Krönika: Gianluigi Donnarumma - Skrivet i stjärnorna
Ungefär var tionde år bestämmer sig universum för att forma en italiensk spelare med större möjligheter att skapa fotbollshistoria än andra. En spelare som fått något alldeles extra, utöver de krävda fysiska förutsättningarna. Gianluigi Donnarumma är en sådan spelare. Vågar vi tro att detta är starten på något stort?
”Det har alltid varit min dröm att spela i Milan” har den 16-åriga målvakten hunnit säga till ett antal publikationer under hans korta proffskarriär. Ord som varje fotbollsspelare säger åtminstone en gång i livet, om sitt respektive favoritlag. Men i denna kontext blir orden närmast löjliga. Gianluigi Donnarumma är 16 år. Jag upprepar, 16. Hur länge har du ens kunnat drömma, gosse? Din barndomsdröm? En pågående sådan, i så fall. Och i samband med detta resonemang blir den här historian än mer intressant. För hur kan man spela med sådan mognad vid 16 års ålder, i ett lag som inte kan förvänta sig något annat än stordåd? När jag var 16 år ägnade jag större delen av min tid åt att försöka varva Metal Gear Solid och att undvika mammas högra handflata. Det är här Gigi Donnarumma imponerar allra mest, inte med sina fotbollsmässiga kvalitéer utan för att han verkar redo, som född för uppgiften trots sin unga ålder. Lägg därtill att positionen som målvakt är speciellt utsatt. Det är inte som när Martin Ödegaard trillar boll på sista tredjedelen i Norge utan minsta tanke på konsekvensen av ett bolltapp. En helt annan spänning gäller för Donnarumma vilket ökar värdet av hans prestationer.
Vissa hävdar att killen haft en del tur och att han inte blivit rejält straffad för sina misstag. Tänk om domaren inte hade blåst frispark när han tappade bollen mot Chievo i den sista minuten, eller om han orsakat rött kort och straff mot Sampdoria i den första? Visst, det är ett, mer förnuftigt, sätt att se på saken. Men istället för tur kan vi väl kalla det ödet, och samtidigt inbilla oss att stjärnorna på himlen radade upp sig och banade väg för en spelarkarriär vi som åskådare sällan får ta del av.
Att paralleller dras mellan Gianluigi Donnarumma och Gianluigi Buffon är inte en konstig sak. Bara namnet i sig är en story för sportjournalister världen över. Men det är de båda målvakternas lojalitet för respektive klubb som intresserar mig mest. Buffon har tillhört Juventus i över 14 år och har vunnit ligan ett antal gånger. Han följde även med laget ner i Serie B efter calciopoli-skandalen och var efter det med och formade Juventus nya storhetstid. Donnarumma har ingenting att komma med här förstås. Men ynglingen valde Milan före bland annat Inter och Juventus och har redan, vid 16 års ålder, hunnit konstatera att han vill bli en ikon i den rödsvarta tröjan, en ”bandiera”, som det kallas. Det återstår att se om målvaktstalangen klarar av att följa den linjen i dagens pengadrivna fotbollsklimat. Buffon debuterade i Serie A som 17-åring och är fortfarande, vid 37 års ålder, en av världens bästa fotbollsmålvakter. Den största anledningen till hans framgång är, i min mening, hans sympati och ödmjukhet. Kan Donnarumma acceptera samma förhållningssätt finns det inte mycket som kan stoppa honom.
I en (ännu) yngre ålder tvingades supertalangens mamma att visa personbevis för att lugna motståndarnas protester. Ingen kunde tro att killen var 11 år gammal. Idag är det tvärtom. Alla tror på Gianluigi Donnarumma.
