Lagbanner
L'intervista Rossonera: Gusten Dahlin om sin Roma-kärlek och förhoppningarna för säsongen
Håll ett extra öga på Kevin!

L'intervista Rossonera: Gusten Dahlin om sin Roma-kärlek och förhoppningarna för säsongen

Känd från Svenska Fans och FanTV, Discovery Networks och poddarna Calciomania och TuttoBalutto gästar här Gusten Dahlin denna intervjuserie för att prata om varför just Roma ligger honom varmast om hjärtat, målsättningar för säsongen, vilka i Roma som imponerat respektive svikit, hur det känns att se L'Aeroplanino i rödsvart och tankarna inför måndagens möte på Olimpico, bland en hel del annat.


Gusten, du är en omtyckt fotbollstyckare och känd Roma-supporter. Varför blev det just vinrött för din del?
 
Jag är glad och stolt över att inte kunna precisera något exakt ögonblick eller någon specifik anledning till att det blev Roma för min del. Jag är född -89 och min storebrorsa -87 och någonstans kring 1997 blev det bara så att vi fastnade för Roma. Visst påverkade det mig säkert att brorsan gillade Roma, i den åldern vill man ju gärna vara som sitt eller sina äldre syskon, men framför allt var det ju spelarna, färgerna, Olimpico... Totti, Candela och Tommasi, men framför allt Aldair blev min hjälte och det känns väldigt roligt att jag idag driver Aldair Media AB. Det är min lilla hyllning till honom. 

Låt säga att jag blev helt torsk på Roma 1998 och sen dess har det aldrig funnits något annat lag. Jag har aldrig förstått det här med att kunna hålla på flera lag. Jag har vänner som verkar klara av det och jag tvivlar inte på att deras känslor är genuina, men för mig har det aldrig gått. Jag kommer dö romanista och jag vet att jag aldrig kommer att vänsterprassla. 

 
Roma har börjat säsongen bra, åtminstone poängmässigt. Hur ser du på säsongsöppningen? Är du nöjd?
 
Efter ett nyligen vunnet derby är det såklart svårt att inte ha mungiporna uppåt, men det har varit en såväl emotionell som spelmässig bergochdalbana den här säsongen. Ibland har det mesta stämt sett till spelet men poängen har uteblivit och ibland har det varit helt tvärtom. Ganska så dåliga prestationer har genererat övertygande resultat. Och ser man enbart till det, alltså resultat, är det väl svårt att vara missnöjd med en andraplats bakom Juve och gruppseger i Europa League. 

Men Europa League skulle ju ha hetat Champions League och visst finns det ett flertal matcher i ligan (Cagliari, Atalanta och Empoli) där vi ska ta fler poäng än vad vi gör och tävlar man mot Juventus så är det klart att man inte har råd med för många sådana. Jag har kommit tvåa så många år nu att ligatiteln är det enda jag nöjer mig med och då är det klart att minsta poängtapp som ska vara en seger skaver. Så helt nöjd går det inte att vara.

 
Hur ser du på klubbens mål för säsongen? Vad är realistiskt att sikta in sig på?
 
Allt annat än att Juventus vinner Serie A är en dunderknall, så det är klart att en ligatitel inte är realistisk att hoppas på. Däremot är det fullt möjligt att ta den, så det är klart att man inte gett upp hoppet. Sen skiter jag faktiskt i om vi kommer tvåa, trea eller fyra så länge Lazio slutar bakom oss i tabellen. Jag har inga problem med att det blir en Europa League-plats snarare än en Champions League-dito. Sett till jakten på ligatiteln nästa säsong, äktheten och bortaresorna föredrar jag snarare det förstnämnda. 

Men för att svara kort och koncist: Roma är främsta utmanare till Juventus, så allt under en andraplats får väl ses som en missräkning.

 
Vilka är flipparna och flopparna i Roma så här långt in på säsongen, enligt dig?
 
Börjar man i den positiva änden så skulle jag ändå vilja påstå att Daniele De Rossi varit fenomenal sedan det huvudlösa röda kortet i CL-kvalet. Han vill så oerhört mycket och till slut får man väl säga att han lyckas kanalisera det på rätt sätt. Edin Dzekos monumentala förvandling behöver jag väl knappast lyfta, alla har ju sett resan från globalt mobboffer till dödlig striker. Samtidigt tror jag Dzekos fina siffror är ett resultat av att han passar väldigt bra som spets mellan och runt Salah och Perotti som också de varit fenomenala.
 
Floppar.. Ja, du. Walter Sabatini avslutade sin överlag framgångsrika sejour som sportchef med sitt sämsta fönster någonsin i somras. Federico Fazio, Juan Jesus och Thomas Vermaelen är den sjukaste shoppinglista som någon någonsin knåpat ihop, där de två sistnämnda varit precis så bedrövliga som alla hade kunnat förutspå att de skulle vara.
 
