Italien - Ungern2 - 1
Matchrapport Milan - Juventus: Förlust med äran i behåll
Ett dominant men uddlöst Milan förlorade cupfinalen mot Juventus på övertid.
Matchen
Detta är inte ett matchreferat. Sådana har ni säkert redan läst. Härlig stämning det var på Olympico igår, löparbanorna till trots. Inramningar som den värmer hjärtat. Om Lega Calcio inte gjorde allt för att göra det svårare för folk att gå på fotboll, skulle man kanske kunna njuta på samma sätt på hemmamatcher mot Chievo och liknande matcher som de senaste åren varit bedrövliga läktarupplevelser.
Läktarnas energi smittade av sig på Milan igår. Milan gav allt de hade, men hade inte allt att ge. Det är OK. Grinta är allt jag förväntar mig av denna trupp. Det är inte spelarnas fel att Juventus bänk ser bättre ut än Milans startelva. När alla kämpar som Kucka finns det hopp för framtiden. Milan var igår en passningsfot på mittfältet och en avslutningsfot i anfallet ifrån att döda matchen före halvtidsvilan. Det kan rimligen lösas under en kompetent skött sommarmercato.
Tummen upp också för Brocchi som, åtminstone i första halvlek, dominerade den taktiska tillställningen. Milans höga press och utnyttjande av kanterna straffade Allegris Juve.
Men så var det det där med spelarkvaliten. När Milan sätter in Niang, sätter Juventus in Morata. Med all respekt för Niang är det mycket stor skillnad. Spanjoren behövde en chans för att avgöra finalen. Givet hur många chanser Milan bränt, kändes utgången nästan oundviklig. Och jag föredrog faktiskt mål på övertid än straffläggning, särskilt då våra spelare verkade spela i träskor.
Tankar
Något speciellt händer i supporterhjärtat när en säsong är slut. Förväntan och förhoppningarna är borta. Tärningarna är kastade och har slutat rulla. Svaret på alla frågor ligger där på bordet. Det är bara att förhålla sig till den verklighet som för de flesta klubbars fans innebär ett mått av besvikelse. Bara mästarna kan vara 100% nöjda.
Verkligheten för oss Milanisti är att säsongen varit en stor bedrövelse. De stora spelarinvesteringarna förra sommaren betalade sig inte i poäng. Att klubben anställde en tränare med faktisk erfarenhet hjälpte inte. Den ibland återkommande strategin att satsa på ungt och italienskt gav med ett undantag mager skörd. Den enklast möjliga vägen till en cupseger förvaltades ej. Trots höga spelarlöner kunde klubben inte hålla Sassuolo bakom sig. När nu bokslutet för säsongen 2015/2016 skrivs konstateras att vi stöder en klubb som förvaltar sina tillgångar illa. Milan är ett slott i förfall. Det gör ont. Potentialen finns där men ingen med makt verkar bry sig om det långsiktigt bästa utan fokuserar istället på att mjölka ut det sista av den fornstora glansen.
Lyckligtvis behöver vi fans inte förhålla oss till verkligheten speciellt länge. Det finns alltid en mercato runt hörnet. Alltid nya ägarbytesrykten att klamra sig fast vid. Nästa säsong blir allt bättre. Det måste den bli.
Var detta Berlusconis sista match som majoritetsägare av Milan? Jag hade unnat honom en seger.
Spelarbetyg
(varning för känsliga läsare, betygen är subjektiva)
Donnarumma - 6
Vacker räddning på Pogbas skott, men höll på att ställa till det för sig några gånger under matchen.
Romagnoli och Zapata - 6.5
Firma Dybala/Mandzukic tilläts inte göra någon nytta
De Sciglio - 6.5
Jag var förvånad hur enkelt han hanterade Lichtsteiner
Calabria - 6
Hellre än väl i anfallet, skön grinta dock
Montolivo - 6.5
Bäst på Milans mittfält. Det var ett tag sedan jag skrev det.
Poli - 5.5
Lite som Calabria, hårt arbetande men utan nödvändig kvalitet
Kucka - 5
Borde ha förvaltat sitt slit mycket bättre.
Honda - 5
Meh, var det sista matchen i Milan?
Bonaventura - 6
Var nära att ge Milan ledningen i matchinledningen. I övrigt farligast på fasta situationer
Bacca - 4.5
När Milan till slut kämpade för att skapa chanser var Bacca förvånansvärt timid.
