- -
Matchrapport Barcelona-Milan: Aldrig ens nära
Ikväll inkasserades en till "hedersam" förlust mot ett för dagen slappt Barcelona. Milans hackande spel börjar nu hinna ikapp laget även i Champions League och två poäng på de tre senaste matcherna gör att de återstående mötena med Celtic och Ajax blir nagelbitare. Nedan följer ännu en dyster matchrapport.
Första halvlek
De inledande 20 minuterna var inte speciellt bra. Lite cyniskt hade man kunnat påstå att de två lagen på planen nu bara är skal av det de en gång var. Mäktiga Milan och fantastiska Barcelona var varken mäktiga eller fantastiska under de första delarna av den här matchen. Vi Milanistas har vant oss vid undermåliga prestationer vid det här laget, men om jag hade sett matchen med Barca-ögon, ja då hade jag nog funnit skäl för oro där också. Några halvchanser vaskades fram av hemmalaget men med tanke på spelövertaget så kan man inte med god min kalla insatsen övertygande, speciellt då man ju besitter sådan otrolig kvalité.
Efter första 20 kom Abate in i matchen på allvar, tyvärr då inte i positiv bemärkelse. En boll från Messi, som varken verkade speciellt farlig eller direkt omöjlig att försvara, blev ödesdiger då Milans högerback lägger armen om Neymar istället för att komma på rätt sida. Straff dömdes och Messi gjorde, som vanligt mot Abbiati, inga misstag från 11-meterspunkten. I efterhand så undrar man hur stark armkroken var och huruvida Neymar hade kunnat stå på benen eller inte. Samtidigt kan man också reflektera över Abates bristfälliga försvarsspel. Tur att Lagerbäck inte satt i Viasat-studion.
Trots att det tog 10 minuter innan 2-0 målet kom, kändes det som att det hände av bara farten. Busquets kunde ur misstänkt offside-läge nicka in utökningen och därifrån kändes det hopplöst. Milan drunknade i Barcelonas antal passningar och verkade inte kunna kämpa för att hålla huvudet över ytan. Antagligen hade Allegri en plan när han valde Robinho före Balotelli som centerforward, men uppspelen, det som hade kunnat ge Milan lite andrum, var lönlösa och brassen såg otroligt vilsen ut.
Andra halvlek:
Börjar bättre. Robinho byts ut i halvtid till förmån för Balotelli och detta tillför direkt lite tyngd till Milans anfallsspel. Mario skaffar frisparkar, drar på sig markering, tillåter Milan att flytta upp positioner och framför allt ger laget en möjlighet att vila med bollen. Bästa lägena fick Kaka samt Balotelli efter inspel från kanten. Den sistnämndes slängskotts-försök var den sista bra intentionen i matchen av Milan, för efter det verkade Barcelona inse allvaret och skruvade direkt upp tempot och skärpan avsevärt. Alexis hade först ett jätteläge som Abbiati räddade fint innan Messi hittade sin hyperdrive, gled igenom och satte 3-1. Retfullt enkelt såg det ut, så pass att man undrade om det var dåligt försvarsspel av Milan. Efter reprisen var det dock bara att lyfta på hatten för argentinaren.
Efter tredje målet hade Barcelona inga som helst problem att spela av matchen. Som vi redan konstaterat så många gånger denna säsong orkade inte Milan med en forcering i slutet, utan agerade som ett slaget lag med 10 minuter kvar att spela. Det såg ut som att man var nöjd med att förlora med mindre än 3 mål, som om man hade förväntat sig en mycket större förlust.
MATCHFAKTA:
Barcelona Milan
3 MÅL 1
59 Bollinnehav 41
41 Skottförsök 18
3 Hörnor 6
1 Offsides 1
1 Gula kort 3
SPELARBETYG:
Abbiati 5.5: Inget att göra på målen även om jag tycker han lägger sig lite väl tidigt på Messis skottfint vid 3-1.
Emanuelson 5.5: Jag har länge trott att Ema ska frälsa som vänsterback. Han har ju otroligt fina kvalitéer. Dock faller han ur matchen i för stora delar och springer inte så mycket som jag inbillar mig att han kan. Spelar däremot med goda intentioner när han väl har bollen.
Mexes 5.5: Har många bra brytningar och försöker vara konstruktiv i passningsspelet. Stötbryter dock i fel lägen flera gånger och sprider inte det lugn som Milan behöver.
Zapata 6.0: Är Milans jämnaste spelare just nu. Det känns tryggt med hans snabbhet och styrka där bak och man bara undrar vad han hade kunnat göra tillsammans med en världsback bredvid sig.
Abate 5.5: Han otroliga följsamhet vid Neymars två lägen räcker inte för godkänt. Igna orsakar straffen som leder till Milans ras, han slår fortsatt bort mängder av passningar framåt och verkar underligt avslagen vid vissa tillfällen i försvarsspelet. Det här håller inte tycker jag.
De Jong 6.5 (Bäst i Milan): Är grym i närkampsspelet och slår inte bort många passningar. Han behövs i denna form.
Poli 5.0: Hårt kan tyckas men jag har högre förväntningar från en sådan rivig spelare i en match som denna. Orkar han inte mer?
Montolivo 5.5: Höjer sig i andra och är snudd på briljant vissa gånger. Hör potential att höja laget ännu mer dock, men gör det inte.
Muntari 5.0: Springer inte lika mycket som vi är vana vid och verkar nästan nonchalant stundtals.
Kaka 6.0: Gör det mesta med en tanke bakom och har fortfarande grym spelförståelse. Birsa, Kaka och Balotelli mot Chievo.
Robinho 5.0: Under isen nu efter en god start på säsongen. Jag som trodde på återupprättelse för Robson, tyvärr.
Inhoppare:
Balotelli 5.5: Står för flera bra och kraftfulla prestationer och verkar ha tagit till sig kritiken. Kanske borde spelat hela matchen.
Birsa: Har svårt att betygsätta honom. Spelar fortsatt med goda intentioner men finns det inga löpningar så kanske han inte är mycket att ha, den gode Walter.
Matri: Spelade för kort tid för att betygsättas men lyckades i princip bara med att missa en mottagning i bra läge. Är smärtsamt att se honom just nu.
Tränare:
Allegri 4.5: Borde inse att det inte finns hedersamma förluster längre för Milan. Lagets hårt förvärvade rykte börjar nu sakta tyna bort och speciellt i en sådan här match från Allegri ta på sig det.
- Tankar efter matchen:
Ikväll möter vi ett Barcelona som är fullt mänskliga, och inte fullt lika hemska som de brukar vara. Därför känns det jobbigt att se sitt Milan helt utan tro. Som det såg ut i början på andra halvlek, så borde vi kunna hävda oss under en mycket större del av matchen. Jag vill gå så långt som att säga att det är en mental sak, något som Allegri hade kunnat styra, om han nu själv trott på det. Jag vill tro att ett spel på våra villkor hade gynnat Milan i denna match och gett ett nödvändigt självförtroende inför fortsättningen av säsongen. Istället faller Milan tillbaka och spelar en match utan övertygelse med ett spelsätt man antagligen inte är speciellt stolta över. En relevant fråga i mitt huvud är: Om vi ändå ska förlora matchen, varför inte förlora den på vårt sätt? Finns det inte större värdighet i det?
