Voce dei Rossoneri: -”Milan har scudetton i egna händer”
Jennifer Wegerup gästar Voce dei Rossoneri där Milans hinder mot en scudetto diskuteras. Dessutom analyseras Milans respass från CL samt Zlatans vårform.
I dagens artikel representeras Milanredaktionen av Simeon Gudjonsson och Andreas Wingren. Gästskribent är Jennifer Wegerup från Aftonbladet. Läs gärna hennes blogg här.
(Voce dei Rossoneri är en artikelserie där två skribenter från Milanredaktionen samt en gästsk
ribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Milan besegrade Juventus på bortaplan och fick därmed med sig 6 poäng i de på förhand tuffa matcherna mot Juventus och Napoli. Betydligt överkomligare motstånd väntar nu och det ser ljust ut. Vad finns kvar som fortfarande talar emot en ligatitel för Milan?
Jennifer Wegerup: Väldigt lite. Nu fick ju Inter dessutom bara 1-1 mot Brescia. Och jag tror att det i slutändan kommer att stå mellan Milan och Inter.
För Milans del vore det nu bra om Inter klarade av den svåra uppgiften borta i veckan mot Bayern München så att nerazzurri går vidare i Champions League och måste lägga kraft och fokus på båda det och ligan. Italienska cupen däremot stjäl mindre kraft från Milan och är ju, trots allt, nummer två på prioriteringslistan nu, efter scudetton.
Hur det än går i derbyt kommer Milan att ha ligasegern i egna händer, det är bara genom egna misstag man kan missa det här nu.
Simeon Gudjonsson: Nej, egentligen inte. Visst är det lite oroande att Ibra tappat målformen, men det går också att vända på myntet och istället lyfta fram att Milan lyckats rada upp segrar i ligan utan svensken i toppform. Tunga skalper mot Napoli och Juventus har tagits utan att Ibra bidragit nämnvärt. Nej, då är det faktiskt lättare att hitta anledningar att vara optimistisk. Här är några: Vinterförvärven blir allt varmare i kläderna och kommer att tillföra mer och mer. Skadeläget måste, förr eller senare, lätta. Ärrade veteranerna Pirlo och Ambrosini gör snart comeback och tro inget annat än att de vill visa att de fortfarande kan bidra. Också när det gäller potentiella utmanare ser det ljusare ut för Milans del. Napoli är på väg att vakna upp ur drömmen om ett nytt 90. Lazio gör det visserligen bra, men orkar inte kämpa sig tillbaka till toppen. Det är klart att Inters flåsande i nacken är lite obehagligt. Men se vad som hände senast i matchen mot Brescia. Inter under Leonardo saknar uppenbart förmågan att stänga matcher, och jag är ganska säker på att de kommer åka på fler onödiga poängtapp under våren. Det har de inte råd med. Mourinhos cynism och vinnarmentalitet är borta. Pazza Inter har återuppstått - tack och lov för det! Milans uttåg ur CL är ytterligare en faktor som gör gott för ligaspelet. En uppenbart skadebenägen trupp slipper nu den extra belastning som europaspel innebär. Surt sa räven…
Andreas Wingren: För det första gäller det att laget inte går och grämer sig över uttåget i Champions League, vi måste ha fullt fokus och få med oss bra resultat fram till derbyt.
Av de tre lagen som slåss om ligatiteln (Milan, Inter och Napoli) så tycker jag Milan är det laget med det tuffaste schemat. Palermo borta är alltid svårt för Milan, ett nytänt Fiorentina borta kan bli jobbigt, Roma borta är precis som Palermo en historiskt jobbig match för Milan. Och Udinese borta i sista är inte en rolig match om det är en helt avgörande situation. Trots dessa tuffa matcher tror jag det blir derbyt mot Inter som blir helt avgörande (förutsatt att inget lag går helt under isen). Och trots tufft schema, jag tror vi fixar det här!
I Champions League gick det betydligt sämre, utslagna av Tottenham utan ett enda godkänt mål framåt. Hur kunde det gå så illa?
Jennifer Wegerup: Jag hade inte väntat mig att Milan skulle gå hela vägen, däremot hade jag hoppats och trott på en kvartsfinal. Det är nästa säsong och ännu mer säsongen därefter som Milan-projektet, där målet är att nå fornstora dagars absoluta toppnivå, ska vara i hamn. Får man till de värvningar i sommar som det nu pratas om ute på Milanello - då blir det intressant redan kommande säsong.
Men, för att återgå till frågan: jag tycker ändå inte att Milan får godkänt för sin prestation i Champions. All respekt till Tottenham men ett lag som Milan måste klara av att slå Tottenham hemma, det är där man förlorar åttondelen. Att man inte gör ett enda mål på två hela matcher är förstås inte heller godkänt.
Zlatan då? Nej, han är inte heller godkänd. Fotboll är ett lagspel och han kan inte åstadkomma underverk på egen hand men man kan vänta sig mer av honom än han nu presterade. Kanske ligger det något i det italienska snacket om "en mental blockering i Europa-spelet". Plus att han är klart sliten.
