- -
Milan: vidare, Spelet: inget vidare
Vi inledde, som alla de andra på arenorna runtom Europa under kvällen, med att minnas Mandela. Uppställningen på pappret tillfredsställde, men några få frågetecken och mycket hopp. En poäng skulle räcka, men inte ett poäng-tapp. Då var vi ute ur Champions League. Och det var de tio första minuterna vi skulle stå emot för att lyckas få övertaget.
Vilket vi också gör. Ganska exemplariskt. Det händer inte mycket, men stämningen, om att det är nu allt avgörs, går att ta på. Ni vet, den berömda ”inramningen”, är vittnet till hur viktig den här kvällen är för Milan. Och Ajax. Spelet är inte briljant. Kakà och Muntari hittar, på så diametralt olika sätt, ytorna i mitten vid ett par tillfällen, men på kanterna är vi osynliga. Ajax känns kompakt och igenomträngligt. Och matchbilden är inledningsvis densamma som i första mötet.
I den 22: a minuten visar Webb Montolivo det röda kortet efter en riktigt ful och möjligen olycklig stämpling av Klaassen, på högerkanten. Lamslagningen. 70 minuter och tio man. Kakà övertar kaptensbindeln och de ca. 62 000 på läktarna får se Ajax växa in i spelet och stundtals dominera medan Milans enda riktiga farligheter kommer vid två tillfällen när Constant och Kakà hittar in till Balotelli. Spelet på högerkanten blir något mer offensivt och kreativt med Poli i spel efter att El Shaarawy, som en direkt följd av Montolivos utvisning, byts ut. Milan får väldigt få fasta situationer att ta vara på och Balotelli får inte mycket att göra framåt. Men backar hemåt och vi fortsätter att hitta fram på högerkanten genom att även De Sciglio spelar mer offensivt.
Ajax vassaste chans framåt förblir det skott i stolpen som Poulsen hade redan i 5:e minuten.
Andra halvleken handlade mest om att Ajax hade övertaget. Om att Milans backlinje pressades och sattes på prov. Om att t.o.m. Balotelli försvarade mer än han anföll. Om att Abbiati bjuder på några pikanta räddningar. Om att helt enkelt ta sig vidare. Ajax gjorde det genom att sätta press och Milan som nämnt ovan. Allegri bjöd inte på fler byten under pausen. Det lag som avslutade första halvlek inledde andra. Och gjorde det väl. I den här matchen var det inte någon särskild som utmärkte sig. Möjligen Abbiati, som målvakter tenderar att göra under en matchbild och med förutsättningar som de här.
Ajax fortsatte pressa och det resulterade i några klara anfallslägen där man bryter in i banan och öppnar upp rejält bakom försvaret. Abbiati, han antingen står helt rätt eller kommer ut i helt rätt läge och tid och håller nollan i 95 minuter.
Och såhär fortsätter det. Vi får en frispark med oss i 63:e minuten, som visar sig vara helt ofarlig. Milan ger inte intryck av att spela på resultatet, men ger inte intryck av att komma med mer heller. Rättare sagt, de kom inte med mer. Men den raden man inte trodde man skulle skriva under det här året kommer så här: man imponerade bakåt. Även efter det skakiga bytet av Kakà mot Mexes så höll vi ihop. En man mindre. Ajax, med åtta man i straffområdet vid varje anfall och hörna de sista 15 minuterna, men vi höll ihop. Skapade inte ett spel, överhuvudtaget, rensade och det som presterades på Ajax del av plan var i form av en Balotelli som försökte sig på att passera tre Ajax-spelare med alldeles för många överstegsfinter. Webb’s fem tilläggsminuter är nästan kniven i hjärtat. Det var fem minuter av total press och ostrukturerad panik från Ajax håll. Ajax var nio spelare som anföll, Milan-10 som försvarade. Men nu är vi vidare, hur otroligt det än låter med tanke på våra erfarenheter av Milan såhär långt denna säsong.
-----------------------------
Tar med mig att:
- Spelet som spelas inte är vackert.
- Vi måste hitta till något litet som vi kan kalla för vårt i det spel vi spelar.
- De byten som görs och inte görs är helt rätt av Allegri.
- Montolivo borde veta bättre.
- Balotelli visare oroväckande många agro-tendenser.
- Abbiati visar att gammal är äldst.
- Poli imponerar, men på ett sätt som säger: ”Jag vill inte bli riktigt svettig…” Synd.
- Länge sedan jag såg ett lag, nu med 11 spelare göra allt och inget i en match. Oerhört svårt att definiera och betygsätta de individuella prestationerna.
------------------------------
Abbiati: 8,0 Bäst i Milan ikväll. Eller såhär: Mest värdefull för Milan ikväll. Det är så vi får börja bedöma dem nu. Räddar nästan frilägen och är respektingivande och stabil där han står.
De Sciglio: 7,0 Lite blek. Lite osäker, men gör en bra och stundtals vaken insats där han dessutom växer in i ett Abate-arv med att hitta framåt. Känns dock lite klen och den som kanske imponerade minst i försvaret ikväll.
Bonera: 7,5 Fortsätter vara bra. Gör ett hästjobb med resten av laget. Några missar, men överlag mer än godkänt.
Zapata: 7,5 Anonym och inte helt ett med de Sciglio, men gör ett bra jobb och känns som den som kanske fick den största personliga utmaningen under kvällen.
Constant:7,5 Pigg! Löper framåt. Läser spelet bra. Tappar markering några gånger, men känns rätt ikväll.
De Jong: 7,0 Något vilsen ikväll. Hans roll kom inte till sin rätt vilket gör att han tappar bort sig i positionen. Gör en stark def.insats.
Muntari: 6,0 Svår den här. Han är stark, tuff. Farlig för motståndarna och för det egna laget. Spelar dock inte bollen, roffar den. Förvaltar inte de fasta lägen så som man bäst kan. Men ibland lyckas han hitta de där ytorna inåt Balotelli eller vidare till Kakà som kan vara avgörande för hela anfallsuppbyggandet – tyvärr alldeles för få gånger och tyvärr alldeles för lättersättlig.
Kakà: 7,5 Bättre i första halvlek än i andra. Skapar och är mer sugen. Som om luften går ur honom vid utvisningen, men han fortsätter att kämpa, men ser dock trött ut. Gör inte en av sina större matcher denna höst, men är den kreativa ekvationen bakom Milans enda försök till att hitta ytor.
Poli: 7,5 Bra, skapar mycket. Viktig för matchbilden som blev. Offensiv på sin kant, men får inte riktigt till det. Signifikativt för hela Milan.
Balotelli: 7,0 Lite för uppretad under hela matchen. Får inte de bollarna han behöver, men ska ha cred för sitt def. arbete och för det taktiska, av vissa kallat ”fula” spel. Med vilket jag menar de moment där han spelar till sig frisparkar, får tiden att gå, etc.
Montolivo: Underbetyg med hänsyn till utfallet, men spelade eg. för kort för att ett betyg ska vara rimligt.
El Shaarawy: Syntes inte mycket under sina ca. 20 minuter. Byttes ut i 24:e mot Poli.
Mexes: Kom in i 86:e istället för Kakà. Spelade för kort för att bedömas.
(Allegri: 7,5 Ilsken och frustrerad men engagerad och gör bra val för kävllen.)