- -
Milan-Chievo, 3-0: Det var som den här vårdagen - man önskade att det aldrig skulle ta slut
Omgång 31 och Milan är ett lag för första gången. Vi har sett så lite, så lite av det den här säsongen. Och då menar jag inte bara det där med att tre poäng blir våra eller att segern är så pass stor som 3-0. Jag menar det där som är ännu viktigare och just nu viktigast - att vi har ett lag som bygger upp ett spel.
Vi såg det redan i onsdags, mot Fiorentina. Ett avslappnat Milan. Avslappnat, men något initiativlöst. Inga spår av det idag. Efter tio spelade minuter hade vi två riktigt vassa frisparkslägen och två hörnor. Inte en enda gång var det oroligt bakåt och för första gången den här säsongen, började vi att redan i defensiven bygga våra anfall. Något jag egentligen inte sett sedan Silva lämnade laget och som var ett arv efter Nesta (m.fl.).
För det är klasskillnad. Kanske inte i nittio minuter, men i sjuttiofem.
Milan öppnar offensivt. Redan i den fjärde minuten hittar Ramis inlägg från höger, i höjd med målområdet, fram till Balotelli. Balotelli, som inte är offside där han står, precis framför Chievos mål och touchar in inlägget med en bredsida. Det är snyggt, det känns stort och det står 1-0.
Chievo fick aldrig chansen att komma in i matchen. I den 27:e minuten kommer kvällens andra mål. Honda är strax utanför straffområdet och lyfter bollen mot Kaká som står onside framför mål. Han rullar in sitt sjätte mål för säsongen i sin 300:ade match för Milan. Det är smärtsamt snyggt.
Två klassmål av två nyckelspelare.
Resten av halvleken förflöt som den började. Balotelli spelar i den 38:e fram Honda som missar nästan öppet mål och efter 46 spelade minuter hade det lika gärna kunnat stå 5-0. Men, det stannar vid två mål, en skadad Muntari och ett Milan, i alla fall jag inte kände igen.
Andra halvlek börjar så som vi lämnade den första. Det känns löjligt tryggt. Det känns som Chievo, trots att de ska vara det sämre laget bara är där just ikväll för att Milan ska få spela av sig och visa att de kan. Vi fortsätter att skap, vi vinner i offensiven, defensiven och de närkamper vi stöter på. Vi ler, vi spelar. I den 53:e får vi med oss en frispark som Kaká skruvar in framför mål. Bollen letar sig tillbaka till Kaká som metern innanför målområdet skickar iväg bollen mot bortre stolpen och nästan böjer in 3-0. Ett klassmål till.
Och Chievo skapar i stort sätt inget annat än en märklig och farlig hörna i 60:e som rullar längs med kortsidan in framför mål och överraskar Abiatti, men situationen löser sig snabbt.
Matchens sista minuter präglas av två straffsituationer. En hans på en Chievo försvarare som domaren inte märker och en situation där Zaccardo orsakar en straff, men som Thereau sätter i ribban och Milan tillåts hålla den för kvällen välförtjänta nollan.
Vi vinner. Vi är ett lag. Vi spelar. Vi är bättre på alla positioner, genom hela matchen.
Det är som om all press släppt, nu när vi inte längre har något att vinna. Och det är bitteljuvt att vara med om det, trots att det just nu känns som om vi tagit oss vidare till en semi i CL.
Abbiati: 5,5
Stabil insats, men har inte heller mycket att göra. Testades inte riktigt i straffsituationen där skottet gick mitt på mål ich ???t i straffsituationen där skottet gick mitt på mTestades inte riktigt i straffsituationen n inte märker och en situatiål och via innersidan av ribban hittade ut.
Zaccardo: 5,5
Godkänt. Sattes inte heller han riktig på prov och därför svårt att säga mer. Hans roll var utpräglat defensiv. Låg bakom Chievos straff.
Bonera: 6,0
Fick för kvällen kliva ut på högerkanten och kompletterade Rami väl. Jag fascineras av de italienska defensiva förmågorna som Costacurta, Zambrotta, Baresi..ni fattar. Man kan inte säga att han är en av de största men han är ju en av dem som spelat tills de stupar och så gör han ju det han ska.