Simeon Gudjonsson: Jag tror anledningen till att det kändes så extremt tungt att åka ur, beror på svårigheten att finna några orsaker till varför det gick som det gick. Över två matcher tycker jag Milan var det bättre laget, och det finns inget jobbigare och mer irriterande än att skylla på små marginaler – hur befogat det än är. Kanske kan jag störa mig lite på snacket som föregick det första mötet. Det talades mycket om att Milans erfarenhet skulle vara utslagsgivande. Det basunerades stolt att Milan har Champions league i sitt DNA och det påpekades gång på gång att Tottenham är alltför gröna i de här sammanhangen. Jag är inte helt säker på att den tilltron alltid är positiv, särskilt inte om den smittas på spelarna. I matchen på San Siro fick jag känslan av att Milan förlitade sig på att denna erfarenhet skulle ge effekt, och att det delvis förklarade varför laget agerade så passivt och initiativlöst. Milan saknade det som Spurs visade upp i intensitet och energi. I matchen i onsdags var rollerna ombytta. Milan kom till WHL med en helt annan inställning. Den matchen förtjänade vi att vinna.
Andreas Wingren: Det korta svaret, man spelade för fegt på San Siro och totalt sett hade man inte marginalerna på sin sida. I mina ögon var man det bättre laget 3 av 4 halvlekar, men gör man inte mål kan man inte heller gå vidare.
Den verkliga förklaringen är att Milan är mitt i en omfattande generationsskiftning och inte har en tillräkligt stark trupp för att utmana på allvar i Champions League. Speciellt inte när hela mittfältet sitter i sjukstugan. Värvningarna som gjordes i januari, där större delen var cup-tied, signalerade tydligt att det är ligan man satsar på. Något som självklart finns i spelarnas bakhuvuden. Tottenhams trupp är mer färdigbyggd, med spelare som är hungriga och redo att ta för sig i Europas finrum, därav utgången.
Zlatan har tidigare i sin karriär haft det betydligt svårare på våren än på hösten. Han har inte gjort ett enda spelmål sedan den 29 januari mot Catania, (9 matcher totalt sett). Är scenariot på väg att upprepas och i så fall, vad beror detta på?
Jennifer Wegerup: I sina italienska klubbar, särskilt i Inter och Milan, har Zlatan snabbt blivit den man byggt spelet kring. Han har matchats hårt och är när vårsäsongen börjar sliten, mentalt och fysiskt. Sen kan man invända att även andra spelare matchas hårt i ligor runt om i världen. Men alla är olika. Få lag är dessutom så beroende av en spelare som Milan just nu är av "Ibra".
Allegri medgav själv nyligen, om än inte på en offentlig presskonferens, att han kanske kört Zlatan lite väl hårt. Men Milan-tränaren menar samtidigt att han inte haft något annat val, vad har alternativen varit?
Jag tror att Zlatan kommer att lyfta igen när säsongen går i in i sin slutfas och spela en avgörande roll i scudetto-racet. Märk väl att även de matcher där han på sistone inte spelat på topp så har han ändå i ligaspelet varit inblandad i i stort sett allt viktigt Milan gör: mål, assist med mera.
Simeon Gudjonsson: Det är lätt att Ibrahimovic omtalade down-perioder under våren får för stora proportioner. Visserligen var "dippen" under vårsäsongen i Barcelona anmärkningsvärd, men det handlade om orsaker utanför planen, även om det var spelet som blev lidande. Nej, jag har svårt att köpa att Ibra skulle lida av nån sorts kroniskt återkommande vårsvacka. Inte heller tror jag det beror på att han är uttröttad eller sliten. Vad som dock är intressant är hur mycket Ibra själv påverkas av den här typen av frågor. Jag tror Zlatan är betydligt mer känslig för synpunkter om påstådda formsvackor än han kanske ger sken av. Samma sak gäller kritiken som riktar sig mot Ibras oförmåga att lyckas i Champions league eller att göra mål mot engelska lag. Det är kritik som förmodligen saknar någon vettig förklaring, men som ändå kan ha reell effekt i form av ett sargat självförtroende. Det gäller, tror jag, inte minst fallet Ibrahimovic.
Andreas Wingren: Fysiskt slitage på grund av hårt matchande brukar man förklara Zlatans svagare vårsäsonger med. Och med tanke på allt det krigande han utför mot motståndarnas backlinje match efter match känns det definitivt som en faktor. Jag ser gärna att Allegri startar med Zlatan från bänken någon match ibland för att ge svensken en chans att andas ut, både fysiskt och psykiskt.
Dock tror jag inte att det är den enda förklaringen, i alla fall inte i år. Mängden skador på Milans mittfält har definitivt försämrat kvalitén på bollarna som våra anfallare ska jobba på. Understöd i form av löpningar har också saknats när spelare som Ambrosini och Boateng inte spelar. Nu när skadeläget börjar lätta tror jag också Zlatan kommer få bättre förutsättningar att hitta tillbaka till sitt gamla spel.
Tack till Jennifer som ställde upp mitt under sin efterlängtade ledighet. Tack även till Simeon och Andreas.