Säsongen sammanfattad: Anfallarna
Lagdel för lagdel sammanfattar Milan-redaktionen säsongen som gått. I den fjärde delen svarar Henrik Edman, David Faxå och Henrik Brandel på frågor om anfallarna.
Statistik - Serie A
(Spelare - Matcher från Start - Inhopp - Mål - Assist)
Balotelli 12 - 1 - 12 - 0
El Shaarawy 34 - 3 - 16 - 4
Pazzini 15 - 15 - 15 - 3
Robinho 11 - 12 - 2 - 5
Niang 9 - 11 - 0 - 1
Bojan 5 - 14 - 3 - 2
Vilken av Milans anfallare har imponerat mest i år?
Edman: Jag måste vara lite tråkig och ge två svar på frågan. El Shaarawys höst var helt sanslös, det är ruggigt imponerande att komma från skuggan och sedan bara gå in och fullständigt dominera och vara i toppen av skytteligan i Serie A. Hoppas verkligen att han hittar tillbaka igen, då blir det en rolig säsong för oss milanisti. Det andra svaret är självklart Balotelli. Jag hade inte sett mycket av honom tidigare då han spelade i en liga som jag är helt ointresserad av, men han visade sin enorma potential och var en av de största anledningarna att säsongen hyfsade till sig mot slutet. Statistiken i straffarna går emot alla naturlagar men det bekymrar honom inte alls, han bara smäller på.
Faxå: Jag är riktigt imponerad av stora delar av Milans anfallsuppsättning. El Shaarawy exploderade totalt och bar laget stora delar av året, Balotelli har levererat i princip i varje match han spelade under våren. Lägg därtill en Giampaolo Pazzini som hade en halvdan start, men efter det har gjort mål på mål.
Så vem av dessa tre ska jag peka ut? Rösten får ända landa på El Shaarawy. Killen är född 1992 och hade verkligen hela, stora, tunga Milan på sina axlar under hela hösten. Utöver alla mål han gjorde stod han även för ett hårt jobb i defensiven. Att formdippen kom på slutet av säsongen var helt naturlig, men ger en lite bitter eftersmak.
Brandel: Balotelli gör 12 mål på 13 matcher efter flytten från Manchester City i januari. Detta är fler mål än någon Juventus-spelare gjorde på hela säsongen och även lika många som Totti och Palacio (Inters målkung) gjorde. Oavsett straffarna är detta mycket imponerande. Kanske ännu mer imponerande är att han med sina 12 mål ”bara” kom trea i Milans interna skytteliga i Serie A. Pazzini, efter en knackig start, kom upp i 15 mål, 7 fler än Cassano som han byttes mot. Ynglingen El Shaarawy gjorde hela 16 mål, de flesta på hösten, och kom trea i Serie As skytteliga. Det var länge sedan tre Milan-anfallare kom upp i 43 mål tillsammans och jag tror att de kan upprepa bedriften nästa år. Min röst faller hur som helst på El Shaarawy, då mina förväntningar på honom var lägre inför säsongen än på Balotelli när han anslöt.
Vem är den störta besvikelsen?
Edman: Robinho. Han bidrar visserligen med fart och rörelse när han spelar och det ska inte underskattas. Men han är väldigt tafatt då han hamnar i avslutsposition och det är ingen bra egenskap för en anfallare. Jag trodde nog att det skulle lossna för Robinho till slut, att det handlade om självförtroende, men nu har jag gett upp hoppet, det kommer aldrig att bli något av honom. Men värst är ändå Bojan, vekare spelare får man leta länge efter. Det är bedrövligt att han fått dra på dig Milans tröja. Men mina förväntningar på honom var från början obefintliga och jag kan ju därför inte säga att jag är besviken på honom när det visade sig att han presterade enligt förväntan.
Faxå: Robinho. Brassen har fått begränsat med speltid, men när han varit på plan har han inte uträttat speciellt mycket. Sitter man på en sådan lön som han gör väntar jag mig mer på plan. Säsongens insats var när han garvade åt Boatengs frisyr. Det säger rätt mycket.
Brandel: Robinho. Jag trodde inför säsongen att han skulle vara given i anfallet bredvid El Shaarawy och Pazzini. Så blev det inte och det säger rätt mycket att han blev utkonkurrerad av en 18-åring som inte gjorde ett enda Serie A-mål under säsongen. Robinho är på tok för ineffektiv framför målet för att vara en anfallare och för arbetsovillig för att fungera som en kantspelare. Frågan (även om det är ett långskott i motvind..) är om han skulle kunna fungera i en fri trequartista-roll, han har fina passningsfötter och speluppfattning.
Boateng har spelat både i anfallet och på mittfältet denna säsong. Var gör han enligt dig mest nytta?
Edman: Att Allegri spelat KPB i anfallet har varit rätt val utifrån förutsättningarna eftersom alternativen längst fram varit alltför dåliga i ett tremannaanfall. Men det är klart att KPB utifrån sina egna egenskaper gör sig bäst ett steg ner på plan då han kan komma framåt i högre fart och blir mer delaktig i spelet under hela matcherna.
Faxå: Helt klart på mittfältet. Han är alldeles för omständlig för att agera anfallare. Anfallarens roll är i grund och botten att producera poäng i form av mål och assist. Statistiken talar sitt tydliga språk att Boa inte är en forward. På mitten däremot har han kommit mer till sin rätt, även om han enligt mig inte passar in i ett 4-3-3.
