L'intervista Rossonera: Marko Uusitalo om Milans chanser i helgens stormatch på San Siro
Svenska Fans-redaktören Marko Uusitalo snackar upp söndagens derby och förklarar kärleken till Milan. Vi lyfter frågorna om Milans mål för säsongen, det kinesiska köpet av klubben, positiva överraskningar så här långt den här säsongen, bland väldigt mycket annat. Läs och känn derbynerven göra sig alltmer påmind.
Marko, du är en stor Milan-supporter som länge varit aktiv i svenska Milan-kretsar. Varför blev det just Milan för din del?
Sommaren 1988 satt jag och tittade på fotboll för första gången på riktigt vad jag kan minnas. Den match jag hamnade i visade sig vara EM-finalen mellan Holland och Sovjetunionen. Utan att förstå magnituden av det då så var det häftigt att matchen avgjordes av en spelare som jag delade förnamn med (sånär som på en bokstav då…). Målet i sig är ju ett av de mest ikoniska inom fotbollen men det blev också startskottet för en livslång kärlek till de rödsvarta från Milano.
Efter lite efterforskning visade det sig att Marco van Basten till vardags höll till i Milan och där och då bestämde jag mig för att det skulle bli mitt lag.
Milan har haft en resultatmässigt positiv inledning på säsongen där man för tillfället befinner sig på tredje plats i tabellen efter tolv spelade omgångar. Hur ser du på säsongsstarten och vad tror du är ett realistiskt mål för säsongen?
Realistiskt innan säsongen var en plats i Europa, en knapp tredjedel in på säsongen så kan nog till och med säga att Champions League inte behöver vara en omöjlighet. Det är dock så pass jämnt i toppen att man inte kommer ha råd med så många snedsteg för att ramla ner från prispallen. Om vi håller en jämn fart fram till jul och sen gör några kloka värvningar i januari (truppen skriker efter bredd) så kan vi gott ha CL som fortsatt mål för resten av säsongen.
Milan förstärkte inte truppen nämnvärt under sommaren, men ändå ser det bättre ut den här säsongen än den förra. Vad är anledningen till detta enligt dig?
Vår bästa aktivitet i somras var att vi gjorde oss av med flera orosmoment i truppen som Balotelli, Mexes m.fl. och det har vi nog haft mer nytta av än någon av våra värvningar vi gjorde. Sen är det självklart att Vincenzo Montella måste få en hel del beröm för det han gjort.
Jag tycker att Montella imponerat med hur han lyckats få ihop ett lag av denna samling med mentalt rätt svaga individer. Spelet har inte varit särskilt imponerande alltid men vi har haft marginalerna med oss och vänt förluster och kryss till kryss och vinster istället. Men marginalerna är också frukten av allt arbete som görs på träningsanläggningen och inte bara tillfälligheter.
Det som jag gillar mest med Montella är hans lågmälda ledarstil, både inom gruppen och när han uppträder offentligt. Sällan spektakulärt, snarare nästan tråkig många gånger men hellre det än Mihajlovic skrävlande när det genererar resultat. Flera spelare vittnar om att det är mycket roligare och bättre stämning på Milanello nuförtiden och bara det genererar per automatik några extra poäng till denna säsong.
Vad är din syn på turerna kring ägarfrågan i klubben? Kommer affären klubbas igenom och är det rätt steg att ta att sälja till kineserna?
Affären kommer gå igenom, det råder inga tvivel om det. 100 miljoner Euro är redan överförda till Fininvest och skulle kineserna dra sig ur nu så är det ingen återbetalning på den summan. Det ser jag som en garanti på att vi har ett seriöst bolag bakom projektet som är beredda att satsa på det. Det finns inte en chans att de drar sig ur nu när det är så pass nära att affären slutförs.
Huruvida det är rätt val av Berlusconi att sälja till denna grupp, som fortfarande är rätt diffus, återstår att se. Vi vet ganska lite om de personer och bolag som ligger bakom och vad de har för intentioner. Endast en av huvudmännen har intervjuats av Gazzettan och han sa väl i princip sådant som alla förväntade sig och ville höra att Milan skulle tillbaka till toppen etc.
Men det är upp till bevis redan i januari för de nya ägarna och visa att de menar allvar. Det är ju inte bara ägarna som byts ut utan hela den sportsliga ledningen och detta kommer också att bli intressant att följa. Visserligen har ju de flesta tröttnat på Galliani sedan länge så den nya ledningen borde ha ett ganska gynnsamt utgångsläge.
Vilka spelare i Milan har överraskat mest positivt på dig hittills den här säsongen?
Jag väljer en ur varje lagdel. Till att börja med Gigio Donnarumma. Det är bara att bocka och buga inför vad han åstadkommit under det dryga år han vaktat Milan-målet. Visserligen gjorde han en massa bra redan förra säsongen och hans kapacitet rådde det inget tvivel om, men jag hade inte förväntat mig att han skulle hålla en så hög och jämn nivå som han ändå gjort under hösten. Med tanke på hans ålder och ringa erfarenhet så hade jag nog trott på djupare dalar i vissa matcher, men några djupdykningar prestationsmässigt har det inte blivit. Han är ett fenomen helt enkelt.
På backsidan måste jag lyfta på hatten för Gabriel Paletta. Jag blev lite förvånad över att han inte såldes i somras, men istället har han blivit det självklara valet bredvid Romagnoli centralt i backlinjen. Han är inte den back man lutar sig mot om man vill tillbaka till den yttersta toppen, men just nu så funkar det ändå tillräckligt bra för att hänga fast vid en CL-plats.
