L'Intervista Rossonera: Tony Bacci gästar för att prata Inter och Milano-derby

Den som inte redan känner till Tony Bacci från Km D'Amore, prateriet om italiensk fotboll och Italien i stort som Tony och Kristian Borell rattar, har då bevisligen missat något. Som stor Inter-supporter laddar Tony här upp inför helgens derby genom att berätta om slumpen som ledde till att han blev blåsvart, bekantskapen med Massimo Moratti, favoritspelare genom tiderna, Inters svåra period sedan december och givetvis också lite tankar om Milan.

Tony, du är en av de mest kända Inter-supportrarna i Sverige. Hur kommer det sig att det blev just blåsvart för din del?

Det har jag i grunden IFK Göteborg att tacka för! 1987 när jag var sex år och Blåvitt vann UEFA-cupen slog man ut Inter på vägen och det var så jag kom i kontakt med dem för första gången. Det var även då jag insåg att det faktiskt fanns andra fotbollslag i Italien än Napoli, jag hade inte riktigt förstått det fram tills då. Hemma pratades det bara Napoli eftersom pappa är därifrån och på italienska klubben i Stockholm där vi hängde mycket var det Maradona-posters så långt ögat kunde nå. När det gick upp för mig att det fanns ett italienskt lag till blev jag nyfiken och när jag lite senare såg att Walter Zenga, som jag redan hunnit få någon slags boy-crush på, även vaktade målet i italienska landslaget, ja då var saken klar. Inter blev laget och Zenga idolen.

Vilken av alla Inter-upplagor som du har upplevt under dina år som supporter är din favorit och varför?

Svårt att komma runt den där trippelvinnande 2010-upplagan va? Enbart titlarna det året räcker alldeles utmärkt som motivering, alla spelare och ledare som hade det minsta med det där att göra kommer för alltid att ha legendstatus i alla interistis ögon. Så även mina. För mig personligen är det ändå årgångarna innan, alltså från där i början och mitten av 00-talet, som jag starkast identifierar som ”mitt” Inter. Det var då jag var som mest passionerad i mitt supporterskap, när vinster och förluster i ligan var det som avgjorde hur jag skulle må veckan efter. Jag lärde känna Massimo Moratti i mitten av 2000-talet och hade därför förmånen att få resa lite med laget under en period. Genom det knöt jag kontakt med vissa av spelarna, bland andra Julio Cruz och Kily Gonzalez, och fick på så sätt en helt annan inblick än både tidigare och senare. Det gjorde såklart sitt till.

Finns det någon enskild spelare som genom åren gjort extra stort avtryck på dig?

Jodå, jag har haft min beskärda del idoler, spelare man hejade på minst lika mycket som laget. Jag har redan nämnt Zenga som den förste. En annan var Gianluca Pagliuca, italiensk landslagsmålvakt under flera år men ändå grovt underskattad både under och efter karriären. Därefter Roberto Baggio, han var min stora tonårsidol från landslaget och därför var det en stor lycka när han skrev på för Inter, även om det var på karriärens senhöst. Ingen av dem kunde ändå mäta sig med vad jag sedan kom att känna för Christian Vieri. Han var min sista stora idol och den spelare jag idoliserade under längst tid. Dessutom, vilket är lätt att glömma idag när han förvandlats till någon sorts seriefigur på sociala medier, var han under en tid världens i särklass bästa striker. Han spelade på toppen av sin förmåga några år för lite för att kunna få räknas in bland tidernas bästa fotbollsspelare men under de år han var som bäst har jag aldrig sett någon bättre på den positionen. Att göra fler mål än matcher i Serie A i början av 2000-talet, alltså när ligan var både som bäst och som mest defensiv, det borde egentligen inte vara möjligt. Jag brukar säga att jag har slutat med idoler men ska jag vara riktigt ärlig blir jag fortfarande lite till mig varje gång jag ser Christian Vieri.

