Voce dei Rossoneri: -”Allegri läste sönder Leonardo”
Daniel Hamilton gästar Voce dei Rossoneri där samtliga frågor berör gårdagens Derby della Madonnina.
I dagens artikel representeras Milanredaktionen av Nawras Naji och Andreas Wingren. Gästskribent är Daniel Hamilton, skribent på SF:s Interredaktion.
(Voce dei Rossoneri är en artikelserie där två skribenter från Milanredaktionen samt en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Första halvlek bjöd på två situationer som var diskutabla. Först Seedorfs skott på Maicons arm. Gjorde domaren rätt som friade tycker du? I den 38:e minuten räddade Abbiati en nick från Motta som kan ha varit inne. Vad var din bedömning?
Daniel Hamilton: Seedorfs skott som tog på Maicon var solklar straff, men domare Rizzoli tror nog att skottet tar på Maicons främre arm som är längs kroppen. Solklar straff enligt mig. Beträffande Thiagos nick så har jag fortfarande inte sett en vettig repris, hade jag varit konspiratorisk hade jag sagt att Silvios mannar ordnar så att vi ej fick se situationen från den kameran som brukar finnas parallellt med mållinjen. Jag har sett en stillbild från Sky ovanifrån, men även där ser man inte bollen då Abbiati täcker sikten. men ärligt så kändes inte HELA bollen inne, även om Abbiati står inuti målet så ser det ut som en fantastisk räddning som mycket väl kan ha varit matchavgörande. Abbiati med högerarmen, har gjort en fantastisk säsong skall tilläggas, vet inte hur många avgörande räddningar jag sett han göra, men i slutändan är det andra som får rubrukerna.
Nawras Naji: Det finns inget att diskutera. En solklar straff eftersom bollen tog på Maicons utsträckta arm och inte den han höll invid kroppen. Att domarna missade detta är ytterst beklagligt, men det är sånt som händer och under en säsong jämnar det ut sig antar jag. Abbiatis räddning ÄR på linjen (se länken: http://www.youtube.com/watch?v=FUWsGXcd8Gk), således korrekt beslut av domarteamet. Under matchen var man naturligtvis inte lika säker på ifall hela bollen var över, det var nog ingen åt endera hållet, i efterhand kan vi konstatera att det var klockrent på linjen!
Andreas Wingren: Första situationen är en solklar straff med gällande regelverk. Bollen tar på Maicons handflata. En handflata som är fäst på en arm som definitivt inte är intill kroppen. Sen kan jag tycka att regelverket bör ses över. Ett stenhårt direktskott mot en spelare i rörelse är ofta inte frivillig hands, det är oundviklig hands. Man hinner helt enkelt inte reagera. Men det är som sagt en helt annan diskussion, igår borde det resulterat i en straff.
Min känsla är att Abbiati lyckades rädda bollen innan hela bollen var över linjen. Det här är dock bara en känsla, en extremt rödsvart känsla. Jag har inte sett någon reprisbild där det går att få klarhet i situationen. Men då spelarna i Inter inte protesterade särskilt intensivt förstärks känslan av att det var ett korrekt domslut.
Pato och Robinho på topp. Pato blev matchhjälte efter en sällan skådad insats. Robinho brände mängder av chanser. Kommentar till de bådas insats?
Daniel Hamilton: De bidrar med en fart och fantasi som få spelare i Serie A gör, dock är Robinho en målsumpare av rang, men en joker som alla storlag skulle ha nytta av att slänga in för att ändra en matchbild. Pato har fått en hel del kritik, med all rätt stundtals, men man glömmer att han fortfarande är relativt ung och kanske inte har den där jämnheten som äldre, mer rutinerade har. Men ingen skulle väl säga att den spelaren saknar talang. Oerhört snabb och löpte faktiskt mycket, men framförallt rätt i matchen mot Inter där han drog upp djupa sår i backlinjen. Pato var tillsammans med Seedorf bäst på plan. Robinhos alla missar drar ned hans betyg.
