot var en god och trygg förstärkning som dessutom kom gratis och det var extremt
välbehövligt i och med Ciprian Tatarusanus mycket svaga insatser föregående säsong och då
förste burväktare Mike Maignan (Magic Mike) börjat uppvisa återkommande
skadebekymmer. En del menar att blir han åter skadad behöver vi se oss om efter en ny förste-
keeper och jag har själv tänkt i de banorna. Men en lika bra målvakt som Mike kommer inte
att vara gratis och det finns väl en risk i att vi köper en målvakt dyrt men som inte alls
uppvisar samma säkra målvaktsspel som Magic. Och vad händer om även denne blir skadad
och någon slags historia börjar upprepa sig. Det man ändå får ge Mike är att när han väl har
kommit tillbaka efter en skada har han inte presterat sämre än innan. Han har heller inte
presterat lika bra utan ta mig fan bättre!
En annan fråga jag ställde mig efter köpen av RLC, Reijnders och Puli var om det inte räckte
så och om kanske inte spenderbyxorna skulle tas av. Det finns en uppenbar risk med att värva
alltför många spelare på en kort period utifrån krav på balans, kontinuitet och harmoni i en
spelartrupp. Sedan återstår den svåra utmaningen med att implementera spelare och ge alla
den speltid som behövs. Men ledningen ville annorlunda och snart hade vi även värvat
Okafor, Musah och Chuck. Och kanske var det faktiskt inte helt nödvändigt med de tre
sistnämnda köpen. Vi hade i truppen redan en forward att satsa på i CDK. Denne levererade
inte alls under sin första säsong men precis som med så många andra unga utländska spelare
kanske han helt enkelt bara hade behövt få ett år på sig för att vänja sig med allt nytt. Lägg
därtill att han denna säsong hade haft andra förutsättningar i och med ny formation (som
inneburit CF-position för honom) och ett generellt mer offensivt spel och bättre medspelare
runtomkring.
Ute till höger hade vi också redan förstärkt med Puli samt den unga lovande Luka Romero
och som back-up hade vi Alexis Saelemaekers. En spelare som kanske inte bjöd på någon
hejdundrande sambaoffensiv men som åtminstone krigade med hela sitt hjärta och som kunde
ta ett stort defensivt ansvar och dessutom täcka upp som högerytterback vid behov. Rätt nyttig
med andra ord. Sedan hade vi kanske kunnat satsa på Chuck ändå men genom en värvning då
dennes kontrakt gått ut. Det menar jag hade varit att förvalta pengarna efter försäljningen av
Sandro Tonali på ett bättre sätt. Nu blev det istället en hel del spelarköp och det går inte att
fundera över om ledningen gjorde ett par av köpen för att de kände sig tvungna att på alla
tänkbara sätt blidka fansen efter behandlingen av Maldini och försäljningen av deras nya
kelgris.
Även köpet av Musah går att ifrågasätta eftersom det sker efter att vi redan har investerat i
RLC och Reijnders. Här hade det kanske räckt med en investering av spelare på free transfer i
form av Daichi Kamada. Då hade vi fått en spelare som kan lira över precis hela mittfältet
men även tjänstgöra som forward vid behov. Sedan tidigare fanns även Benny som är en
fantastik lirare, kanske vår bästa mittfältare? Samt Rade som spelade bra under föregående
säsong och Tommaso Pobega som många trodde skulle komma att ta en betydligt mer
framträdande roll på mittfältet i år. Pobega har också presterat bra under utlåningsperioder i
Spezia och Torino samt fått lite speltid i landslaget. Att tillgå fanns även Yacine Adli som
ingen kanske trodde någonsin skulle på chansen men som ändå, när den väl kommit, har tagit
den och visat sig vara en duglig spelare och som med ännu mer speltid eventuellt kan komma
att ta ytterligare steg i sin utveckling.
