Matchrapport Milan-Tottenham 0-1: Milan hade allt att förlora – och gjorde det
Inte mycket var med Milan under tisdagskvällens Champions League. Då Milan pressade på för ett ledningsmål kontrade Lennon och spelade fram till Crouch som gjorde det enda målet i en på många sätt tråkig tillställning.
Den dåliga känslan man får inför matcher ibland infann sig direkt. Det ösregnade i Milano, ett typiskt engelskt väder. Domare var Stephane Lannoy – en av de fyra domarna som skickades ut från VM i somras pga mindre berömvärda insatser.
Skadorna var också påfallande, Pirlo, Zambrotta, Ambrosini, Boateng och Bonera var borta. Dessutom var även Cassano, van Bommel och Emanuelson utanför truppen pga av att de är cup-tied. Tottenham hade fenomenet Bale borta vilket naturligtvis var ett stort avbräck för dem, tillsammans med övriga skador.
Milan ställde upp med mittbacken Thiago Silva på mittfältet där Yepes tog hans plats i mittförsvaret jämte Nesta som nyligen återkom efter sin skada. Flamini och Gattuso kompletterade mittfältet, sålunda en väldigt defensiv uppställning. Men alternativen var få pga ovan nämnda skador. Merkel och Strasser är båda alldeles för gröna i dessa sammanhang.
Så fort matchen inleddes så visade Milan att de var tagna av stundens allvar. Milan hade allt att förlora, Tottenham inget. De första tio minuterna var Milan knappt över halva plan, bakåtpassningarna ända ner till Abbiati var flertaliga. Coach Allegri hade innan matchen sagt att det var viktigt att inte släppa in något mål, tyvärr tog Milans spelare honom på orden. De var livrädda för att Tottenham skulle göra mål och spelet var otroligt krystat.
Tottenhams reslige center Peter Crouch skapade inledningsvis stora bekymmer för försvaret. De hade ingen möjlighet att utmana honom på de höga inläggen och istället fick Abbiati ta närkamperna med Crouch. Trots att målvakten som bekant får använda händerna var det knappt att Abbiati nådde högre än Crouch på inläggen. Inläggen kom främst från Lennon som skapade stora problem för Antonini på vänsterkanten. Lyckligtvis saknade Lennons inlägg den yttersta skärpan, i annat fall hade ett tidigt ledningsmål för Tottenham varit ett faktum.
Efter en dryg kvart skadades Abbiati i en av de flertaliga närkamperna i Milans straffområde och han var tvungen att ersättas av Amelia.
Tottenham spelade mycket hårt och tufft – på gränsen till fult – i närkamperna. Armbågar och händer var ideligen i Milanspelarnas ansikte, dock utan åtgärd från domaren. Sandro var en mästare på att sätta fram sina knän på Milans spelare i närkamper men han höll sig hela tiden precis på rätt sida av gränsen för ojustheter.
Dock borde Sandro blivit avblåst då Zlatan i den 23:e minuten fälldes precis utanför Tottenhams straffområde. En frispark i ett väldigt bra läge uteblev olyckligen och frustrationen hos Milanspelarna började bli påfallande. Man kunde redan så här tidigt i matchen ana att den senare skulle spåra ur. Det är en given konsekvens att fotbollslag anpassar sig till den nivå domaren sätter på matchen.
Milan spelade alldeles för försiktigt i första halvlek. De valde att täcka ytor istället för att riskera att gå bort sig i misslyckade närkamper. Tottenham gjorde det omvända och var följaktligen både etta och tvåa på alla lösa bollar. I den 28:e minuten armbågade Dawson Zlatan i bakhuvudet (utan åtgärd från domaren) men istället för att tuffa till sig lite fortsatte Milan med mjukisspelet. Inställningen och rädslan var förödande.
Med knappt fem minuter kvar av halvleken sköt van der Vaart ett mycket bra skott mot Amelia som avvärjde till hörna. Det enda glädjeämnet för Milans del var att Abate började att komma igång ordentligt mot slutet av halvleken. Pienaar hade stora problem med honom och kanske fanns en möjlig anfallyta att använda sig av just här inför andra?
Seedorf var tyvärr återigen mycket dålig, men han hade knappast ingen hjälp från hemmapubliken heller. Minsta misstag från hans sida innebar en busvisslingsorkester från hemmasupportrarna (?). Trots att Milan spelade upp sig lite inför paus så var det uppenbart att något var tvunget att göras. En naturlig tanke var att byta ut Seedorf mot Pato och att låta Robinho inta trequartistarollen för att göra plats för Pato längst fram. Ytterligare ett alternativ hade varit att ta ut Yepes, flytta ner Silva till mittbacken igen (där han själv sagt sig vilja vara), flytta ner Seedorf till en renodlad mittfältsroll för att få in lite offensivt tänkande även på mitten, flytta Robinho till trequartista-rollen samt låta Pato spela längst fram.
Men Allegri valde det förstnämnda. Sannolikt gav Allegri sina spelare en rejäl utskällning i omklädningsrummet för det fega och kraftlösa spelet från den första halvleken.
I andra kom Milan ut som ett nytt lag. Van der Vaart var visserligen ytterst nära att lobba över Amelia i inledningen, men bollen gick strax utanför Amelias vänstra stolpe. Därefter var det Milan för i stort sett hela slanten.
Spelarna var oerhört mycket tuffare i närkamperna, de anpassade sig till bedömningsnivån som domaren hade anammat i första. Abate öste på från sin högerkant, utan några större hinder. Tottenhams försvar kunde inte annat än att ideligen slå ut bollarna till hörna. På en av dessa var Yepes framme efter ett väldigt fint inlägg från Gattuso och nickade men Gomes i Tottenhams mål gjorde en fantastisk räddning.