Nawras Naji: Nästan som natt och dag, särskilt gällande avsluten! Pato, denna pojkspoling, lyckas äntligen vara avgörande i en nyckelmatch. Hans nyfunna självförtroende och beslutsamhet kanaliserades och mynnade ut i två mål och en i övrigt suverän insats. Pato hotade ständigt och pressade Inters bräckliga mittbackar med sina löpningar och kvickhet, otroligt härligt att se. Dock måste han bli bättre på att bedöma sina lägen då han ibland tenderar att bli lite för egoistisk vid fel tillfälle så att säga, dessutom ha bättre timing när han väl utmanar försvararna. Pato var utan tvekan matchvinnare på alla sätt, en suverän insats. Utan Ibra växer Pato? Det tycker jag. Zlatan måste anpassas efter kollektivet och inte tvärtom, hoppas Allegri har modet att ta de tuffa besluten ifall det behövs.
Det omvända kan sägas om Robson i avslutningslägena. Robinho måste nu officiellt vara världens sämsta avslutare. Extremt frustrerande och irriterande att se hur han gång på gång, match efter match, missar solklara lägen för en spelare på denna nivå. Han är en anti-Inzaghi, en kostsam statist i motståndarens straffområde utan känsla för målet (undrar vad han får för snitt sett till målsump/lönekrona). I derbyt var han stundtals utmärkt med sina dribblingar och i sitt rörelsemönster, i det hänseendet var han nästan lysande, men betyget sänks rejält när han missar avsluten ur alla vinklar och lägen. Helhetsintrycket blir därför negativt. Men missförstå mig inte nu, trots alla dessa missar och denna kritik förblir han en viktig kugge i Milans offensiv.
Andreas Wingren: Att Pato har en hög högsta nivå råder det ingen tvekan om. Helt underbart att han valde att plocka fram den lagom till derbyt. Och att Robinho har en extremt låg lägsta nivå framför mål råder det heller ingen tvekan om. Det är inte godtagbart i längden att bränna mängder med chanser om man ska spela som anfallare i Milan. Jag vill dock inte fokusera på brassarnas individuella insatser, utan vad vår nya anfallstrio åstadkom.
Med Pato-Robinho-Boateng som offensiv trio fick vi ett otroligt rörligt anfallsspel som utmanövrerade Inters försvar med snabbhet och positionsbyten. Med Zlatan på plan blir anfallsspelet mer statiskt och lättläst. Dock är Zlatan fortfarande den största matchvinnaren, då han helt på egen hand kan avgöra en match. Men det var skönt att se att vi faktiskt har offensiva alternativ de dagar det inte stämmer för Zlatan. Zlatan startar på bänken mot Fiorentina? Tror inte det, men skulle absolut inte protestera om så skulle bli fallet.
Matchbilden blev helt annorlunda jämfört med vad de flesta förväntade sig. Förklaring?
Daniel Hamilton: Dels verkade Milan ha bestämt sig att ta tag i taktpinnen från första sekunden. Allegri hade dessutom läst sönder Inters taktik med sin uppställning. Milan agerade precis som man gjorde när man mötte Napoli och hemmavann med 3-0, man dikterade tempot och utnyttjade planens ytor samtidigt som alla spelare presterade på en hög nivå. Mittfältet med framförallt van Bommel och Boateng lyfte laget rejält och visade klass och hunger matchen igenom. Abate skall även ha credit, hans dueller med Zanetti var en härlig match-i-matchen.
Leonardo blottade, tyvärr, sina brister taktiskt. Milansupportrarna känner väl igen i sig om man jämför Inters 2-3 seger mot Bayern med Milans 2-3 seger mot Real borta, hybris för att sedan spela mediokert i matcherna efter. Inters lag blir alldeles för långt och då blir det upp till varje spelares individuella skicklighet att klara sig. Det är en viss skillnad än om man vet att man har medspelare som täcker upp eller som du vet arbetar för att underlätta ditt eget spel.
Nawras Naji: Det kändes nervöst och väldigt ovisst inför matchen, speciellt med tanke på de senaste rödsvarta insatserna. Milans dalande form och Inters växande dito gav så klart anledning till oro och Milan sågs väl som underdogs.
Jag tror att spelarna insåg allvaret och tog chansen att dels visa att man vill detta, man vill besegra Leos Inter och vinna titeln, dels understryka att de senaste mediokra insatserna var ett undantag.