Rami: 6,5
Han kan så mycket, den här herren. Men han är fortfarande där, där han blandar ganska högt och ganska lågt. Ikväll var han en i laget som faktiskt uppträdde som ett lag och där Rami kunde ta för sig lite mer samt där det fanns utrymmer för hans missar. Står för en fenomenal framspelning till Balotellis 1-0 och känns som en vi bygger upp ett Milan 14/15 med.
Emanuelson: 6,0
Han gör det han ska och i första halvlek även det Muntari borde. Hans löpningar och framspel flyttar upp laget och gör att han känns mer som en yttermitt än ytterback. Inte Emanuelsons bästa kväll, men så överglänstes även han av sitt eget lag.
De Jong: 5,5
Ja, vad hände? Utbytt i 60:e och utan att eg. ha varit så tongivande i spelet. Formationen ikväll kanske inte är den som gynnar de Jongs roll mest av de vi hittills sätt, men han är absolut en nyckel och inte en överflödig i framtidens Milan.
Muntari: 5,0
Nej.Muntari förblir ett av (för mig) Milans svagaste kort. Insatsen ikväll var vilsen och hämmad. Ja, Muntari är på plan, men han bidrar inte särskilt. Han lunkar runt och känns klumpig och farlig i närkamperna. Bärs av skadad i 44:e.
Honda: 6,0
Alltså denne stressade spelare. Honda har blicken och ambitionerna, skickligheten och engagemanget – men det stämmer inte alltid. Det är för ivrigt. Hans magiska lyftning till Kakás 2-0 förtjänar sina repriser och hyllningar och Honda gör mer än så i matchen, men det slarvas nästan lika mycket som det briljeras. Kanske kommer Hondas acklimatisering samtidigt som Milan hittar sin ro?
Kaka: 7,5
Störst. Viktigast. Kapten. Stjärna. Ledare. Förebild. Gör två mål, skapar, spelar fram, är där hans ska (ska sägas där han också trivs) och där han hör hemma. Given vinnare ikväll.
Taarabt: 5,5
Har skrivit det tidigare och håller fast vid att Taarabt är den sortens spelare som kommer få svårt att hitta sin plats i ett lag som är mer av ett lag. Att det gått bra frö Taarabt hittills är just för att laget inte varit ett lag. Han spelar på något slags måfå och utan en gigantisk talang. Milans oroliga tid, gynnade Taarabts oroliga spel och inte för att Milan har kommit till sin ro, men jag tror att vi sett det bästa av Taarabt. Det kommer inte bli bättre än så.
Balotelli: 7,5
Poängen ska han dels på grund av sin insats men också för att han är hungrig igen. Och för att han skapar åt resten av laget. Han hittar ytor, åt sig själv och andra i laget. Han uppmuntrar och håller låg profil. Han gör ett riktigt läckert mål, men framförallt – han får mig att känna att vi inte vill vara utan honom.
Essien: 5,5
Kommer in istället för Muntari. Är lite vilsen i sin roll, men känns mer vaken och kreativ än Muntari och mycket mer offensiv i sitt spel. Spelar i en av de där positionerna som inte riktigt dominerar i spelet ikväll, men gör en bra insats och känns som en spelare vars kapacitet vi kan göra mer av, bara vi kan bygga spelt runt.
Robinho: 5,0
Bra, vaken men lite yrt inhopp. Robinho är en av de spelare vars insatser man kan copy-paste:a motiveringar om. De kommer i två versioner – de utan och de med gjorda mål. Den här gången stod han för att bli inbytt mot Kaká och för att egentligen inte hinna spela mer än 15 minuter.
Poli: 5,0
Kom in istället för de Jong, redan i 60:e och spelade utan några större anmärkningar eller överraskningar.
Andra tankar efter matchen:
*En ovanligt harmonisk match. Inga kort.
*Muntari skadad – hur allvarligt?
*De Jong utbytt – vad testar egentligen Seedorf?
*Vem trivs Balotelli egentlig bäst med i det offensiva?