Sen är det svårt att komma ifrån att situationen med curva sud ligger som en blöt filt över allting även den här säsongen. Jag hade önskat att fler spelare, i synnerhet våra fanbärare, ställt sig i supportrarnas ringhörna och på så sätt satt press. Varje gång jag ser den tomma curvan är det svårt att glädjas över så mycket annat.
 
Spallettis korståg mot Totti stör mig också. Ser man till vad han uträttat väl på planen så borde han få spela mer och med tanke på att det snart är slut så borde den gode Luciano förstå värdet av att ge Totti exakt det han förtjänar. 
 
Jättetråkigt med Florenzi och hans skada också. Men det är bara att hoppas på en snabb återkomst.

 
Vilken spelare i Roma tycker du att man ska hålla ett extra öga på den här säsongen?
 
Kevin Strootman tog hela Roma med storm under sin första säsong i klubben, 2013-2014. Men sen korsbandsskadan i slutet på samma säsong så har han inte riktigt hittat tillbaka till sitt sanna jag, förrän nu. Han är ett monster, en tvåvägsspelare av världsklass och en sådan där spelare som gör medspelarna runt omkring honom bättre och jag tror att alla milanisti gärna hade sett att den där avstängningen inte hävts. 

 
Vad är din syn på det som hänt och händer i Milan? Tror du att en affär med kineserna kommer gå igenom, och är det i så fall rätt väg att vandra?
 
Jag tror att nyckelordet för Milan,  för såväl ledning som trupp som supportrar, är tålamod. Visst behöver klubben bli kapitalstarka för att kunna börja konkurrera med Europatoppen igen, men man måste samtidigt förlika sig med att det inte finns någon quick fix. Serie A och Italien är inte Ligue 1 och Frankrike, där en stormrik ägare kan komma in och på två fönster köpa ihop ett lag som direkt börjar prenumerera på ligatitlar. PSG har fortfarande inte tagit sig förbi kvartsfinalen i CL. Milan behöver bestämma sig för en väg, slå fast en riktning och jobba långsiktigt. Och där Milan är idag, alltså med en trupp  till stora delar bestående av yngre, hemvävda italienska spelare tror jag är helt rätt grund att bygga vidare på. Berlusconis inflytande och ovilja att släppa ifrån sig makten är fullt förståelig, men utan tydlighet tror jag klubben riskerar att hamna i en återvändsgränd om något år igen.
 
Fotbollsvärlden ser annorlunda ut nu än för tio, femton år sedan. Det är bara att gilla läget. Och den som tror att det går att blunda för det är nog lite för naiv. Men Milan kommer alltid att vara Milan, det är en klubb som med sin historia och tradition alltid kommer att locka spelare och intresse och är man bara ärlig mot sig själv och inser att man inte är ett av Europas bästa lag idag så kan man absolut komma att bli det igen om några säsonger. Och för mig är inte det viktiga om ägare är kineser, amerikaner eller araber. Det viktiga är vad ägarna i fråga vill, förstår och gör. Även utomstående personer kan göra bra saker för italienska klubbar.

 
Vad tycker du om Vincenzo Montellas inträde i Milan? Svider det att se en gammal Roma-profil på den rödsvarta bänken? Har vi till största del honom att tacka för den oväntat stora poängskörden hittills?
 
Det som svider är väl att han redan "hunnit" vara i Roma och att det då gick som det gick. Och med tanke på resultaten han sen gjorde med Fio och gör nu med Milan så känns det ganska så avlägset att se honom på Romas tränarbänk i en överskådlig framtid. Samtidigt gillar jag ju generellt att tränare som varit spelare inte huserar i sina gamla klubbar, insatsen blir så onödigt hög då. 
 
Vad gäller er poängskörd så känns det absolut som att Montella fått effekt av att ha skruvat på sin egen filosofi för att det ska passa Milans material bäst. Jag tycker inte alls att det är samma nitiska possession-ambition som han drev i Fiorentina och det fungerar ju onekligen bra för Milan. Frågan är väl hur han klarar av att anpassa er förmåga att äga och föra matcherna i takt med att fler och fler lag får ökad respekt för era omställningar och försvarsspel. 
 
Fram till nu tror jag många "mittenlag" mött Milan som jämlikar, men ju längre säsongen lider och Milan befäster sin position i toppen av tabellen så kommer samma lag börja spela annorlunda mot er. Då kommer mycket att hänga på hur Montella agerar och utvecklar ert anfallsspel. Jag tror till exempel att ett lag som Atalanta inte alls kommer fortsätta sitt segertåg efter jul, italienska lag är för bra för att inte lära sig vad ett sådant spelarmaterial gör bra och och sen låta dem fortsätta göra det en hel säsong. Och samma utmaning väntar er.

 
Hur långt tror du att detta Milan kan ta sig den här säsongen? Många har börjat drömma om CL-plats, men sett till spelet kanske det är väl naivt?
 
