Voce dei Rossoneri: -”Milan kommer att mala ner storlagen till våren”
I denna upplaga av Voce dei Rossoneri diskuteras Milans oroväckande insatser mot storlagen den här säsongen, Seedorfs status samt vad som varit positivt respektive negativt i Milan under hösten.
I dagens artikel representeras Milanredaktionen av Andreas Wingren samt Nicole Fältlöv. Gästskribent är Michael Haile från bloggenMilano Siamo Noi.
(Voce dei Rossoneri är en artikelserie där två skribenter från Milanredaktionen samt en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Förutom segern över Inter har Milan förlorat mot Juve och Roma samt endast fått en poäng med sig i mötena med Real Madrid. Ser du detta som en oroväckande tendens mot storlagen inför våren?
Andreas Wingren: Funderade på precis det här efter slutsignalen mot Roma. Självklart är det ett dåligt facit och antalet inspelade poäng mot storlag måste se bättre ut när vi summerar säsongen om vi ska lyfta någon buckla.
Men jag är ganska säker på att det kommer se bättre ut. Som jag ser det har vi varit det bättre laget mot Inter, Juventus och Roma men i två av matcherna har det inte riktigt stämt för våra spelare vilket lett till tråkiga förluster. Mot Real var vi klart sämre, men jag tror att det till stor del kan förklaras med att Allegri fortfarande inte var riktigt varm i kläderna och att spelarna inte till 100% anpassat sig till Allegris spelsystem. Till våren kommer vi mala ner även storlagen.
Michael Haile: Bortamatchen mot Real Madrid har jag redan glömt… Ser man till spelet i hemmamatchen mot samma lag så var ett kryss svårsmält för dem. Ser man till förutsättningarna i slutsekunderna var det overkligt för Milan. Både Juve och Roma hemma lämnade en del i övrigt att önska sett till prestationen (med ett sterilt bollinnehav utan att kunna flöda fritt så som vi hade velat) men målchanserna saknades inte – liksom de defensiva misstagen som i slutändan straffade oss. Mer än en tendens kan man urskilja en viss oförmåga att vara cynisk i dessa matcher.
Vill man gå hela vägen gäller det att kunna prestera när det krävs som mest: precis som vi gjorde mot Inter på ett felfritt sätt. Den mentala aspekten – övertygelsen om sin egen förmåga - är otroligt viktig och kan fälla avgörandet i toppmatcherna för såväl oss som de övriga i tätklungan strax bakom. Här väntar jag fortfarande på att Milan ska ta det sista steget och våga prata om lo scudetto på ett trovärdigt sätt.
Nicole Fältlöv: Om man bortser från matchen mot Roma så har Milan sett oerhört stabila ut under de senaste matcherna. Och det tack vare Allegris spelidé och att spelare som Robinho och Boateng kommit igång och hittat rätt i laget. Fortsätter det så här, och om truppen förstärks med Cassano och andra spelare kan det gå riktigt bra. Jag tycker att Milan främst bör fokusera på att värva minst två ytterbackar samt ersättare till Thiago Silva och Nesta. Jag är nämligen inte särskilt nöjd med de alternativ Milan har till förfogande just nu. Hursomhelst tycker jag inte att förlusterna mot storlagen ska ses som en oroväckande tendens. Förlusten mot Roma, till exempel, tror jag enbart berodde på att spelarna var trötta.
Den interna kritiken mot Seedorf tog ny fart efter matchen mot Roma. Han beskylldes för att vara för bekväm och för långsam med att spela fram bollarna. Med tanke på vad han fortfarande kan, tycker du att kritiken är befogad? Är han tillräckligt motiverad?
Andreas Wingren: Jag har under säsongen varit hård mot Seedorf då jag inte tycker han varit i närheten av den klass man kan förvänta sig av en Milanspelare, insatserna som trequartista inräknade. Men mot just Roma tyckte jag att han gjorde en av sina bättre matcher och levererade kvalificerade passningar och agerade smart större delen av tiden. Sett till hela säsongen är han dock alldeles för ojämn och omotiverad.
Han besitter ju dock fortfarande mycket kunskap och spelskicklighet, så jag tycker det är hög tid att värva in en tänkt ersättare och låta den lära sig så mycket som bara möjligt av Seedorf. För min del får Seedorf gärna stanna någon säsong till som mentor och utfyllnadsspelare, men som startspelare tror jag han gjort sitt på den absoluta toppnivån.
Michael Haile: Om man får dra en klyscha så är en spelare ”inte bättre än sin senaste match”. Det stämmer verkligen för Clarence som tyvärr pendlar mellan fågel och amöba på ett sätt som är få förunnat.
Det är ingen slump att han gjorde sina bästa matcher för säsongen när de tre grabbarna grus agerade barnvakt bakom honom samtidigt som Seedorf kände sig både pigg och kry i kroppen. Sakta men säkert började han visa sitt långsamma och tröga ansikte igen i takt med att spelschemat blev tuffare. Dessutom kom Pirlo tillbaka: en komponent som verkligen ställde till det för Allegri när det gäller mittfältets balans. När Boateng dessutom fick för sig att tolka trequartistarollen på ett Simone Perrottianskt sätt till hela lagets fördel, ja då var bänken den enda utvägen. Där borde han ha suttit permanent.
Mot Roma fick han chansen – enbart på grund av Pirlos skada - att spela på den för honom mindre glamorösa positionen som mezz’ala vilket uppenbarligen inte tilltalar vissa läckergommar… Så pinsamt jävla Muntari-usel som han var kan inte anses vara någonting annat än en barnslig protestaktion från en spelare med så mycket fotboll i sig.