Den här säsongen började helt strålande under nye tränaren Luciano Spalletti men de senaste tre månaderna har varit en lång pina. Vad är dina tankar om säsongen så här långt och vilket/vilka resultat vill du att Inter ska ha uppnått i slutet av maj?

Alltså, hade jag vaknat upp idag ur en halvårslång koma och bara kastat ett snabbt öga på tabellen så hade jag nog inte varit så jävla missnöjd trots allt. Inter är bra med i ett tre- eller fyrkejsarslag om de sista CL-platserna och det var mer eller mindre exakt där jag trodde att de skulle befinna sig vid den här tiden på året innan säsongen drog igång. Börjar man sedan titta på hur det faktiskt sett ut finns det däremot betydligt större anledning till oro. Sättet som laget bara tvärbromsat på sedan i julas är minst sagt anmärkningsvärt men det är samtidigt inte speciellt svårt att faktiskt peka på vad det är som gått snett. Frågeställningen är uppenbar: hur kan det vara möjligt att samtliga spelare i den offensiva trion, tillika de tre med den på papperet kanske högsta högstanivån i truppen, plötsligt bara slutat leverera? Allihopa samtidigt och i snart tre månader? Man har en starkare defensiv centrallinje än ifjol och det är anledningen till att laget inte klappat igenom så fullständigt som man gjorde under Pioli, men om detta ska kunna gå vägen måste det bara lossna igen för de offensiva krafterna. Och det fort. Det är tråden som Spalletti till varje pris behöver nysta ut om Inters dröm om CL nästa år ska kunna leva vidare.

På tal om Spalletti, hur ser du på hans första tid i klubben och hur ser framtiden ut för honom?

Jag tycker ändå att Spalletti har gjort det klart godkänt hittills. Han har kommit in med en tydlig struktur och idéer som han verkar ha fått spelartruppen att köpa och ta till sig, givetvis stärkta av första tidens flyt och framgångar. Nu har han inte kunnat vända den negativa trend som laget hamnat i, men frågan är hur mycket av det som egentligen kan tillskrivas en tränare? För mig handlar Inters problem som sagt i första hand om nyckelspelare som drabbats av en kollektiv formssvacka och jag har svårt att se att det ska bero på sättet som laget tränat på eller någonting i den stilen. Jag tror att det vore bra för Inter om Spalletti stannade kvar även nästa säsong, frågan är dock om han själv känner för det. Det ryktas ju att han, som så många före honom, har lätt att hålla sig för skratt över den lätt kaotiska stämning som alltid tycks råda på den blåsvarta piazzan…

26 omgångar in på säsongen har du hunnit bilda dig en bra uppfattning om denna upplaga av Inter. Vilka spelare har flippat och floppat så här långt, enligt dig?

Den stora flippen är utan tvekan Milan Skriniar. Han är faktiskt precis så bra som alla säger att han är. En mittback i världsklass redan idag och dessutom med stora utvecklingsmarginaler. Resten av truppen är lite som säsongen i övrigt, väldigt bra fram till ”Inter bells” och därefter mer eller mindre katastrof. Offensiva trion Candreva-Icardi-Perisic nämnde jag som de senaste månadernas största besvikelser men de var åtminstone bra i början, vilket är mer än man kan säga om Brozovic och Joao Mario som därför i min värld får dela på priset ”årets flopp”. Hårt men rättvist.

Finns det någon spelare i truppen som du tycker att supportrar till andra lag med sämre koll på Inter bör hålla ett extra öga på?

Yann Karamoh är en ung fransman som går en stor framtid till mötes. Återstår att se om den finns i Inter eller någon annanstans. Hoppat in för det mesta nu på slutet, startat enstaka gånger, fortfarande lite för ojämn men man ser att där finns kvalitet, talang och spetsegenskaper utöver det vanliga. En oslipad diamant.