Brandel: Helt klart på mittfältet. Boateng är farligast när han kommer i centrala djupledslöpningar och har fysiken att orka med ett box-to-box-spel. På kanten är an för dålig på att slå inlägg och in anfallet är hans avslut för kassa. Om laget spelar i en 4312-formation nästa säsong skulle Boateng kunna spela både som offensiv mittfältare (det går inte att kalla honom för trequartista) och på den vänstra sidan av tremannamittfältet.
Vilka anfallare tror du kommer att lämna truppen under sommaren och vilka borde göra det?
Edman: Det finns två som borde lämna och som också kommer att göra det - ovan nämnda Robinho och Bojan. De tillför inget samtidigt som de knappast kan njuta av situationen själva. Ett klubbyte för dem är den enda utvägen och jag kan bara önska dem lycka till.
Faxå: Bojan verkar onekligen lämna, och så förhoppningsvis även Robinho (även om han hintat om annat). Jag tror brassen landar i sitt Santos till slut. Beroende på hur vi värvar till anfallet kanske även Niang borde lånas ut. Fransmannen imponerade i början av säsongen, men faktumet att han slutade mållös i ligan är inte okej. En utlåning till ett Genoa eller dylikt skulle jag gärna se, ifall vi köper någon annan. I och med Pazzinis knäoperation kanske Niang får stanna dock, som ersättare åt Balotelli. Pazzini, Balotelli och El Shaarawy är givna till nästa år.
Brandel: Nu när det är troligt att Allegri frångår 433 till förmån för 4312, finns inte längre behovet av Bojan som en kantspelare. De finns de som menar att han är bättre som trequartista, men jag tycker han väger på tok för lätt. Jag både tror och hoppas att han lämnar. Robinho borde få ännu mindre speltid med den nya formationen, då han ligger bakom åtmintone Balotelli, El Shaarawy och Pazzini i den interna turordningen. Troligtvis satsar även klubben vidare på Niang. Robinho borde lämna för sitt kära Santos.
Behöver Milans anfall förstärkas nästa år och i så fall med vem?
Edman: Med Pazzini skadad och Bojan samt Robinho bortforslade behövs anfallet förstärkas även om Milan nästa säsong spelar en tydligare 4-3-1-2. Det finns inte mycket att luta sig mot om Balotelli eller El Shaarawy är borta eller i en svacka. Niang har en bit kvar och KPB (om han är kvar) kommer att användas något steg ner. Det snackas en del om Belfodil och det vore en helt okej värvning.
Faxå: I och med Pazzinis operation tycker jag nog det. Robinho och Bojan lämnar och Pazzo missar några månader. Det har pratats om en vice-Pazzini i form av Bianchi eller Borriello, men jag tycker det duger med Balotelli, Niang och Petagna som centrala anfallare. En riktig högerytter skulle dock sitta fint, och jag tackar gärna ja till spelare som Lavezzi eller Cerci. Vi får inte heller glömma Saponara som anländer. Empoli-spelaren trivs bäst som trequartista, så jag har svårt att se var han går in i laget. Sammanfattar man det:
Bojan ut - Saponara in
Robinho ut - Cerci/Lavezzi in
Pazzini (tillfälligt) ut - Petagna in.
Brandel: Forwardsbesättningen är på pappret komplett med Balotelli, El Shaarawy, Pazzini, Niang och Petagna (som Pazzinis temporäre ersättare). Om Niang lånas ut skulle man kunna tänka sig en Bianchi som en back-up, tills den franske ynglingen återvänder. Om man räknar med trequartistan till anfallet, tycker jag inte Saponara är redo som startspelare och Galliani har flaggat för en ny offensiv mittfältare. Pastore vore en dröm, Eriksen vore fantastiskt, men av de realistiska alternativen känns Honda som ett bättre alternativ än Diamanti.
Vem skulle du helst vilja se i startelvan bredvid/bakom El Shaarwy och Balotelli i anfallstrion nästa år?
Edman: Oavsett om det blir två eller tre man i anfallet nästa säsong finns det många anfallare jag gärna sett att Milan värvar. Helst ska det vara någon som ännu inte är färdigutvecklad men ändå visat kapacitet, en yngre förmåga med meriter från ungdomslandslag. Det bör också vara någon som snabbt kan anpassa sig i Milan, både på plan och utanför, därmed vore det bra med en italienare. Mitt val faller på Ciro Immobile som varit lite underskattad hos tyckarna. Jag tror han står precis inför sitt stora genombrott och hoppas det blir i Milan. Jag är också lite frestad av att se vad Marco Sau skulle kunna utföra i en bra omgivning, även att det lika gärna kan visa sig vara en flopp.
Faxå: Finns många namn jag skulle vilja se. Mycket kommer bero på vilken tränare vi ser på bänken nästa år. Lämnar Allegri kanske vi även slutar spela 4-3-3, vilket kan landa i att endast El Shaarawy och Balotelli kommer starta där framme. Men ska vi ponera att vi fortsätter med 4-3-3 hade jag gärna sett en Pocho Lavezzi på högerkanten. Däremot lutar det mer mot en Cerci, som jag absolut inte har någonting emot. Fiorentinas Messi får gärna fortsätta karriären hos oss istället för i vinrött eller lila.
Brandel: Som sagt, Pastore eller Eriksen som trequartista i ett drömscenario, men CSKAs Honda som ett mer realistiskt alternativ. Jag håller hur som helst med Berlusconi om att detta Milan bör spela med två anfallare, vilket öppnar upp för en trequartista att göra stor skillnad för laget. Det vore faktiskt lite roligt om Sneijder (mot förmodan) anslöt, han verkar ruggigt sur på Inters ledning och skulle nog vara taggad att visa vad han går för.