Allegri hade två veckor på sig att arbeta fram en anti-inter-elva och klura på sin taktik, något han gjorde i vetskapen om att Ibrahimovic inte skulle vara med. Detta tvingade kollektivet att lyfta, och speciellt Pato kändes friare och på bättre spelhumör än tidigare. Lägg därtill den höga pressen såväl som intensiteten, och sättet Milan växlade mellan lågt och högt tempo. Att Leos Inter inte levde upp till förväntningarna beror mycket på tränaren själv. Han hade inget svar på Milans för dagen mäktiga offensiv och beslutsamhet. Taktikern Leo är underlägsen motivatorn Leo. Dock måste det sägas att han misslyckades rejält även med det senare. Kanske låg fokus redan på tisdagens CL-kvart?
För att sammanfatta: jag tror att inställningen (beslutsamhet och spelglädje) och den kollektiva insatsen, i kombination med Allegris genomarbetade taktik kan förklara den något oväntade matchbilden.
Andreas Wingren: Egentligen blev matchbilden precis den förväntade. Inför förra säsongens vårderby var Milan inne i ett otroligt stim medan Inters maskineri knackade lite och alla rödsvarta var otroligt positiva inför matchen. Men Mourinho hade inga problem att skjuta sönder Leonardos taktiska disposition och vi rödsvarta kunde sluta drömma om någon ligaseger. I år var det egentligen exakt samma förutsättningar, bara det att Leonardo satt på Inters bänk istället. Och Allegri hade precis som Mourinho inga problem att hitta ytorna på mittfältet och kunde på så sätt styra matchen. Sen ska självklart alla spelare i Milan hyllas, man gick in med rätt inställning och slet verkligen i 90 minuter.
Det ska dock tilläggas att jag inför matchen inte hade en såhär nykter syn på situationen. Allt jag såg var Milans brister och Inters styrkor. Jag var säker på att Inters sylvassa offensiv i kombination med vår krampaktiga förmåga att göra mål skulle knäcka oss. Men Allegri och spelarna visade att Milan är ett ytterst kompetent lag som kan klara sig även utan sin största stjärna.
Vad ger du Milan resp Inter för chanser till scudetton nu då vi vet resultatet av derbyt?
Daniel Hamilton: Milan-85% och Inter 15%. Milan kan koncentrera sig på enbart ligan medan Inter har Champions som tar kraft. Coppan räknar jag inte in än. Dessutom verkar Milan få tillbaka en del tidigare skadade spelare som kan vara tungan på vågen när de sista 21 poängen att spela om skall avgöras.
Nawras Naji: Helt klart fördel Milan nu, men inget, absolut inget kan tas för givet. Det vet vi sen tidigare. Det var ju trots allt Milans poängtapp mot exempelvis Palermo, Bari, Genoa och Lecce som öppnade dörren på vid gavel för Inter i scudetto-kampen. Det kan hända igen.
Med det sagt så räcker det med en titt på tabellen för att inse att det ligger helt i Milans händer. De har en Scudetto att förlora.
Inter å sin sida kan inte göra annat än att vinna sina matcher och hoppas att Milan gör bort sig. Det är deras enda chans och har varit det under senare delen av säsongen.
Andreas Wingren: Det är klart att Milan kom ett stort steg närmare Scudetton när man besegrade den största konkurrenten. Men även om man nu är ensam i förarsätet är det långt ifrån över. Man har ett klart svårare spelschema kvar, där bortmatcher mot Fiorentina, Roma och Udinese kan begränsa vår poängskörd nämnvärt. Jag hoppas innerligt att man säkrat ligasegern innan man ska åka och möta Udinese i sista omgången. Känns som om det kan bli en ohyggligt svår match. Eftersom Napoli vann över Lazio idag går de inte att räkna bort, och där har Milan fördelen av att Napoli och Inter ska mötas. Vilket garanterar poängtapp för ett av lagen. Jag har trott att Milan fixar det här ett bra tag, och det tror jag fortfarande. Dock kommer det bli tajt och spännande. Vi går en härlig vår tillmötes.
Tack till Daniel Hamilton samt Nawras och Andreas.
