Lagbanner
<i> Intervju med Johanna Reimers: </i> -”Första gången jag förstod morfars storhet var på hans enorma begravning”
Johanna Reimers på Santiago Bernabeu, kvällen före den senaste drabbningen i Madrid. Infälld: Gunnar Nordahl

Intervju med Johanna Reimers: -”Första gången jag förstod morfars storhet var på hans enorma begravning”

Expressens Johanna Reimers ger i denna intervju sin syn på Milan och sina tankar kring Derby della Madonnina som spelas på söndag kväll. Dessutom berättar hon lite om sin morfar – Gunnar Nordahl.

Johanna Reimers, 29 år, är Expressens utsända som för tillfället är stationerad i Milano för att bevaka fotbollen i allmänhet och Zlatan i synnerhet. Hon fick ge upp sin fotbollskarriär i unga år pga cancersjukdom. Hon har arbetat som idrottslärare och inom förskolan. Reimers studerade litteraturvetenskap i Örebro, italienska i Bologna för att sedan skriva in sig på journalisthögskolan. Via praktik på SR Skaraborg och vikariat på SVT-sporten hamnade hon så på Expressen. Reimers mamma Lotta är syster till Thomas Nordahl och följaktligen var hennes morfar ingen mindre än Gunnar Nordahl, en av Sveriges absolut bästa fotbollsspelare genom tiderna – kanske den allra bästa – och Milans största målskytt intill denna dag.

 
EDMAN: Din morfar var Gunnar Nordahl. Märker du av hans storhet nu då du jobbar nära den klubb där han skrev historia?
REIMERS: Både ja och nej. Italien är ju ett land som, kanske mer än Sverige, är bra på att bevara och vårda minnet av sina gamla stjärnor och på så sätt märker jag att det är väldigt många som fortfarande har stenkoll på morfar och hans historia i klubben. Och det första som hände på presskonferensen då Zlatan presenterades var att Adriano Galliani jämförde honom med morfar och sa att han hoppades att Zlatan skulle slå hans målrekord - vilket också blev en väldigt tydlig fingervisning för mig om att han fortfarande är ihågkommen som en av de allra största. Samtidigt har morfar aldrig varit den där fotbollsspelaren, målgöraren eller legenden för mig. Jag har alltid varit fascinerad av historierna kring proffslivet och Italientiden men det har mest känts som något hämtat ur en serietidning. För mig var morfar precis som alla andra morfäder och enda gången som jag tidigare varit i närheten av att förstå hur stor han var, det var på hans enorma begravning. Men att vara här - och jobba nära Milan - gör nog att det blir lite mer verkligt för mig nu. Och det är jag faktiskt glad för, att jag tack vare Zlatan får chansen att komma till den insikten.
 
EDMAN: Tror du att du själv bemöts annorlunda i Milano med tanke på detta?
REIMERS: Svår fråga. Låt mig säga så här: mitt släktskap och mina blodsband är inget jag har ställt mig på Piazza Duomo och skrikit ut. Jag har så klart berättat det för de jag umgås mest med: en del inom Milan, de flesta av de journalister som följer Milan, vänner. Många har blivit imponerade, flera har direkt velat presentera mig för någon de känner, en del har bett mig skriva något för deras tidning/vara med i deras tv-kanal - men de flesta har inte reagerat mer än med en handskakning eller några extra kindpussar. För mig har det också varit viktigt att först och främst ses som journalisten Johanna som är på plats i Milano av anledningen att jag är bra på det jag gör, inte på grund av ett efternamn jag inte ens bär. Och jag kan lova att, vad gäller Milan, så har jag inga fördelar i mitt dagliga yrkesutövande bara för att min morfar har en historia i klubben. Däremot ska jag inte sticka under stol med att det säkerligen kan vara en dörröppnare på rätt plats, vid rätt tidpunkt och med rätt människor. Jag har bara inte aktivt letat efter den situationen, ännu.
 
EDMAN: Du har följt Milan sedan sommaren på plats i Milano. Jämfört med dina föreställningar om klubben innan denna sejour – vilka positiva samt negativa överraskningar har denna föreställning drabbats av?
REIMERS: Det mest positiva måste jag säga är hur öppna och tillmötesgående alla är inom klubben. Jag har jobbat i England och även kring Inter och Barcelona och är van vid att stöta på väggar och stoppskyltar överallt. Men här känns det som att pressfolk och ledare faktiskt försöker göra sitt bästa för att ha en bra relation med både medier och fans. Som journalist blir allt så klart mer lättjobbat då och det ska inte underskattas i den här fotbollsvärlden.
Negativt, hmm, det skulle väl vara att det är så långt till Milanello. Skämt åsido, kanske att man, tro det eller ej, märker vilket inflytande Berlusconi faktiskt har över klubben. Något som jag tycker känns lite obekvämt med tanke på att han både är landets premiärminister och samtidigt en person med inte helt rent mjöl i påsen, för att uttrycka det milt. Jag tror inte att det gått en presskonferens utan att Allegri fått frågan om han pratat med "il presidente" på sistone. Och när Gazzetta dello Sport valde att skoja till det rubrikmässigt - med "Bunga Bunga Juve" efter Juventus seger över Milan - så blev klubben rasande och vidtog åtgärder som att tidningens journalister inte fick resa med lagets till bortamatcher samt även en kortare silenzio stampa enbart mot Gazzettan. Jag menar, det är klart att en klubb har rätt att bli arg på medierna, men att en av landets största tidningar inte ska kunna "kommentera" den största politiska skandalen för tillfället känns bara som felaktig maktutövning.
 
