Säsongen sammanfattad: Mittfältarna

Lagdel för lagdel sammanfattar Milanredaktionen säsongen som gått. I den tredje delen svarar Henrik Brandel, David Faxå och Henrik Edman på frågor kring mittfältarna.

Milans från början relativt tunna mittfält försvagades än mer tidigt på säsongen av att Nigel de Jong långtidsskadades. Dessutom spelade Kevin Prince Boateng ofta i anfallet vilket lämnade Allegri med få val på mitten. Nyförvärvet Riccardo Montolivo fick dra en stor del av lasset och gjorde det med bravur.

Spelare	Ligamatcher (CL+CI)	Mål	Kontrakt
Massimo Ambrosini	20 (4+1)	0	2013
Kevin Prince Boateng*	29 (7+1)	3	2014
Nigel de Jong	12 (4+0)	1	2015
Mathieu Flamini	18 (3+1)	4	2013
Riccardo Montolivo	32 (6+1)	4	2016
Sulley Muntari	15 (2+1)	2	2015
Antonio Nocerino	26 (3+0)	2	2016
Bakaye Traoré	7 (1+1)	0	2015

*KPB har spelat både som mittfältare och anfallare och kommer därför att diskuteras även i nästa artikel om just anfallet.

1. Montolivo kom till Milan med skyhöga förväntningar på sig. Tycker du att han motsvarat dem, och hur viktig blir han i ett framtida lagbygge?

Henrik Edman: Ja absolut. Det är egentligen otroligt naivt att hamna i en situation där man måste förlita sig helt på ett nyförvärv för att det ska fungera, särskilt när det gäller en nyckelposition som Montolivos. Vad hade hänt om Montolivo långtidsskadats istället för de Jong? Förmodligen hade det blivit katastrof. Han var fantastiskt viktig under den gångna säsongen och kommer så att vara framöver också, hans form kommer att avgöra mycket av Milans framtida öde både på gott och ont.

David Faxå: Enligt mig har han absolut motsvarat mina förväntningar. Montolivo har varit säsongens bästa och viktigaste spelare, sett över 38 matcher. Montolivo är framtida lagkapten och absolut den vi ska bygga spelet kring i nuläget. Han blir otroligt viktig nästkommande säsonger.

Henrik Brandel: Montolivo kom till Milan efter ett år med begränsad speltid i Fiorentina, på grund av kontraktsbråket, och ett rykte av att vara en skicklig men ojämn spelare. Jag är inte säker på om förväntningarna var skyhöga, utan snarare att Riccardo skulle innebära en uppgradering på ett relativt svagt mittfält. Oavsett vad förväntningarna var har Montolivo uppfyllt dem. Efter en svajig inledning av säsongen av hela laget tog Montolivo taktpinnen på mittfältet och har dirigerat laget sedan dess. Dessutom får det ses som fantastisk valuta för pengarna att värva en given startspelare i Gli Azzuri gratis från klubben som vi snuvade på den sista Champions League-platsen.

2. De Jong skadades tidigt och var sedan borta hela säsongen. Tycker du att han saknades i Milan?

Henrik Edman: Väldigt svårt att svara på eftersom han inte hann befästa någon roll i Milan innan han försvann. Men den spelartyp som de Jong förväntades vara saknades. Montolivos ok blev tyngre utan avlastning och naturligtvis hämmades en del intentioner av detta. Ambrosini kunde tyvärr inte fylla hålet efter de Jong såsom han klarat tidigare år.

David Faxå: Både ja och nej. Med De Jong på plan gjorde Milan sin sämsta säsongsinledning på väldigt länge. Dock skulle jag inte tillskriva De Jong detta. När holländaren försvann tog Montolivo över och ändrade om mittfältstriangeln. Men visst saknades murbräckan när vi ställde upp med mittfält som Nocerino-Ambrosini-Muntari.