Mauro Icardi sänkte i höstas Milan på egen hand med sitt hattrick i säsongens första derby. De senaste månaderna har även han tappat målformen och dessutom varit skadad, men nu ska han vara redo för derbyt. Vad säger du om argentinarens säsong och tror du att han blir kvar i Inter efter säsongens slut, med tanke på alla rykten som omgärdar honom?

Tittar man på Icardi historiskt har det alltid sett ut så här. Otroliga målstim följt av månadslånga måltorkor, det är inget ovanligt. Säsongen som helhet måste fortfarande anses klart godkänd men nu måste han steppa upp igen om vi ska fortsätta tycka det. Det är nu han behövs som allra mest, både som målskytt och ledare. Huruvida han blir kvar i Inter nästa år känns som en omöjlig fråga att svara på idag. Känslan är att han trivs och har en vilja att stanna, men det är också att Inter fotbollshierarkiskt trots allt är en säljande klubb gentemot de 4-5 största i Europa, varav åtminstone ett lag visar ett ganska tydligt intresse för honom just nu. Men vafan! Ber du mig gissa så blir Icardi kvar, åtminstone om Inter spelar CL nästa år.

Tittar vi istället på Milan så började de rödsvartas djupa kris bedarra ungefär i samma veva som Inter tappade formen. Detta i samband med att Gennaro Gattuso tog över tränarjobbet. Vad tycker du är den främsta anledningen till att Milan till slut har hittat rätt?

Jag tror helt klart att Gattuso själv är en stor del av anledningen. Rinos ledarstil må ha sina begränsningar men om det är något den kan göra så är det att kickstarta grupper och få dem att sluta sig kring en gemensam uppgift. Vad som hänt rent konkret är att spelartruppen har börjat normalprestera igen, och när en spelartrupp av Milans kaliber normalpresterar är den sannolikt 3-4:e bäst i Italien. Bonucci är plötsligt Bonucci igen och bara där har vi ju 15 poäng. Listan kan göras lång. Biglia, Romagnoli, ja till och med Donnarumma tycker jag ser bättre ut nu än under Montella. Det betyder världen och Gattuso skulle jag säga är den enskilt största anledningen till förvandlingen.

Är Gattuso tränaren som Milan ska satsa på framöver eller bör ledningen titta på andra alternativ redan i sommar?

Det här är en superintressant fråga och det ska bli otroligt spännande att se hur Milan till slut hanterar den. Precis när Gattuso tillträdde satt jag i en podd tillsammans med Kristian Borell och sa att det här mycket väl skulle kunna bli en alldeles utmärkt lösning. Det grundade jag delvis på just det faktum att det var en så uppenbar känsla av interim den här gången, att det nästan till och med var uttalat. Tränaren Gennaro Gattuso är visserligen ett ganska oskrivet kort men man behöver knappast vara något geni för att förstå vad han står för rent fotbollsfilosofiskt. Det är grinta, det är uppkavlade ärmar och blåställ, det är piska snarare än morot. Med andra ord precis vad en trupp med sargat självförtroende som Milans kan behöva under en kort period för att kunna börja normalprestera igen och på så sätt nå den där topp 4-placeringen man rent talangmässigt har kapacitet för. För att sedan bygga vidare därifrån. På lång sikt tror jag Gennaro Gattuso får någon slags Serse Cosmi-roll inom den italienska fotbollen, där han skriker provinslag ur kriser och hamnar i kontroverser med klubbledningar lite här och där. Inte som någon stor taktiker det framtida storlaget Milan tryggt kan luta sig emot. Jag tror egentligen att klubben skulle göra klokast i att inse det, tacka Gattuso för ett fantastiskt genomfört arbete efter säsongen och därefter lägga allt krut på att locka till sig Conte eller Ancelotti. Men det är klart, för varje vunnen Rino-match blir ett sådant beslut bara tuffare och tuffare för klubben att ta. Spännande tider väntar!