Bland mittfältarna är Manuel Locatelli det självklara valet. Under sommaren kändes det som om han nästan höll på att bli omsprungen av Niccolo Zanellato, en annan ung lovande central mittfältare, men istället har han jobbat på och övertygat Montella så pass att han blev förstavalet på regista-positionen efter att kapten Montolivo gick sönder. Två drömmål varav ett mot Juventus och ett överlag hela tiden växande spel lovar gott inför framtiden.
Framåt så vill jag pinpointa Suso. En spelare jag bekantade mig med redan under hans tid i Liverpool där han inte fick särskilt många chanser att visa upp sig. Då kunde man se glimtar av hans repertoar, men jag fick inte känslan av en spelare som var redo för några större uppgifter. Ett halvår i Genoa gjorde honom gott och acklimatiserade honom till Serie A. Hans prestationer pendlar fortfarande kraftigt men han har varit en god poängspelare och gjort sig förtjänt av sin plats på högerkanten.
På söndag är det dags för Derby della Madonnina. Hur går dina tankar kring situationen i Inter med tränarbyten, skiften i klubbledningen och underpresterande spelare? Vad är Inters största problem för tillfället?
Jag kan känna igen mig i Inters situation då vi själva de senaste åren befunnit oss i en liknande negativ spiral. Inters största problem just nu är bristen på stabilitet. Nya ägare, nya människor i ledningsgruppen, tränarbyten och dyra nyförvärv som inte fått chansen att visa upp sig. Någonstans måste klubben stanna upp och välja en riktning, oavsett vad det är. Det är svårt att känna trygghet i en omgivning där det ständigt sker byten på olika nivåer.
Är den på söndag debuterande Stefano Pioli rätt man för Inters tränarbänk?
Jag tror inte någon inbillar sig om att Pioli är den nye Mourinho eller liknande, men kanske har han den erfarenhet som krävs just nu för att lugna ner ett stormande Inter. Pioli är en tränare som i både Bologna och Lazio gjort fina resultat under sin första säsong för att sedan få en dalande formkurva. Kanske är det detta som Inter hoppas dra nytta av under resten av denna säsong, en injektion som i bästa fall kan leda till CL även den drömmen måste kännas avlägsen just nu.
Alla Inter-fans väntar ju annars på Simeone då denne tidigare öppet flirtat med klubben om en återkomst. Om den återkomsten bli 2017, 2018 eller ännu senare kan nog ingen svara på i dagsläget, men han är nog en av få realistiska alternativ idag som kan få ordning på detta på lång sikt.
Vad har du för känslor inför derbyt så här några dagar inför? Vilka bär favoritskapet?
Jag tror inte någon skulle stämpla Inter som favoriter efter all turbulens som varit i klubben med tränarbytena och Icardi-såpan. Vi har ett åttapoängsförsprång och i jämförelse någon form av harmoni i klubben ändå, så självklart måste Milan vara favoriter. Sen är det ju inget som säger att det måste vara till någon nytta för oss…
Vad talar enligt dig för en Milan-seger?
Att vi har ett fungerande lag där alla de viktigaste pjäserna finns att tillgå (nej, jag saknar inte Montolivo) medan Inter kommer till matchen med en ny tränare som knappt hunnit träffa stora delar av sin trupp pga. landslagsuppehållet.
Om du av dagens upplagor av de båda lagen ska komponera den bästa startelvan i ditt tycke, hur ser den då ut?
Målvakt: Gigio Donnarumma (Milan)
Handanovic är en jättebra målvakt, men Donnarumma har gjort en jättebra säsongsinledning och får mitt förtroende.
Backlinje: Abate (Milan) – Miranda (Inter) – Romagnoli (Milan) – De Sciglio (Milan)
Inget av Milano-lagen kan stoltsera med en backlinje som påminner om fornstora dagar. Det är hugget som stucket på många positioner, men jag tycker Inters ytterbackar varit snäppet sämre än Milans diton denna säsong, varför mina val blir rödsvarta. Miranda och Romagnoli är de bästa centrala namnen ur respektive lag.
Mittfält: Banega (Inter) – Joao Mario (Inter) – Bonaventura (Milan)
Mittfälter är nog Inters på pappret starkaste lagdel. Banega är den som imponerat mest i de matcher jag sett med de blåsvarta och var en utmärkt gratisvärvning. Joao Mario har potential som bara väntar på att få komma ut och Bonaventura är Milans jämnaste bidrag till en mittfältstrio.
Anfall: Perisic (Inter) – Icardi (Inter) – Suso (Milan)
Hugget som stucket mellan Perisic och Niang egentligen, med ett litet övertag ändå för kroaten som har några fler verktyg i sin låda. Icardi är en mer komplett spelare än Bacca medan Suso slår ut Candreva sett till en starkare säsongsinledning.
Till sist, vilket är ditt bästa derbyminne genom åren?
De episka bataljerna i Champions League 2003 och 2005 är nog de matcher med högst anspänning jag någonsin upplevt. Att få gå vinnande ur båda var obeskrivbart. Matcherna i sig var dock inte särskilt bra och det var ingen direkt njutning att titta, mest en pina.
Av roliga derbyn så står 3-2 vinsten 2004 högt i kurs, då vi vände ett 0-2 underläge efter första halvlek och 6-0-manglingen i en klass för sig.
Talar man om enskilda ögonblick så är ju Zlatan v Julio Cesar 2012 oförglömligt.
Vi på Svenska Fans Milan-redaktion tackar Marko för medverkan i denna intervjuserie och hoppas att han tillsammans med oss andra rödsvarta får avsluta veckan på allra bästa sätt.