Henrik Brandel: Milans spel i år med stort bollinnehav och en backlinje högt upp på planen, inbjöd till kontringar vilket i sin tur taktiskt krävde snabba mittbackar och snabba defensiva mittfältare. Zapata är snabb, Ambrosini är det inte. När dessutom Ambrosini också varit skadad till och från har Montolivo fått täcka upp centralt, vilket placerat honom för långt ner på planen för att göra maximal nytta som spelfördelare. Så jag tycker De Jong har saknats mycket, han har den dynamik och grinta som behövs på Milans centrala mittfält och med honom vid sin sida får Montolivo möjlighet att spela ut sitt fulla register. Jag ser fram emot att se dem ihop till hösten!

3. Ambrosini kan ha spelat sin sista säsong i Milan. Finns det som du ser det någon anledning att behålla honom?

Henrik Edman: Ja utan tvekan. Den här säsongen var han klart sämre än säsongen innan, och det förklaras snabbt med att han blivit äldre. Men jag är inte alls säker på att han är tvärslut, han kan göra en bra säsong till och som läget är nu i Milan behövs han. Självklart inte som en startspelare, utan mer som reserv och som ambassadör för de övriga i laget. Men han har inte trivts särskilt bra under året och antytt att han till och med kanske borde lämnat ihop med de övriga senatorerna, så jag tror inte han stannar ett år till som spelare. Det är smärtsamt att se när legendar efter legendar lämnar, men det är livets villkor.

David Faxå: Ja, hans hjärta. I dagens Milan där Instagram-bilder, konstiga tweets och gräsliga frisyrer är mode ser jag gärna att en Milan-ikon som Ambro finns kvar i klubben. Accepterar han begränsat med speltid och vill stanna ska han definitivt vara kvar. Massimo ska få spela så länge i Milan han vill.

Henrik Brandel: Jag kan möjligtvis se två anledningar att behålla honom. Ambrosini är den sista stora senatorn ur det gamla gardet som är kvar i klubben och hans betydelse för ett omklädningsrum fyllt av slynglar går nog inte att överskatta. Lämnar han går ansvaret över till Bonera och Abbiati som, med all respekt för deras kvalitéer, inte har samma pondus. För det andra vore det trist om kapten Ambrosinis sista match i Milan är den när han blev utvisad. Jag hade önskat honom ett värdigare farväl, men vi får istället försöka minnas hans sista säsong för den gigantiska insats han gjorde mot Barcelona på San Siro. Hur som helst tycker jag inte att Milan bör förlänga med honom. Klubben har 9 centrala mittfältare (eller 10 om man räknar med Urby) för max 4 startplatser och jag ser Muntari som en bättre backup till De Jong än Ambrosini. Tyvärr måste flocken kullas och Ambrosini blir ett av flera offer.

4. Vem tycker du varit bäst på mittfältet under säsongen?

Henrik Edman: Montolivo har varit i en klass för sig. Det är otroligt starkt att ta en sådan roll direkt som han gjort. Aldrig har han tvekat eller vacklat trots sin börda.

David Faxå: Riccardo Montolivo. Den enklaste frågan under hela denna artikelserie. Den som styr allt spel och när han varit borta har Milan inte presterat.

Henrik Brandel: Montolivo, utan konkurrens. Han fick som första Milan-spelare någonsin bära kaptensbindeln under sin första säsong i klubben. När Montolivo inte spelade fanns det ingen länk mellan Milans mittfält och anfall och bollen rullades i princip bara i sidleds. Förutom sina speldirigerande kvalitéer och fina djupledspassningar, bidrar Riccardo med mycket mer grinta än vad jag förväntat mig.

5. Sämst?

Henrik Edman: Det lilla jag såg av Traoré gjorde mig förvånad åt det negativa hållet. Det är möjligt att han skulle kunna utvecklas om han fick mer speltid, ungefär som i fallet med Zapata. Men jag kan inte se någonstans hur det ska gå till, han har inga egenskaper som kan tillföra Milan något. Om han ändå har det så har han lyckats dölja dem väl.

