Konsten att sänka förväntningar
Under transfermarknadens stiltje gnäller er krönikör över Gallianis försök att sänka förväntningarna på klubben.
Sommaren 2003 sade en Galliani med hög svansföring att Milan under mercaton skulle värva en av ”Beckham, Figo eller Ronaldo”. Så blev det som bekant inte, vilket får ses som ett episkt PR-misslyckande och ett helt onödigt sådant. Fansens förväntningar steg och rimligtvis även prislappen på de nämnda spelarna. Men även gamla hundar kan lära sig nya konster har det visat sig. Galliani har under de senast 10 åren bemästrat att sänka omvärldens förväntningar för att sedan få beröm när klubben levererar mindre än vad man egentligen borde kunna förvänta sig.
Förra säsongen tydligaste exempel är köpet av Balotelli. Missförstå mig inte, jag är lyrisk över Balotellis ankomst och hur väl Galliani förhandlade, men jag är cynisk över processen. Lagets stomme såldes/pensionerades under sommaren och supportrar tappade allt hopp. Därefter såldes Pato i januari. Först efter detta köps Balotelli för Pato-pengarna plus 5 miljoner. Pato + 5 miljoner euro för Balotelli har visat sig vara en bra affär, men är det någon som nu pratar om det i dessa termer? Snarare har media köpt Gallianis linje att Milan gjorde en stor uppoffring för att värva Balotelli. Detta är helt enkelt inte sant, men bra PR är det.
Samma playbook används i år. Ekonomin sägs vara dålig, Serie A ej konkurrenskraftig (trots att andra lag bevisligen rustar upp). Endast mindre investeringar görs i Poli, Saponara och Vergara. Milanisti som före mercaton förväntade sig väsentliga uppgraderingar av truppen ”svälter” och hoppas nu istället på att någonting alls skall hända. Enter Keisuke Honda, en skicklig offensiv mittfältare från ryska ligan på utgående kontrakt. Galliani klagar igen på klubbens ekonomi och hoppas kunna värva japanen gratis i januari. Utdragna förhandlingar med CSKA för att få loss spelaren redan under sommaren spelas upp i media som en lika stor nyhet som Napolis försök att köpa Higuain för 40m euro. Detta för en spelare som max kommer att kosta 5 miljoner euro. Och om Honda välkommet anländer kan jag skriva bankgaranti på att Galliani kommer att hylla klubbens stora uppoffring.
Jag gillar Galliani och tycker att han gör ett bra jobb givet förutsättningarna han får dikterade till sig från Berlusconi. Galliani spelar sina kort rätt, jag flaggar bara för att man inte behöver gå på bluffen varje gång. Sett till intäkterna är Milan en av Europas 8 största klubbar. I Serie A är det numer bara Juventus som kan jämföra sig med Milans lönebudget. Man får acceptera att oljeklubbar som Manchester City, PSG och Monaco, samt de klubbar som faktiskt är större än Milan får äta först vid mercatons buffé. Men, man borde kunna förvänta sig att Milans mercatos borde överglänsa lag som Roma, Tottenham och Dortmund, vilket tyvärr inte är fallet.
Det är långt kvar till mercaton stänger den andra september och jag utesluter inte att Galliani utöver Honda landar en stor värvning. Om så sker borde värvningen välkomnas som en naturlig del av klubbens verksamhet och inte med svältens extas över en vanlig måltid.