EDMAN: Vem är din favorit i Milan?
REIMERS: Egentligen, om man tittar tillbaka några år i tiden, så är det Andrea Pirlo. Men även om jag alltid beundrat honom som spelare så håller han ju inte längre samma klass som för några säsonger sen. Därför måste jag nog välja en annan spelare som jag alltid varit svag för: Gennaro Gattuso. Det hjärta han ständigt visar är en fröjd att följa från läktarplats. Dessutom verkar han vara en av de spelare som har lite i huvudet också, om man ska flytta perspektivet till sidan om planen.
Och så Pippo så klart. Jag grät nästan jag också när han klev av planen i onsdags. Jag hoppas verkligen att han kan komma tillbaka - det vore en solskenshistoria om något. Men om inte annat får man ju säga att han avslutade karriären på topp. Real Madrid-matchen säger han ju själv var sin näst största match i karriären, bara Aten (CL-finalen 2007, reds anm.) undantaget så klart.
 
EDMAN: Milan har haft en tendens till att tappa greppet om matcherna mot slutet av dem, vad beror detta på tror du? Hur skall Milan förändra detta?
REIMERS: För mig verkar det enbart handla om koncentration. Av någon anledning så tappar Milan ofta fokus och det går inte i serie A, speciellt inte mot de lagen som ligger och fiskar efter kontringslägen. Milan har inte världshistoriens snabbaste försvarare och går de bort sig har de svårt att räta till misstagen. Och med en backlinje, dessutom, i ständig förändring (har den sett likadan ut två matcher i rad?) så är det så klart ännu svårare att få kontinuitet och säkerhet i de defensiva leden. Det bästa vore så klart om Thiago Silva och Alessandro Nesta kunde vara hela och i toppform jämt - då skulle nog många av de misstag som begåtts inte ske. Men eftersom det bara är en önskedröm så handlar det nog om något så banalt som att Allegri måste få sina spelare att aldrig, aldrig tappa fokus innan domaren blåser av matchen.
 
EDMAN: Berlusconi har sagt att han vill värva ännu en stjärna i januari. Tror du att han syftar på t.ex Kaká eller är det mer ett politiskt spel nu när det blåser hårda vindar kring honom?
REIMERS: Jag hoppas att han inte syftar på Kaká. Med all respekt för Kaká men jag tror inte att Milan behöver ännu en välbetald, något äldre, brasse som kommer direkt från en bänk för att riskera att hamna på en annan. När Pippo nu skadade sig började det surra ett litet rykte om Karim Benzema och det tycker jag i så fall är en bättre spelare att lägga pengarna på. Men framför allt så kanske fokus borde ligga mot den defensiva delen av planen. Thiago Silva varvar topprestationer med skadelista, Gianluca Zambrotta är kanske inte helt slut men långt ifrån en framtidsspelare och innan det lossnade för Ignazio Abate så kändes högerbacksplatsen väldigt skakig.
Och ja, det kan mycket väl bara röra sig om ett politiskt utspel. Många såg ju värvningarna av Zlatan och Robinho som ett försök att rädda Berlusconis politiska anseende, och nu blåser det faktiskt än mer kring honom i och med Bunga Bunga-sexskandalen. Men tittar man på hur noga de europeiska klubbarna måste vara med sina balansböcker de närmsta åren - för att kunna möta upp Uefas finansplan - så känns det som att Milan får nöja sig med att konstatera att de nog redan pungat ut den största delen av säsongens budget.
Men det ska ändå bli väldigt intressant att se hur Berlusconi agerar när Massimo Moratti nu ser ut att öppna plånboken för Inter i januari.
 
