Måndag morgon: Usel start på säsongen men...
Milan har inlett ligaspelet riktigt dåligt och ingen är nöjd. Finns det då något ljus i mörkret?
Under sommaren började jag läsa en bok av Camilla Läckberg och en bok av Andrev Walden. Slogs direkt av hur usla jag tyckte att båda var och slutade läsa efter ungefär en halv plågsam sida av vardera bok.
Vi har nu bevittnat den sämsta ligastarten för Milan sedan säsongen 2011/2012 och den negativa kritiken mot spelare, tränare och ledning är såklart stark. Den är knappast heller obefogad. Inför mercaton utlovades kraftiga förstärkningar i varje lagdel och nye tränaren talade vitt och brett om lagets reella möjligheter till framgångar både här och där. Klubben har också spenderat en hel del pengar på spelare men det tog tid innan alla var på plats och under sommarturnén i USA var det knappast den tänkta startelvan som matchades. Vår eventuella förstärkning på mittfältet anslöt liksom till truppen för en knapp vecka sedan. Det kan vara så att laget helt enkelt behöver mer speltid tillsammans för att saker och ting ska sätta sig ordentligt.
Det har inte sett bra ut i de inledande matcherna mot Torino och Parma. Väldigt mycket har saknats i form av organisation och engagemang. Nu tror jag inte att vare sig Torino eller Parma kommer harva i botten av tabellen. Så kvaliteten på motståndet skulle kanske kunna fungera som en förmildrande omständighet men självklart ska Milan, med de spelare som ändå finns i laget och i egenskap av titelutmanare klara av att vinna mot båda lagen. Det fanns egentligen ingenting positivt att ta med sig från matchen mot Parma. Möjligtvis att det usla spelet från Milans sida kanske kan fungera som någon slags väckarklocka för vissa spelare.
En del menar att engagemanget och viljan hos en del spelare saknas. Både Rafa och Theo Hernandez gick inte riktigt att känna igen under fjolårssäsongen och det spekulerades i att just de två tagit Maldinis avsked särskilt hårt. I fallet med Theo har det ryktats om intresse från Real Madrids sida, vilket låter helt rimligt med tanke på Theos ålder och kvalitet i förhållande till nuvarande vänsterbackar hos Madrid. Lika rimligt låter det att en med ledningen lite missnöjd Theo kan ha känslan av att ha gett allt för den rödsvarta tröjan, fått fansens kärlek och nu är redo att växla upp klubbmässigt och gå till den klubb som har störst chans att kamma hem CL-pokalen. Är det så han känner och är det så att motivationen hos Rafa tryter, måste skiten upp på bordet. För vi kan inte ha två världsklasspelare som hellre vill lira någon annanstans. På den här nivån slår motivation klass nästan alla dagar i veckan. Då ska de bort. Tråkigt som fan men så är det bara.
Den utmärkte skribenten Tommi Uksila skrev ner klubbens ledning ganska rejält i denna artikel och eftersom jag delar Tommis åsikter till hundra procent väljer jag att inte ödsla mer energi på uslingarna och bovarna, som har förstört det själ och hjärta har byggt upp.
Finns det då något ljus i mörkret? Ja, kanske. Är det något jag har lärt mig så är det nämligen att man måste ge böcker en chans. För inte sällan är det så att när man väl tragglat sig igenom en 20-50 sidor så börjar små, små guldkorn att utkristallisera sig i sanden. Dessa kan sedan växa och leda dig framåt mot en stor litterär skatt. Säsong 2011/2012 slutade laget tillslut som två i ligan, de vann supercoppan, kom till kvartsfinal i CL och semi i inhemska cupen. Det blev tillslut en okej säsong.
Kanske är det så att dagens lag behöver mer tid på banan tillsammans, samt med nye tränaren på Milanello och vid långsidan på San Siro. Lyckas de nu med att ta sig i kragen och besegra Lazio i helgen kanske det är de första spadtagen på väg mot guldklimpen vi får se.