Ser man utanför fotbollsplanen har snacket gått högt om ägaren Yonghong Li och hans eventuella brist på pengar. Vad tycker du om den väg Milan valt med kinesiska investerare och tror du att det finns ett reellt ekonomiskt problem hos ägarna?

Ah, det kinesiska lotteriet. Vem vinner, vem förlorar? Säg det den som kan, allt är ju upphöljt i dimridåer in absurdum och frågan är om någon har någon aning om någonting som försigår där bakom kulisserna. Ber du mig gissa tror jag inte att det finns ett reellt ekonomiskt problem. Som jag förstått saken är ett av ägarens företag bankrutt och det är säkert möjligt, men han har fortfarande ett gäng andra kvar som blomstrar. Jag tar alla sådana uppgifter med en skopa salt tills jag är fullständigt överbevisad om motsatsen.

Vilka spelare i Milan har imponerat på dig så här långt den här säsongen?

Suso såklart. Han är lite av Milans svar på Skriniar i den mening att han varit fantastisk både i perioder där det gått bra och dåligt för laget. Är även imponerad av Bonaventura som blev lite misshandlad under Montella men ändå lyckades prestera på hög nivå i stort sett hela tiden och som nu har exploderat under Gattuso. Och så Cutrone då, vad ska man egentligen säga om honom? Satan vad bra han är! Hoppas för Italiens skull att han fortsätter så här, för det kan faktiskt bli precis hur bra som helst.

Finns det några spelare i Milan som du tycker inte har kommit upp i tillräcklig nivå?

Om man vänder på Suso-argumentationen och dessutom känner för att sparka in öppna dörrar kan man väl säga att Kalinic är den ende som varit riktigt dålig både när det gått bra och dåligt för Milan som helhet. Och ja, även om Leo Bonucci ryckt upp sig på slutet har säsongen som helhet inte varit på en godkänd nivå för en spelare av hans kaliber.

På söndag är det dags för Derby della Madonnina. Vilket av lagen går in i matchen som favorit och hur tror du att matchen slutar?

Milan får gälla som favoriter på grund av den sanslösa formen kombinerat med Inters totala brist på detsamma. Jag kan faktiskt inte se hur Inter skulle kunna vinna på söndag. Möjligtvis gneta till sig ett oavgjort med tanke på att Milan redan spelat 120 minuter i veckan och rimligtvis borde vara lite småslitna, men vinst? Nej det är totalt ologiskt, hur skulle det ens gå till? Bara därför går väl Inter och vinner…

Finns det någon Milan-spelare du räds lite extra?

Jag skulle ju ljuga om jag påstod att såg fram emot Susos dueller mot D’Ambrosio ute på kanten nära Inters mål, det skulle jag…

Om du av dagens trupper skulle formera en optimal startelva i ditt tycke, hur skulle den då se ut?

Okej, baserat både på prestationer under säsong och vad jag vet att de egentligen kan:

Handanovic;
Candreva, Skriniar, Bonucci, Conti
Biglia, Borja, Bonaventura
Suso, Icardi, Perisic

Lite offensiv slagsida kanske men det gillar man ju. Målvakt är jämnt skägg men väljer Handa på ren patriotism, och på frågan vem av Suso, Perisic och Candreva som skulle petas fick svaret bli Cancelo.

Till sist, vilket av alla derbyminnen under dina år som supporter har etsat sig fast starkast på ditt minne?

Vieris 1-0 i 77:e i bortaderbyt 01/02. Mitt första derby på plats var ren och skär magi att uppleva och slutade exakt som jag drömt om.

Vi på Svenska Fans Milanredaktion tackar Tony för att han tog sig tid att medverka och önskar honom all lycka i livet och måttlig lycka på fotbollsplanen i framtiden. För kloka tankar kring Serie A och Italien i stort följer ni med fördel Tony på såväl Twitter som Instagram (@tonybacci). Glöm heller inte att ratta in prateriet Km D'Amore där Tony och Kristian Borell veckovis dissekerar italiensk fotboll, mat och kultur.