Millwall - Reading2 - 0
Matchrapport Barcelona – Milan: Minuten som avgjorde matchen
Barcelona vände 2-0-underläget från San Siro och vann till slut med förkrossande 4-0 på Nou Camp. Men i verkligheten var Milan en stolpträff från avancemang.
Före matchen – fantastisk inramning och dåligt omen
Göteborg 20:00, mot alla odds börjar det snö inne i stan där många redan bytt till sommardäck. Ett dåligt omen. Er skibent öppnar mobilappen och sätter några slantar på 3-1 till hemmalaget. Matchträffen har samlat ett stort gäng Milan-fans på O´Learys sportbar (tack Ali!) och gruppen separeras från Barca-fansen av personalen och får en egen avdelning. De har varit med förr.
Sjuk inramning på Nou Camp. Inte bara en curva utan hela stadion är del i koreografin. ”Som un equip”, som ETT lag står skrivet över hela långsidan. Och sällan har den tolfte spelaren varit så påtaglig som igår. El Shaarawy och Niang såg märkbart spända och tagna ut redan under uppvärmningen.
Ni såg alla matchen så jag detaljrefererar inte som är brukligt i mer obskyra bortamöten mot bottenlag i Serie A. Milan ställer upp med förväntat försvar. På mittfältet får Flamini förtroendet framför Muntari, som enligt min mening varit bättre lämpad framför allt på grund av en större spelförståelse. I anfallet ställer Allegri upp med Niang och El Shaarawy på kanterna och Boateng som någon sorts falsk nia.
Jordi Roura, som fick sin spelarkärriär förstörd av skador mot just Milan, såg nervös ut och undrade nog om Milan även skulle sätta stopp för hans tränarambitioner. Med tridenten Villa-Messi-Pedro markerade han dock redan i laguttagningen att det var full fart framåt som gällde.
Första halvlek – Minuten som avgör allt
Domare Kassai blåser igång den första halvleken och den rödsvarta halvan av O´Learys hoppas att Milan skall stå emot den förväntade anstormningen under den inledande kvarten för att sedan kunna lugna ner spelet. Så blev det inte. Roura har uppenbarligen instruerat sina spelare att gå på långskott, en smart strategi givet Milans djupa försvar och Barcas individuella spelarkvaliteer. Efter 5 minuter, omringad av fyra Milan-försvarare utanför straffområdet och med omöjligt lite utrymme att göra någonting på stänker det lilla geniet Messi upp bollen i krysset, helt otagbart för Abbiati. 1-0
Hamburgare serveras vi vårt bord, ingen vågar släppa blicken från TV-skärmen under Barcas fortsatta press. Barcas passningar når fram till rätt adress 9 gånger av 10, skakiga Milan-ben slår bort hälften av sina. Milan suger dock upp trycket under den följande halvtimmen innan matchen avgörs under ett fåtal ödesmättade sekunder. Mascerano, som siste man, försöker i 39:e minuten….jag vad tänker idioten egentligen..Hur som helst ger han bollen till Niang, stolp- och ribbträffarnas skyddshelgon, som helt fritt kan löpa mot en ensam Valdes i målet, a la Pato. Allt gör ynglingen rätt, rätt press, rätt löpning, rätt val av hörn i målet, distinkt skott, men skotthelvetet träffar stolpen.
Från hoppets euforiska höjder till förtvivlans mörka ravin är det ibland mycket kort. Minuten efter Niangs miss hittar Iniesta igen Messi vid straffområdesgränsen och igen hittar nätet bakom Abbiati (som jag denna gång tycker borde tagit skottet). 2-0, istället för 1-1 eller 2-1. Där avgörs matchen, så små är marginalerna.
Burgarna på O´Learys ligger orörda fram till halvtidsvilan.
Andra halvlek – fait accompli
Milan flyttar upp laget under andra halvleken och pressar Barcelona på deras planhalva. Ett nobelt försök att ta sig in i matchen som inte leder till några bättre chanser. Passningsspelet börjar fungera bättre, men luckor lämnas i försvaret när mittfältet flyttat upp. 3-0 kommer som ett brev på posten i den 55:e minuten när Xavis vackra pass till Villa i straffområdet låter den spanske anfallaren smeka upp bollen i den bortre burgaveln. Spanska glädjetårar, hängande Milan-huvuden.
Allegri plockar ut Niang och Ambrosini för Muntari och Robinho med en halvtimma kvar (60 minuter för sent i mitt tycke) och byter in Bojan mot en Flamini med huvudet inlindat i 3 rullar bandage. Milan trycker på när de kan. Barca ser otroligt svaga ut på sin vänstra defensiva sida där framför allt Abate kommer förbi flera gånger. 3 omställningslägen blåses av för offside, klumpigt klumpigt. Men hoppet finns, bara ett mål behövs för att gå vidare. Milans sista bra chans skapas av Bojan som kommer runt på vänsterkanten och slår en perfekt passning till Robinho i straffområdet, tyvärr hann Alba tillbaka för att bryta skottet.
Milan får slutligen en frispark på övertid i mitten av Barcas planhalva. Hela laget flyttar upp. Robinho passar i sidled (fullkomligt intelligensbefriat), bollen vinns tillbaka av Barca som 5 mot 3 sätter fart mot Milans mål. Bollen passas till en helt fristående Jordi Alba som avslutar kallt. 4-0. Game over.
Tankar efter matchen
*Vi är en stolpträff från att gå vidare till kvartsfinal i Champions League mot ett otroligt spelskickligt Barcelona. Att slå detta Barcelona rättvist i ett av två möten är ingen skam. Detta nya Milan, utan Balotelli, har över dessa två möten i min mening gjort bättre ifrån sig mot Barca än förra årets Zlatan-ledda och stjärnspäckade lag gjorde.
*Niang kommer säkerligen ha mardrömmar en tid framöver. Jag tvekar inte en sekund på att han kommer att ställa in sitt sikte och börja göra mål. Men just denna säsong är han obehagligt lik Oliveira (han som skulle ersätta Shevchenko…suck) som också träffade stolpen och ribban osannolikt många gånger. Man får hoppas att kapten Ambrosini tar med killen ut på krogen och skakar av demonerna.
* När USA ställde upp sitt första Dream Team i OS 92 med Larry Bird, Micheal Jordan & Magic Johnson i spetsen lade sig motståndet platt och bad om autografer. Följande OS försvann skräcken och lag som Litauen, Brasilien och Australien gav åtminstone favoriterna en match. Det här var första gången på Nou Camp för El Shaarawy, Niang, Constant och Montolivo. Milan spelade märkbart nervöst från start, vilket inte är konstigt givet generationsväxlingen och orutinen. Nästa gång blir ännu svårare för Barcelona, tro mig.
*Gratulationer till Barcelona och dess fans. Igår spelade laget som de mästare de är.
*Givet att vi skall möte Napoli igen i Serie A är nu andraplatsen i lagets egna händer. Låt oss hoppas att Milan kan lägga Barca bakom sig och visa samma djävlar anamma som hittills under 2013. Med start redan på söndag mot Palermo, Avanti!