Strax därefter friades Tottenham för en hands i ett för Milan utomordentligt frisparksläge. Pato stannade upp och protesterade och chansen höll på att gå om intet. Men bollen återerövrades och Zlatan fick ett nickläge i ett bra läge dock utan resultat. Minuten efter filmade Crouch till sig en frispark utanför Milans straffområde. Frisparken var resultatlös men i denna situation blev Gattuso rasande på domaren (och Crouch), ett sinnestillstånd han sedan tyvärr inte kunde släppa.
Ytterligare någon minut senare var Flamini mannen på allas läppar då han fult gick in med dobbarna före i en närkamp med Corluka. Corluka skadades och fick bytas ut men Flamini slapp undan med blott ett gult kort.
Strax därefter fälldes Thiago Silva av Pienaar och en rasande kapten (Gattuso) framförde sin åsikt vilket ledde till en dispyt med Tottenhamledaren Joe Jordan. Vem som började detta bråk gick ej att se, men visst är det bedrövligt att Jordan och Gattuso i egenskap av ledargestalter inte klarar av att uppföra sig bättre?
Roligare att se var Abates ständiga genombrott på högerkanten, något som senare tvingade Redknapp till att byta ut Pienaar som inte hade det lätt mot Abate. Yepes fick ett par fina lägen av Abate men hade inte den sista touchen för att förvalta dem.
Bytet till Pato var också lyckat, Milan fick ett helt annat djup och oredan gjorde sig påmind flera gånger i Tottenhams försvar. Flamini hade ett farligt läge efter fint förarbete av just Pato.
Men under Milans hårda press mot ett allt tröttare Tottenham kom bakslaget. Lennon och Crouch kontrade mot Yepes och Nesta. Två mot två förde Lennon upp bollen, sprang förbi Yepes till höger och spelade sedan in en fri Crouch inne i straffområdet. Crouch gjorde inget misstag utan placerade säkert bollen till höger om Amelia.
Milan slokade lite efter kallduschen, först i matchens sista minuter skapades nya farligheter. Robinho fick ett hyfsat läge till vänster om Gomes och Zlatan gjorde ett vackert mål som tyvärr inte godkändes pga att han knuffade undan en motspelare i situationen. Rätt eller fel? Döm själva.
Matchen blåstes av men händelserna var inte slut där. Gattuso och Jordan fortsatte att käfta med varandra och Gattuso försökte t.o.m. att skalla Jordan. Lyckligtvis träffade inte skallen men intentionen var naturligtvis fruktansvärd. Det lär bli efterspel för åtminstone Gattuso, kanske även för Jordan. Det bästa vore kanske att slänga in dem i en bur och låta dem lösa sina problem på tu man hand. Det har i alla fall ingenting framför världens tv-kameror att göra.
En bedrövlig kväll på San Siro på många sätt och vis. Tottenham har klar fördel inför returen. Båda lagen har förmodligen starkare trupper med spelare som återkommer från skador och som hinner skaffa sig matchtempo. Men viktigare än alla återkommande spelare är psykologin. Med den räddhågsna inställning Milan hade i den första halvan av matchen slutar det sällan lyckligt. Milans spelare var alldeles för rädda för att göra ett dåligt resultat och lät denna känsla råda över känslan av möjligheter till att göra något bra.
Inför returen finns inte längre någon press på Milan. Nu har man inte längre något att förlora och det borgar för ett mer avslappnat och bestämt Milan på White Hart Lane. Jag tror inte det är kört på något sätt. Att vinna med 2-1 på bortaplan mot Tottenham är väl fullt möjligt? I alla fall om man tror på det själv. Det måste och kommer Milan att göra. Del 1 av 2 är skriven. Del 2 är fortfarande ett oskrivet blad som förhoppningsvis skrivs med rödsvart text.
FORZA MILAN!
MATCHFAKTA:
MILAN-TOTTENHAM 0-1 (0-0)
0-1, Crouch (80´)
*********
Startelva MILAN (4-3-1-2)
Abbiati
Abate, Yepes, Nesta, Antonini
Gattuso, Thiago Silva, Flamini
Seedorf
Robinho, Ibrahimovic
Byten Milan:
Abbiati UT – Amelia IN (18´)
Seedorf UT - Pato IN (46´)
Varningar Milan:
Flamini (55´)
Yepes (61´)
Gattuso (76´)
Röda kort Milan:
-
*********
Startelva TOTTENHAM (4-4-1-1)
Gomes
Corluka, Gallas, Dawson, Assou-Ekotto
Lennon, Palacios, Sandro, Pienaar
Van der Vaart
Crouch
Byten Tottenham:
Corluka UT – Woodgate IN (59´)
Van der Vaart UT – Modric IN (62´)
Pienaar IN - Krancjar IN (77´)
Varningar Tottenham:
-
Röda kort Tottenham:
-
*********
Skott på mål: 3-6
Skott utanför: 9-3
Hörnor: 9-5
Bollinnehav: 57% - 43%
Domare: Stephane Lannoy (FRA)
Publik: 75 652
Ruskigt låg nivå på flera kommentarer gör att jag stänger ner dem. Hur man kan få ovanstående text till ett försvar av Gattuso säger mycket om en del läsare. Tråkigt att det inte går att föra en dialog mellan anglofiler och Calciovänner. Föraktet är en ledstjärna för många tyvärr.