Jag hoppas och tror att Braida fiskar upp en offensiv mittfältare i januari vilket innebär nådastöten för alla som propagerar för holländskt/surinamesiskt i Milan. Matchen mot Roma var den femtioelfte droppen som fick golvplankorna under bordet där bägaren stod att bli vattenskadade och dränka grannarna på våningen under.
Nicole Fältlöv: Kritiken är definitivt befogad och jag är själv en av de som kritiserat Seedorf den senaste tiden. Under vissa matcher, bland annat mot Roma, har han inte tillfört någonting. Han har helt enkelt varit helt betydelselös, som kollega Kaveh så fint beskrev det. Och ja, förmodligen är han inte tillräckligt motiverad längre och det gör mig oerhört besviken och framförallt irriterad. Ska man spela så ska man göra det helhjärtat, något Seedorf inte gjort på länge.
Milan är serieledare under juluppehållet och den statistiskt viktiga vintermästartiteln är inom räckhåll. Vad har varit bättre resp. sämre i Milan jämfört med de förväntningar du hade från början?
Andreas Wingren: Det finns mycket positivt att hämta från säsongsupptakten. Jag tycker att Allegri blev varm i kläderna betydligt snabbare än vad jag räknat med och han vågar gå sin egen väg oavsett vad ledning eller stjärnor tycker. Mycket modigt! Boateng och Robinho har kommit in i laget mycket snabbare än vad jag vågat hoppats på. Sen att spelare som Gattuso, Pirlo och Zambrotta visat att de faktiskt har mer att ge på den här nivån är mer än vad jag vågat hoppas på. Serie A i allmänhet måste också nämnas som något som varit bättre än väntat. När var det senast så här jämnt och spännande som i år? Vi går en spännande vår till mötes.
På den negativa sidan hittar vi Patos skadehelvete, jag trodde verkligen att det här skulle bli hans säsong. Även Ronaldinho är en besvikelse. Jag trodde hans andra chans i Brasiliens landslag skulle ge honom en motivationständning av sällan skådat slag, istället ser han bara ut att vara omotiverad och festsugen. Tråkigt.
Michael Haile: De förväntningar jag hade på Milan inför säsongen var att laget äntligen skulle identifiera ett tydligt och seriöst spelsätt där laget snarare än individerna skall skapa förutsättningar för framgång. Nu är vi betydligt mer solida och förutsägbara (på ett positivt sätt) än vi var under fjolårssäsongens mycket mer impulsiva och oberäkneliga (på ett negativt sätt) melodi där Leonardo lät fantasin flöda.
Silvio Berlusconi brukar tala om att ”vincere e convincere”, det vill säga att inte bara vinna utan att även göra det med emfas och stil. Dit har vi inte nått ännu men vibbarna har allt som oftast varit goda. På det stora hela tycker jag att Allegri har lyckats med att implementera sin metod där de som offrar sig för lagets välmående premieras. Exempel på sådana spelare är Flamini, Abate och Boateng med de gemensamma nämnarna: löpkapacitet, revanschlusta och viljan att vinna någonting. De spelare som misslyckats däremot är Ronaldinho (som är ett UFO på den numera solidariska Milanskyn), Antonini (en skicklig rollspelare i Leonardos spelsystem vars begränsade förmåga nu skiner igenom) och Seedorf (som är en kvarleva från en fotboll från en annan tid).
Många vill hylla Alexandre Pato – vars målfacit naturligtvis är fantastiskt – medan jag vill betona att det är fel att nöja sig med det lilla. Spelmässigt har han varit riktigt usel i många matcher även om han – vilket förespråkarna påtalar – gjort sina mål. Ingen har dock kritiserat målfacitet så vitt jag vet. Brassen har en enorm potential men har på grund av skador och ett tveksamt psyke (med en på gränsen till hypokondrisk rädsla för smärta) inte ens snuddat vid maxkapaciteten.
Här vill jag påstå att Allegris två främsta utmaningar finns: att mentalt återhämta ”Il Paperino” efter de många bakslag som drabbat honom under året och att sedan inkludera honom i det lagbygge som under hans frånvaro tagit form. Frågan är om Pato verkligen har det som krävs bakom pannbenet och i bröstkorgen för att ta det sista steget. Jag är tveksam men skulle med glädje acceptera att bli motbevisad av kvicksilvret från Pato Branco.
Avslutningsvis vill jag även hylla Adriano Galliani som faktiskt gjort många bra saker under sommaren: han får mycket skit (med all rätt) men skall även premieras när han gör rätt för sin svindyra gula märkesslips.
Nicole Fältlöv: Under sommaren var mina förväntningar inför denna säsong inte särskilt höga. När Robinho och Zlatan anslöt kändes det givetvis mycket bättre, men samtidigt vågade jag inte hoppas allt för mycket. Nu, efter 17 omgångar, känner jag mig relativt lugn och jag tror verkligen att Milan kan vinna scudetton i år. Allegri har gjort det han ska, Milan har format en egen identitet och spelarna ser allt mer säkra ut – med vissa undantag. Jag visste att Zlatan skulle ha stor betydelse för Milan, men inte så mycket som han faktiskt haft. Ibra har varit helt outstanding denna höst och jag hoppas att han fortsätter utföra stordåd efter vinteruppehållet. Sedan har även Robinho och Boateng kommit igång och hittat rätt i Milan. Anfallet har varit ruskigt bra och det kan bli ännu vassare om Cassano ansluter och Pato kommer tillbaka i januari.