EDMAN: Derby della Madonnina på söndag. Finns det något annat samtalsämne i Milano just nu? Vad talas det mest om kring derbyt?
REIMERS: Nej, det är så klart den stora snackisen här. För mig blev symbolen för att "nu närmar det sig" när jag i torsdags morse klev in på min lokala bar för en kaffe och möttes av en hätsk men hjärtlig debatt mellan baristorna som visade sig hålla på olika Milano-lag. Mycket underhållande och intressant.
Det det pratas mest om är de ombytta rollerna. Inter som brukar vinna, vinna, vinna men som inte gör det i år och framför allt inte har gjort det nu på slutet. Och så Milan, som kanske inte alltid övertygat spelmässigt men som plötsligt är i ensam serieledning för första gången på två år. Favoritskapet inför matchen har bytt sida från curva nord till curva sud och alla undrar hur lagen kommer hantera den situationen.
Dessutom snackas det så klart om det "nya, elaka" Milan. Slagsmål, öppen kritik mot lagkamrater och spelsystem, schismer mellan Allegri och spelare, grupperingar - allt det där som vanligtvis inte brukar förknippas med Milanello men som kanske verkar vara det bästa som hänt Milan. Ett snällt omklädningsrum är inte alltid ett vinnande omklädningsrum.
Hos Inter handlar om det mycket om skadebekymren - är det ett post-VM-syndrom med alla muskelskador och trötta spelare? Och om Mourinho-spöket - har Benitez tvingats ta över ett gäng spelare som inte är särskilt intresserade av att vinna igen - utan nöjer sig med att drömma sig tillbaka till föregående säsong och sin gamle favorittränare?
 
EDMAN: Hur tycker du att Zlatan presterat så här långt?
REIMERS: På det stora hela tycker jag att han har gjort det riktigt bra. Han har fortfarande en tendens att falla ur matcher när spelet inte riktigt passar honom men jag tycker inte det sker lika ofta som det kunde göra i, säg, Inter. Och jag tycker han har börjat tvätta bort stämpeln av att alltid misslyckas i de stora matcherna: han har gjort avgörande mål i Champions League och han har gjort mål mot gamla klubbar som både Ajax och Juventus. Dessutom är hans jobb för laget ovärderligt för Milan. Medan de andra anfallarna fått kritik för att de inte jobbar defensivt så gäller inte det Zlatan - som dessutom har börjat servera lagkamraterna med framspelningar också.
Det man kan vara ordentligt kritisk mot är väl hur många bra målchanser han faktiskt sumpat. Och att det ännu inte riktigt klickat med alla anfallspolare, men det beror ju faktiskt inte bara på honom.
Om jag var tvungen att ge honom ett betyg, italiensk stil förstås, skulle det nog hamna på 6,5-7.
 
EDMAN: Båda Milanoklubbarna har fått kritik för att vara för beroende av Eto'o respektive Zlatan. Vem är viktigast för sin klubb och varför?
REIMERS: Rent resultatmässigt skulle jag säga att Inter är mer beroende av Eto'o än Milan är av Zlatan - han har gjort fler mål och har räddat Inter vid ett antal tillfällen. Med det sagt: om du tittar på den speltid som Zlatan fått så är det tydligt att Allegri ser honom som untouchable. Medan flera andra av de största spelarna - Andrea Pirlo, Alessandro Nesta - har fått vila en omgång så har Zlatan fått spela 90 minuter nästan exakt hela tiden. Och jag har lite svårt att se hur Milans anfallsspel skulle fungera utan honom, med de tre brassarna tillsammans. Milan ska vara glada att det är fler spelare som börjat göra mål, annars hade det nog tjatats mer om hur Ibra-dipendente klubben är.
 
EDMAN: Om du fritt får välja spelare från båda lagen, hur ser din drömelva ut?
REIMERS: Oj, svåraste frågan! Okej, då, med risk för att all min trovärdighet faller... here goes:
 
Julio Cesar
- - -
Douglas Maicon
Alessandro Nesta
Thiago Silva
Cristian Chivu
- - -
Javier Zanetti
Andrea Pirlo
Gennaro Gattuso
- - -
Wesley Sneijder
- - -
Zlatan Ibrahimovic
Samuel Eto'o
 
Får man lägga in en liten förklaring också: för mig är Nesta/Silva inte två försvarare utan ett mittlås, ska den ena spela måste den andre med. Maicon kommer kanske från och med nyligen för alltid bli ihågkommen som han som blev avklädd av Gareth Bale men det vet vi ju alla att han är så mycket mer än så. Vänsterbacksplatsen gav mig huvudbry men en snubbe som spelar med uppknäppt hjälm är en lirare som går hem i min bok. På mitten får det här laget två hjärtan i form av Zanetti/Gattuso och en spelfördelare vars högstanivå fortfarande är däruppe bland de bästa. Sneijder, Zlatan, Eto'o: kommentar överflödig.
 
 
EDMAN: Hur tror du att matchen slutar?
REIMERS: Jag är ju en usel tippare, även om jag lite turligt nog satte 2-0 till Real Madrid på Bernabeu, så ta mig inte på orden nu: jag tror att Milan vinner med 2-1.
 
 
Stort tack till Johanna Reimers  för all visad vänlighet och engagemang. Läs mer av henne på: http://blogg.expressen.se/milano/

Henrik Edman1968maldini@gmail.com2010-11-14 09:05:00
Author

Fler artiklar om Milan