Milan - Bologna3 - 0
Matchrapport Milan-Bologna 3-0 : en kortare semester för rossonerofamiljen
Vi Rossoneri får en kortare semester i år, vi blev till slut ”tvungna” att spela i Europaleague nästa säsong. Är det verkligen så tragiskt? Jag tycker inte alls att vi ska skämmas, låt oss istället njuta av all fotboll vi kommer att få se nästa år. Rent egoistiskt blir det egentligen en lyx att äntligen få se två, ibland tre, matcher i veckan istället för att jaga nya spännande tv-serier i vintermörkret.
MILAN- BOLOGNA (3-0): Deulofeu 69:e, Honda 73:e, Lapadula 91:a
Första halvlek
En dubbelespresso och tre paket tuggummi, tack?! Det är sånt man beställer i baren på San Siro för att slippa somna mitt i matchen. Curva Suds budskap på banderollerna under tifot var ”Gli amici sono la famiglia che ti scegli” (Dina vänner är egentligen familjen som du väljer att ha). Rossoneri valde att skämma ut sig framför sin hemmapublik, framför familjen i sista omgången på San Siro i år. Jag säger valde för att det var så uppenbart att man spelade på halvfart, mot alla odds, mot all fotbollslogik och statistik, vi skämmer ut oss mot ett lag som är redo för flip-flops och solkräm. En uddlös första halvlek som kan sammanfattas med tre enkla anteckningar till matchreferat. Fyra felslagna hörnor och minst lika många felnickar, tvkesamma inlägg från fasta situationer, bedrövligt passningsspel och säsongens kanske största miss från spelaren som en gång i tiden kallades för Lapagol. Bolognas första halvlek var minst lika eländig med slarviga och förhastade bakåtpassningar à la Paletta trots Milans osynliga press. Jag brukar själv undvika kaffe när jag tittar på Milan, men igår var jag verkligen tvungen att piggna till!
Andra halvlek
Skillnaden mellan första halvleken och andra halvleken är stor, lika stor som skillnaden mellan en Spaghetti alla Bolognese med Parmesanost och en utan Parmesanost. I ärlighetens namn måste vi ändå erkänna att inledningen av andra halvleken bäddade för ännu ett bottennapp. Två byten förändrade matchbilden helt och hållet enligt min mening - Mati Fernandez och Keisuke Honda. I 69:e minuten bjöd chilenaren på en sidenlobb eller en så kallad "palla al contagiri" strax utanför straffområdet, bollen landar rakt på Deulofeus fötter och det är 1-0. Var det verkligen så svårt? Tre minuter efter var det Keisuke Hondas tur att lyxa till Rossonerofesten tack vare en fantastisk frispark med fyrverkerier i högra stolpen. Aldrig hade jag trott att Keisuke Honda, Milans nummer 10, skulle göra mål och vara så avgörande i säsonges viktigaste "europamatch”. San Siro är i extas, en publikfest för små och vuxna, spelarna på avbytarbänken firar på ett genuint sätt, det är ren glädje i hela stadion, men det är fortfarande något som fattas. Ungefär samma känsla som när man har ätit en god middag på restaurang och undrar om man orkar beställa en efterrätt till kaffet? Vad är det som saknas för att stunden ska bli sagolik? Jo, Gianluca Lapadulas mål, i 91:a minuten! Lapa-Lapa-Lapa! Dula-Dula-Dula! Matchen är slut, nu återstår det bara att sjunga ”Chi non salta Neroazzurro è!”... Nu är vi verkligen en Famiglia, nu är antligen Curva Suds budskap tydligt i vår glädje. Grazie Milan!
Snabbanalys och fakta
Milans nya matchtröja är helt underbar. Enkel, stilren och så äkta Rossonero! Ser fram emot nästa säsong och hoppas bara att tredje matchtröjan inte ser ut som en pyjamas.
Vad gjorde Gomez i 42:a minuten egentligen? Vilket fotbollsgodis, vilken klacksombrero. Man skulle nästan kunna säga att han gjorde ”en Cafù"?!
Donnarumma och Lapadula som hoppar och sjunger ”Chi non salta Neroazzurro è” under Curva Sud? Priceless.
Jag brukar ofta klaga på Rossoneris harakiri-bakåtpassningar, men vad hände med Bologna igår? Helander och gänget hade verkligen en jobbig eftermiddag.
Det var väldigt annorlunda att se Galliani sitta på en annan plats och UTAN gul slips för Milans sista match på hemmaplann i år.
Kan varmt rekommendera Tiziano Crudelis reaktioner efter målen igår. Glädjevrål, sång och dans!
Spelarbetyg
Donnarumma – 6: gäsp, gäsp, gäsp...
Romagnoli- 6: stabilt och koncentrerat spel. Det är ingen nyhet att Alessio trivs bäst med Paletta som arbetskamrat
Paletta – 6: kompakt och rutinerad i alla närkamper. Ovanligt lugn eftermiddag för Gabriel
Gomez – 6: bara klacksombreron i första halvleken är värd ett positivt betyg. Knappt några misstag, positiv insats i trebackslinjen
Vangioni – 6: har sagt det tidigare och tänker upprepa mig även idag. Vangioni är Milans bästa ytterback i dagsläget. Funkade bra även i 3-5-2 uppställningen
Pasalic – 5,5: visst får vår unge Mario stanna, men det blir lite extra hemläxor under sommaren.
Montolivo - 6: bidrar med mycket ”osynligt” jobb och tillför en lugnande kamomill-effekt på mittfältskollegorna
Bertolacci – 5: orsakar onödiga frisparkar och klagar för att få billiga frisparkar med sig. Irriterande och pinsam
Deulofeu – 7: matchavgörande och explosiv som vanligt. Stanna Gerard, stanna!
Lapadula – 6,5: jag var lite trött på att ge Lapadula godkända betyg enbart för kämpeglöden, men idag har jag äntligen en anledning. Tabben i första halvleken är oförlåtlig, men Lapa fick utdelning efter allt slit och förtjanade både målet samt ett godkänt betyg i Pagellan.
Bacca – 5: springer betydligt mindre än Lapadula, men är sällan på fel ställe. Matchbilden förändras när Carlos blir utybytt och det påverkar min betygsättning. Jag är verkligen inte nöjd med colombianens insats igår.
* Inhoppare
Honda – 7: Vilket intryck, vilken vitaminshot. Igår spelade äntligen Keisuke Honda som en numero 10, han är avgörande och helt fantastisk. Vad händer nu?
Mati Fernandez – 7: minst lika avgörande som Keisuke Honda. Rent, klokt och vackert spel samt två avgörande assists. Montella tänker nog ”vad var det jag sa?!"
Cutrone – s.v. Men ändå imponerande att få vara med. Forza Patrick, lycka till!
