Juventus - Milan
Prepartita: Juventus-Milan - Allt eller inget.
Ikväll spelas det en match där verkligen allt står på spel, för bägge lagen. Tränare kan ryka, spelare kan flytta och drömmar kan dö. Himmel eller helvete? Allt eller ingenting.
En otroligt märklig Serie-A säsong är på väg mot sitt slut. Corona har varit det enda samtalsämnet i över ett års tid. Allt har handlat om det. Serie-A har 2020/2021 kantats av tomma läktare, sargade spelartrupper och komprimerade spelscheman. Alla utom Interisti kommer att försöka förtränga spelåret som varit, så gott det går. Det har varit skit för alla och jag ber till gudarna att nästa säsong blir fansens år. Ge oss fullsatta läktare, tifon, bangers och busvisslingar. Kvällens match, utan allt detta, går från en osäkrad handgranat till en tändsticka i motvind. Hade inte tabellen sett ut som den gör så vet jag faktiskt inte om jag ens hade tittat. Där ljög jag, men allt runt omkring är en stor del till att jag följer och älskar Milan, Serie-A och fotbollen i stort.
Dissekerar vi allt som kan hända och allt som står på spel ikväll, så har vi dock ett sällan skådat drama framför oss. Som ingressen löd: Tränare kan ryka, spelare kan flytta och drömmar kan dö.
Både Pioli och Pirlo har den senaste veckan backats av deras respektive klubbledningar. Det brukar betyda att dom kan få lämna direkt efter slutvisslan. Pamparna i Turin kan knappast vara helt nöjda med Andrea Pirlos första år som Mister. Cristiano Ronaldo värvades inte för att åka ut ur mot Porto i åttondelen av Champions League. Juventus betalar inte ut dubbelt så mycket i löner för att ligga på samma poäng som Milan.
Stefano Pioli har gått från helig ko till en trött åsna på ett halvår. Från ett flytande och beslutsamt anfallsspel till ett steriliserat och hopplöst jag-vet-inte-vad. Den Parma-födda tränaren har gått från att vara en färgglad mysfarbror till att få den gamla Gefle-coachen Pelle Olsson att verka lite sexig. Spelarna bär självklart på mycket av skulden men Pioli är ytterst ansvarig. Vi kan nu i efterhand bara slå fast att förra årets succé stavas Zlatan Ibrahimovic, i betydligt större utsträckning än vad vi vågat tro eller erkänna.
Spelare kan flytta skrev jag och så lär det även bli. Juventus skyttekung har kopplats ihop med Manchester United och Paris Saint-Germain såväl som Sporting Lissabon den senaste tiden. Rykten är bara just rykten men om de svartvita hamnar utanför topp 4 så har iallafall jag väldigt svårt att se portugisen springa in till en Serie-A-premiär nästa säsong. I Milanlägret så är det framförallt en Donnarumma-såpopera som utspelas. Klubben vill förlänga, spelaren vill stanna men inget kontrakt har signerats. Juventus strör salt i dom största av sår och Ultras konfronterar den stackars stackars huvudfiguren. Vinner vi ikväll är vi på god väg mot CL, då lär Gigio bli Milan trogen, till nästa skilsmässokrig dvs. Förlorar vi så hamnar han i Turin. Det är jag ganska säker på. Och ont kommer det göra, det är jag helt säker på. Calhanoglus vara eller icke vara hänger också på tabellplacering men det tappet känns futtigt i jämförelse.
Juventus må riskera att bli av med deras största stjärna men de hade klarat av ett år utan att spela i det absoluta finrummet. Konsekvenserna är ändå betydligt värre för Milan. Vi riskerar inte bara att bli av med våra bästa spelare utan också ännu ett år av utanför det just nämnda finrummet, ännu ett år där fotbollsfans runt om i världen skrattar åt oss så fort någon säger orden storklubb och Milan i samma mening. Konkurrenter kommer också att förstärkas medans vi, som bäst, står kvar och stampar på samma plats.
Förmodad elvor:
Juventus: 4-4-2: Szczesny; Cuadrado, de Ligt, Bonucci, Danilo; Chiesa, Bentancur, Rabiot, McKennie; Morata, Ronaldo.
Milan: 4-2-3-1: Donnarumma; Calabria, Kjaer, Tomori, Theo; Kessié, Bennacer; Saelemaekers, Diaz, Calhanoglu; Ibrahimovic.
Det var längesen en startelva varit så svårtippad som inför ikväll. Det har snackats om att Romagnoli var favorit till start över Tomori. Borde Tonali spela istället för Bennacer? Rebic eller Leão har, vad det ser ut som, blivit Calhanoglu på vänsterkanten. Det är just på vänsterkanten mitt enda frågetecken finns. Rebic eller Diaz? Fysik eller teknik. Återstår att se.
Hjärtat pumpar redan snabbare än vanligt, och ångesten äter sakta men säkert upp en inifrån, men trots det så är det väl ändå matcher som dessa man lever för? Miljardärerna vill kanske inte ha det så men vi som bryr oss, vi mår hellre piss än att inte känna någonting alls.
Andiamo!
