L'Intervista Rossonera: Robin Blommé om Milan och helgens utsålda derby
Känd från Solo Calcio och Västerås SK gästar Robin Blommé denna upplaga av L'Intervista Rossonera för att prata Derby della Madonnina, varför känslorna fastnade för Milan, hans syn på Montella som tränare samt hans åsikter kring Inter ända från ledarnivå till spelarnivå. Givetvis behandlas mycket mer, så häng med i uppladdningen inför säsongens första derby!
Robin, du är en av de mest vokala Milan-supportrarna i Sverige. Hur kommer det sig att det blev just Milan för din del?
I grund och botten börjar det i att min mamma är italienska och därför har närheten till Italien alltid funnits där. Det finns inget speciellt ögonblick där jag kan peka på att jag sögs in mot just Milan, utan jag tror att idolskapet till Paolo Maldini fick mig att välja den rödsvarta tröjan. Fr.o.m CL-vinsten 2003/04 har det väl eskalerat.
Milan är redan nu inne i en mindre kris trots en sommar med stora summor som spenderats på nya spelare och en hoppfullhet som spred sig som en löpeld genom supporterled. Kan du peka på något specifikt som orsakat denna krisstämpel?
Resultaten. För att utveckla så har ju optimismen som omgett klubben fått sig en rejäl törn när både prestation och resultat har svikit. Kvalitetshöjningen på truppen är enorm men när spelet ser ut som det gör så försvinner förtroendet för att de saker man gör på Milanello är de rätta. Oavsett mediala utspel tror jag det finns en osäkerhet kring Montella och hans förmåga att göra truppen till en presenterande enhet.
Vincenzo Montella har fått rejält med kritik den senaste tiden. Vad är din syn på tränarens prestation och roll i Milan?
Jag har aldrig varit särskilt positiv till Montella och har väl fått vatten på min kvarn nu. Jag hävdar att många förmiskar tränarens påverkan på ett lag och den totala brist på spelidé och linjer som nu är väldigt tydlig har väldigt stor del i resultaten. Det såg spelmässigt likadant ut förra året, men då hade vi en höst då det mesta studsade Milans väg, men när det inte studasade likadant på våren så var det becksvart. Att vi krånglade oss till EL var väl mest övriga konkurrenters oförmåga snarare än Milans förmåga. Till denna säsong fick han ett dukat bord med nästan alla förstärkingar klara redan i juli månad men har ännu inte lyckats förmedla sin filosofi till spelarna, om det nu finns någon.
Folk nämner tid som en ursäkt i hans favör men jag godtar det inte då han fick de spelarna han till stor del ville ha och han har haft i princip sen ritirot på sig att bygga ett fungerande enhet av dessa. EL-kvalmatcherna kom perfekt som "allvarliga träningsmatcher" men någon bestående stegring i prestation är svår att se.
Nyförvärven var många under sommaren. Vilka av dem har imponerat mest på dig hittills och vilka har svikit?
Ricardo Rodriguez är en klassvärvning som ger oss en offensiv kraft till vänster som klubben inte haft sen Serginhos dagar. Att lösa honom på det sättet Mirabelli gjorde och till den prislappen förtjänar en applåd. Kessié är enligt mig en fantastisk värvning trots att han varit upp och ned hittills. Hans högstanivå visar att klubben gjorde rätt att satsa på honom och det är en spelare som klubben kommer sälja väldigt dyrt om något år.
Det går inte att undkomma att Bonucci är en besvikelse hittills, men han lider precis som alla andra av att laget presterar dåligt kollektivt. Med kvalitet kommer dock höga förväntingar. Jag hävdar att värvningen av honom fortfarande är helt rätt och han kommer bevisa sig helt fundamental för detta lag. För övrigt hade jag väntat mig lite mer av Biglia. Det har sett trevande ut men även där lider han av att övriga lagkamrater inte ser ut att ha en susning av vad de ska göra.
Vad är dina förhoppningar på säsongen? Vilka mål och prioriteringar bör klubben ha?
Förhoppningarna är att laget ska växa utöver hela säsongen och att man ska lösa en CL-biljett genom antingen ligan eller EL. Förhoppningsvis antingen vinner man EL eller åker ur tidigt, då det kommer kosta mycket kraft under våren som då kunde läggas på ligan. En uppryckning måste dock ske väldigt omgående för konkurrenterna tuffar på och ber inte om ursäkt. Målet ska vara det som redan är utstakat; Champions League!
