Milan-Atalanta 0-3: Överkörda, utspelade & chanslösa.

Mardrömsmotståndare rent taktiskt och underhållningsgaranti, så pass mycket visste man inför.

Inför: 
Milan-tåget har lämnat perrongen igen efter att mötande tåg i form av ett erfaret x-Juventus gavs förtur. Förlusten går dock att skylla på skadat gods, äej detta är uselt. Vinst mot Toro x2 och en Zlatan som pangade in 11:e och 12:e ligamålet för säsongen mot Cagliari och allt ser genast ut som det ska göra. Ikväll stod dock ett Atalanta som, utan petade profilen Papu Gomez, har börjat få upp farten igen.

Glädjande var att nyförvärven Fikayo Tomori och Mario Mandzukic gick rakt in i truppen och att Rebic, Krunic och super-Theo var tillbaka efter COVID-stopp. Den sistnämnda som alltså toppsades falskt positiv. Trots en familj full med sjuksköterskor har jag ingen aning om hur det kan ske.

Tre spontana tankar innan matchen:
1: Är Meité verkligen bra nog?
2: Finns det ens 1% chans att vi får en straff efter allt larvigt gnäll av konkurenter?
3: Kommer Ibra få den hjälp han behöver i offensiven?

Matchen: 
Första halvlek var det Atalanta för hela slanten. Ett taktiskt och framförallt fysiskt superdrillat Atalanta där Ilicic var outstanding och låg bakom allt. I den 26:e minuten kom välförtjänt 0-1 efter att mittbacken Romero knoppade in bollen efter en kort slagen hörna. Kalulu alldeles för passiv i den situationen. För första gången denna säsong misslyckas Milan med att få ett enda skott på mål.
 
Brahim in - Meité ut direkt inför andra halvlek. Matchen fortsätter på samma spår som i första och efter att Kessié armbågat Ilicic i straffområdet förvaltar samme sloven straffen och 0-2 var ett faktum. Hans Hateboer spelade med blå reg-plåtar vilket Kalulu fick känna av och tvingades utgå på bår och Milans mittbackshelvete blir ännu värre. Kinamixen och krögarpytten flyttades på och upp hoppade Musacchio fram som ersättare.
I den 69:e minuten halsade Pioli två munnar Sljivovica och firma Mandzukic-Rebic byts in i ett försök att skapa någon sorts tryck på bergamaskerna. 0-3 i 77:e. Zapata. Minut 91 och fortfarande inget tryck på bergamaskerna. Slut.
 
Svar på mina tre funderingar innan matchen:
1: Nej.
2: Var aldrig inne i offensivt straffområde.
3: Nej.
 
Positivt: Bänken är på pappret bredare.
Negativt: Allt.
Fundering: Är detta starten på en negativtrend, spelmässigt såg det definitivt ut som att ballongen har sprängts. Eller har vi vuxit som grupp och individer att vi faktiskt kan inse att vi inte är hundens pungkulor, att vi måste kämpa som ett lag för att vi ens ska ha chansen att spela i den finaste av turneringar.
Konstaterande: Atalanta är ett mycket bättre fotbollslag än vad vi är. Ingen får godkänt ikväll. Paolo har gjort mycket bra sen han tillträdde som sportchef men det finns fortfarande en handfull spelare som inte har på San Siro att göra, överhuvudtaget.
Lyckopiller: Primavera-lagets seger mot borta mot Lazio tidigare idag var deras första tävlingsmatch på 112 dagar. Den nyblivna a-lagsdebutanten Giacomo Olzer blev tvåmålsskytt och en viss Emil Roback, som såg väldigt pigg ut, gjorde ett. För att toppa detta gjorde även den 16-årige Gabriele Alesi sin primavera-debut. Denna Palermo-födda killen skall vara något utöver det vanliga och väl värd att hålla ögonen på i framtiden.
 

1 kommentarer