Med tanke på Napolis fortsatta CL-spel, Romas ganska så svaga försvarsuppsättning, hur mycket som inte fungerar i Inter och att de andra lagen som är med och slåss om det heter Lazio, Atalanta, Fiorentina och Torino så är det naturligtvis så att Milan kan vara med och fightas om CL-platser hela vägen in i mål. Men personligen så tror jag att Milan som klubb skulle må bättre av att krydda nästa säsong med en Europa League-plats snarare än en CL-plats. Återigen: tålamod. Det får inte gå för fort. Vi är många som minns hur Napolis efterföljande säsong såg ut när de spelade Champions League för första gången på väldigt länge för fem år sedan. Omställningen gick för snabbt. Man tappade fokus och hade inte materialet för ett flerfrontskrig. Jag tror nog det är sunt att som milanista hoppas, och tro, på så många poäng som möjligt. Sen får man se vad det räcker till, men en "missad" andra- eller tredjeplats tror jag i det långa loppet inte behöver vara ett bakslag. Snarare tvärtom. 

Sen fattar jag också att man som Milansupporter är trött på det här. Har man dominerat både italiensk och europeisk fotboll i så hög utsträckning som ni gjort är varje säsong utan titlar och Champions League-spel ett slag i magen. Men ta det från en som vet: det kommer vara värt mödan när det väl händer igen sen.

 
På måndag är det stormatch igen på Olimpico, när ni efter derbysegern tar emot ett Milan som för tillfället parkerar på samma poäng som Roma i tabellen. Vad tror du om den matchen? Vilka bär favoritskapet?
 
Trots samma poängskörd som Roma och några imponerande insatser på slutet så ska inte Milan åka till Olimpico och tro att de är favoriter. Jag tror de flesta rödsvarta hade tagit en poäng på förhand och det säger ganska mycket. Roma är de som verkligen har något att förlora och just det är ju alltid ganska läskigt. Men visst är vi favoriter, inget snack om saken. Jag brukar ofta låta spelmarknaden vara en bra indikator, den ljuger liksom aldrig, och ser man till oddsen så är det ingenting som ger mig fel heller.
 
Däremot tror jag Milan absolut kan störa Roma. Jag har sett oss släppa in alltför billiga mål och tvingats genomlida alltför spännande matcher som egentligen borde ha avgjorts i paus. Roma är exceptionellt, sett till hur stark trupp man är, dåliga på att stänga matcher. Det är egentligen bara Crotone och Palermo man kört över i år, alla andra matcher har suttit relativt hårt inne, så någon seger mot Milan tar jag inte ut i förskott. Att Strootman är tillgänglig är ett enormt plus, Nainggolan är i storslag och Dzeko är nog ganska så sugen på att göra mål efter den missade chansen att bli derbyhjälte senast. Milan lär börja ganska lågt och Roma kommer att växla mellan längre, etablerade anfall och snabbare omställningsfotboll. Men med Salah out så finns inte riktigt samma spets i just den delen av spelet.
 
Man brukar ju säga att första målet blir avgörande, men just i det här fallet tror jag det blir matchens andra mål som blir avgörande. Gör Roma det vinner vi, oavsett om det skulle innebära 2-0 eller 1-1. 
 
Vilken spelare räds du mest i dagens Milan?
 
Jag vet ju att Lapadula kommer att göra mål, så det är inte så mycket att vara rädd för. Annars får jag nog säga Donnarumma. Det är läskigt med vissa målvakter som har den där förmågan att vissa matcher bara spika igen fullständigt. Och då spelar det ju ingen roll hur bra det ser ut spelmässigt eller hur många chanser man skapar. Får man inte in bolljäveln kvittar det. Då kan Kucka eller Paletta eller någon annan brunka in en hörna och så står man där.
 
Kanske räds jag Donnarumma lite extra just för att Roma inte har någon vidare tradition av sådana keeprar. Jag tror till exempel inte att det finns någon som sagt orden "Szczesny" och "vägg" i samma mening. Någonsin. Jag hoppades så hårt på Petr Cech förra sommaren och har väl drömt om Lloris på senare. Jan Oblak hade jag väldigt gärna sett också. 
Men Walter kände "Alisson - där har vi något!" 
 
Slutligen, vilket är ditt bästa minne från mötena med Milan genom åren?
 
Oj, det finns så oerhört många fina minnen från Milan-matcherna, just för att de alltid, så länge jag kan minnas, alltid varit oerhört jämna. Jag kan inte minnas en enda överkörning, från något håll. Men pratar vi specifika matcher och minnen är det klart att Tottis doppietta på San Siro 2006, när vi vann med 2-1, fortfarande smakar fågel. Det fanns en period där det kändes som att just bortamatcherna på San Siro mot Milan och Inter var Tottis allra bästa stunder. Han var som allra, allra finast i de vinsterna. 



Vi på Svenska Fans Milan-redaktion tackar Gusten för att han tog sig tid att medverka i denna intervjuserie och önskar honom all lycka i framtiden, förutom möjligtvis just på måndag. Jag rekommenderar den som inte redan lyssnar på podcasten TuttoBalutto att börja göra det. Gusten och hans radarpartner Thomas Wilbacher pratar all världens fotboll, och gör det väldigt bra
.

Tommi Uksila@TUksila2016-12-10 17:00:00
Author

Fler artiklar om Milan