Milans nya ägare anlände med buller och bång när man direkt spenderade €200 miljoner på nya spelare. Frågetecken har rests kring klokheten i att göra detta med lånade pengar till hög ränta. Hur ser du på kinesernas tillvägagångssätt?
Jag stödjer mercaton och insisterar på att den nya ledningen agerade på rätt sätt. Är målet att nå Champions League redan nästkommande säsong var det väldigt många delar som behövde förstärkas. Jag tycker att revolutionen som Fassone och Mirabelli genomförde var ett gott arbete och jag gillar hur förhandlingarna hanterades. Kineserna är väl medvetna att intäkterna från CL är fundamentala och den boost som klubben fick i och med mercaton ingav förutsättningar för att lyckas, titta bara på säsongskortsförsäljningen. 3-4 värvningar skulle inte fått samma effekt, speciellt inte då truppen var så nedmonterad som den var.
Den senaste tiden har det spekulerats kring att Kinas regering ska införa ännu hårdare restriktioner gällande investeringar i utlandet. Detta kan enligt rapporter påverka Milans ägare som kan tvingas föra tillbaka stora summor till Kina, vilket i slutändan kan försvåra möjligheten att betala tillbaka lånet i tid. Är du orolig över dessa rapporter?
Spekulationerna är många och jag har läst en del om det motsatta också. Kreativa lösningar möjliggjorde köpet och det kommer komma ytterligare sådana om problemen hopar sig. Själva lånet till Eliott-fonden är ju en våt filt som tynger ledningen och därav kommer jakten på snabba ökade intäkter.
Inter å sin sida hade det tufft förra säsongen men har fått en flygande start under hösten med nye tränaren Luciano Spalletti. Är förändringen tack vare Spalletti eller ser du andra faktorer som påverkat?
Jag gillade verkligen det jag såg från Spalletti förra året i Roma. Hans konsekvens gav klubben en tredjeplats och därmed CL. Inters bästa värvning i sommar var just Spalletti och det står redan klart att hans ledarskap har fått en väldigt positiv inverkan på laget, för i spelartruppen har det inte skett särskilt mycket förändringar. Sen ska det sägas att det har varit lite stolpe in för klubben i några matcher. Trots att de inte har presterat spelmässigt så har de fått med sig tre poäng. Truppen är dock mycket tunn på vissa håll så är oturen framme för dem tror jag det blir problem.
På söndag är det dags för säsongens första derby. Inter har redan ett försprång på sju poäng i ligan gentemot Milan. Vilka är favoriter inför helgens match?
"Derbyn är derbyn", brukar det ju sägas och på just Milano-derbyna är det verkligen applicerbart. Självklart är Inter stora favoriter tack vare kanske mer sin resultatrad än spelmässiga formkurva. Förhoppningsvis för Milans del blir det en böljande match med många kampmoment och inte särskilt strukturerat spel – då tror jag chanserna ökar till en lycklig utgång.
Finns det någon spelare i Inter du räds lite extra?
Nu när Icardi har skrämt bort Milan-spöket fruktar man honom då han kan vara helt osynlig för att sedan avgöra matcher. Annars nämner jag Perisic som ofta gör bra matcher mot Milan.
Om du av dagens upplagor av de båda lagen skulle komponera den bästa startelvan i ditt tycke, hur ser den då ut?
(3-4-3)
Donnarumma
Skriniar-Bonucci-Miranda
Bonaventura-Kessié-Borja Valero-Rodriguez
Suso-Icardi-Perisic
Till sist, vilket är ditt bästa derbyminne genom åren?
Höstderbyt 2010 – Ibrahimovic återvände till San Siro nu i vårt kära Milan. Fixar straffen som han sen förvaltar för att sedan titta upp mot Curva Nord och bara insupa föraktet. Fruktansvärt mäktigt! En klurig match för övrigt med utvisningen på Abate i andra halvlek med efterföljande Inter-press som gjorde att hjärtat var i halsgropen sista halvtimmen.
Vi på Svenska Fans Milan-redaktion tackar Robin för medverkan och hoppas liksom han på framgång för våra rödsvarta favoriter på söndag. Följ Robin på Twitter för många tankar kring Milan och Serie A.
