Säsongen 2014/2015: Ledningen
I en kortare artikelserie kommer Milan-redaktionen att summera säsongen 2014/2015. De olika lagdelarna, tränarna och ledningen kommer alla att granskas i sömmarna under kommande dagar. Idag är det dags för betygsättningen av klubbens ledning.
Berlusconi - 3
Efter att slutat investera pengar på spelarköp 2002 (cirka plus minus noll i transfernetto sedan dess), hann tiden ikapp Milans extravagante ägare. Säsongen 13-14 slutade klubben på en katastrofal åttondeplats i ligan och det var hög tid för Berlusconi att antingen sälja klubben eller själv investera för att vända trenden. Och vad gör gubben?
1. Behåller klubben
2. Minskar budgeten och tvingar fram en disinvestering i spelare (7 miljoner euro plus under sommar-mercaton)
3. Anställde en Serie A-novis som tränare.
4. Tjatar om att en tredjeplats är minimikravet samt att han inte skulle byta truppen mot någon i Italien. Således ökade han trycket på en trupp som redan visade tydliga tecken på prestationsångest. Suck. Efter skicklig förhandling med Mr. Bee & Co blir nu Berlusconi kvar ytterligare en längre tid.
Galliani – 4
Galliani har en sjuklig förkärlek för stora namn och således värvades Torres och Alex snarare än yngre förmågor. Summan av sommarmercaton var något hårddraget Balotelli ut, Torres in. Hur detta på förhand såg ut som en vinnande lösning på Milans problem har jag svårt att se. Menez var en chansning som föll ut väl. Lånet av van Ginkel fick Cristante att surna och denne lämnade för spel i Portugal. Situationen räddades dock av deadline-day-kapet av Bonaventura.
I januarifönstret lånades i desperation Destro, Cerci, Antonelli och Bocchetti in. Bara Antonelli av dessa får ses som lyckad.
Barbara – 5.5
Om man tror på klubbens kommunicerade arbetsfördelning mellan Galliani och Barbara, där den förstnämnde an ansvarig för sportsidan och fröken Berlusconi har hand om det kommersiella, får man ge cred till Barbara för Casa Milan. Svindyrt men snygg som fan och bra PR för klubben.
Pluspoäng också för att hon denna säsong bokstavligen lyckats hållit fingrarna borta från spelartruppen.
Tognaccini – 4
Daniele Tognaccini tog förra sommaren över ansvaret för ett illa fungerande Milan Lab och hans nya ”projekt” lyfte som en Nordkoreansk raket. Antingen värvar Milan fel, tränar fel eller rehabbar fel. I ett väl fungerande system borde MilanLab vara ansvariga eller konsulterande i samtligt dessa faser. MilanLab fortsätter under alla omständigheter att vara på tok för välbesökt.
Inzaghi med stab – 4
På pappret är det min bestämda uppfattning att Milan med enkelhet borde tagit en Europaplats. Truppen är inte väsentligt sämre än exempelvis Lazios. Inzaghi började hösten bra och lyckades rida underdog-vågen under höstens första hälft. Men så fort kraven ökade från noll till europa-plats, klappade både Inzaghi och truppen ihop fullständigt. En tiondeplats är ett fullständigt oacceptabelt resultat med den trupp Pippo hade till sitt förfogande.
Och vad hände med den stab som Inzaghi tillsatte förra sommaren? Frisparks- och hörnspecialistens arbete har jag inte sett något resultat av. Två personer var anställda för att specialstudera motståndarna samt Milans matcher och ge feedback på det egna lagets spel från ett läktarperspektiv. Har vi sett något tecken på anpassning till motståndarlagens spelstil och matchbilden under den säsongen?
Slutligen får man, även om skadeproblemen beaktas, ge en rejäl känga till Pippo för hans kompletta misslyckande både att sätta ett försvarspel och ett mittlås i försvaret. Både spelet och laguttagningarna har sett slumpartade ut.
Framtiden
Mr. Bee och hans medinvestorer har nu för en dyr slant kommit över 48% av klubben. Förhoppningsvis och troligtvis innebär detta en högre ambitionsnivå på både transfermarknaden och i ledandet av klubben.
Klart är att vi får en ny tränare, med all säkerhet Mihailovic, som till skillnad från Seedorf och Inzaghi åtminstone har Serie A-erfarenhet. Detta får ses som ett steg i rätt riktning, om än för modest i mina ögon. Klart är också att Galliani stannar kvar, även om Doyen Sports säkerligen kommer att få en hel del att säga till om.
Om pengar investeras i klubben hänger mycket av möjligheterna till framgång på om de nya delägarna kan styra Berlusconi och Galliani bort från rubrik-sökeri till att göra vad som är långsiktigt bäst för klubben. Kan gamla hundar läras nya trick?