Det finns ingen regel som säger att pengar för försäljning direkt måste spenderas på
spelarköp. Pengarna som blev kvar efter de mer nödvändiga köpen av Puli, RLC och
Reijnders var runt 600 miljoner kronor och hade kunnat användas för att antingen köpa en
målskytt eller en mittback. Eller en mittback och en högerback. Eller så hade ledningen
kunnat avvakta med ytterligare inköp för att se hur de redan gjorda förstärkningarna föll ut
och jobba på att hitta de bästa spelarna i rätt prisklass och som likt Puli erbjudit en på riktigt
låg risk/hög-avkastning-investering. Hur framtida köp av högkvalitativa spelare på forwards-
och försvarsposition ska finansieras ska bli intressant att se. Kommer det kräva en försäljning
av någon av spelarna i det som utgjort stommen i laget de senaste säsongerna kan det innebära
en stor risk. En försäljning av Theo för att finansiera mittback eller målskytt innebär att även
en ny vänsterback behöver köpas in. En försäljning av Rafa innebär att vi tappar vår bäste
poängspelare och den som kan avgöra mot precis vilket motstånd som helst.
Nu leder vi ligan och har startat säsongen bra. Med undantag från en match som vi väl kan
välja att bara försöka radera från det kollektiva medvetandet (går det att ta bort den under
”matchfliken”?) och med tanke på just den goda starten ska vi inte klaga på ledingens beslut
eller gnälla i onödan. Det betyder däremot inte att vi inte kan inta en aktiv roll som supportrar
och utvärdera beslut för att se om saker kanske ändå inte kan göras på ett bättre sätt till nästa
gång det är dags att börja spendera pengar på spelare. För trots 1,2 miljarder ut i spelarköp så
saknar laget fortfarande en stor målskytt och en bättre back-up till firma Fikayo Tomori-
Malick Thiaw. Fransmannen Pierre Kalulu går skadad och har aldrig återfått storformen efter
scudetto-säsongen. Jag tror fortfarande på honom. Eller kanske snarare hoppas jag på honom.
För han verkar vara en bra lagspelare och i sina bästa stunder har han varit helt outstanding
och levererat bättre prestationer än väldigt många mer namnkunniga försvarare som vi har sett
i vårt lag. Minns nittiotalets investeringar i diverse holländare, Bruno N’Gotty och inte minst
de senaste tio årens värvningar av mittback efter mittback som misslyckats. Nu läste jag
precis att nye mittbacken Marco Pellegrino blivit uppkallad i det argentinska mästarlandslaget
vilket känns väldigt oväntat. Har svårt att se att han ska få någon speltid där med tanke på att
han inte har fått lira något för oss. Eftersom han inte har fått någon speltid är det också svårt
att säga något om hans eventuella potential. Det finns några klipp på YT att tillgå men
åtminstone jag kan inte utifrån dessa säga om det är en framtidsman vi har fått in eller inte.
Han verkar åtminstone inte i dagsläget gå före Simon Kjaer eller Kalulu.
Efter landslagsuppehållet väntar några riktigt tuffa matcher mot PSG, Juve, Napoli, Fiorentina
och Lecce. Matcher där laget kommer att sättas ordentligt på prov. Jag känner mig hoppfull
inför höstens utmaningar men orolig eftersom Pioli ”tvingats” till att rotera mycket och då vi
har spelare som antingen inte håller måttet eller som behöver mer tid på sig att växa in i laget.
Hur det blir får vi vänta med att se.
För övrigt anser jag att…
… satsningarna på Primavera-laget är extremt välkommet och att laget mycket väl kan
komma att ta hem både Primavera-ligan och Uefa Youth League.
… San Siro är en fantastik arena och att det kommer att ta emot att inte längre få besöka den
eller få se laget spela sina matcher där, även om jag förstår varför det inte är hållbart att inte
ha en egen arena.
/Gustav Hjorth Tegman
SF Milanredaktion tackar Gustav för sitt initiativ att skicka in en gästkrönika. Det får gärna fler göra.
FORZA MILAN