David Faxå: Den rösten måste tyvärr falla på Antonio Nocerino. Sett till förväntningarna man hade på honom från förra säsongen har han inte alls presterat. Vår mister X kan mycket väl gjort sin sista match i Milantröjan. Tråkigt, då han blev en personlig favorit för många. Men spelkvaliteten kommer alltid först (så länge man inte heter Ambrosini, såklart).

Henrik Brandel: Montolivo var bäst, De Jong skadad och Boateng mestadels använd i anfallet. Utöver dessa herrar var det ingen av mittfältarna som gjorde en stor säsong. Ambrosini var bra de få gånger Milan spelade ett kompakt och lågt försvar, men långsam och ineffektiv i övrigt. Flamini spurtade på våren när det vankades kontraktsförlängning, men det var det hela. Traore spelade nästan inte alls, men hade å andra sidan inga förväntningar på sig. Av de som spelade hyffsat regelbundet står det nog mellan Nocerino och Muntari och min röst faller på Nocerino, mestadels för att jag hade högre förväntningar på honom. Noce har helt tappat självförtroendet han hade med Zlatan i laget och virrar mest på planen utan att bidra med varken passningar eller defensiv soliditet. Utan de giftiga löpningarna in i straffområdet från förra året tillför Nocerino detta Milan ingenting.

6. Hur bör Milan förändra mittfältet under Silly Season tycker du?

Henrik Edman: Mittfältet är redan tunt, men trots det måste några bort – Traoré, Muntari och Nocerino. Traoré av ovan angivna skäl. Muntari är bra på det han gör men tempot stannar alltför ofta upp med honom och många fina kontringschanser har runnit ut i sanden. Nocerino hade en kanonsäsong innan denna men var inte i närheten lika bra varken innan eller efter. Därmed ser jag inget som pekar på att han kommer upp i samma nivå igen, han har fått många chanser under säsongen. Ambrosini ska inte aspirera på en startplats och därmed finns endast de Jong, Montolivo, Flamini och KPB kvar att tillgå. Ska man nu börja spela med en tydligare 4-3-1-2, där antingen KPB eller Saponara ska jobba som trequartisti så måste minst tre ersättare in för de som lämnar, det går inte att minska antalet alternativ till nästa säsong. Lodi vore en väldigt intressant värvning. Poli talas det också om. Det finns väldigt många namn som är klart bättre än Traoré, Muntari och Nocerino.

David Faxå: En spelskicklig mittfältare behövs värvas in. Dels för att ersätta Montolivo när denne inte kan spela, men också för att komplettera honom på plan. Jag tror Monto höjs med en spelskicklg regista invid sig. Just nu pratas det om att Poli är klar, och det är en intressant spelare. Känns som han är mitt emellan en Flamini och en Montolivo. En Lodi och en Poli hade varit bra, och realistiska nyförvärv.

Henrik Brandel: Om vi antar att Galliani talar sanning när han säger att Milan kommer att spela 4312 nästa säsong behövs 8, max 9, mittfältare inklusive två trequartisti. De Jong och Montolivo borde vara spikade som defensiv mittfältare respektive mezzala, med Muntari och Crisante som backups. På den offensiva mittfältsplatsen ser jag inte Saponara som en startspelare och frågan är om Boateng får tillbaka denna roll. Det låter på Galliani som att klubben letar en ny trequartista och jag håller nog med om denna strategi. I ett sådant läge skulle jag flytta ner Boateng på det centrala mittfältet bredvid De Jong och Montolivo, med Nocerino eller Flamini som backup. Ambrosini, Traore, Urby och en av Flamini eller Nocerino skulle i detta scenario behöva lämna/säljas för att ge plats åt en ny trequartista. Givet budget känns Honda och Diamanti mest troliga, även om den sistnämnda i mina ögon är för gammal för Milans nya projekt. Jag skulle också gärna se att en mer erfaren backup till Montolivo köptes in och att Cristante fick chansen på flera olika positioner. Poli eller Lodi känns som rimliga alternativ till Montolivo och kan nog köpas in för likande pengar som klubben skulle kunna få för Emanuelson. Jag har medvetet i detta svar inte tagit höjd för att laget skulle må mycket bra av spelare som exempelvis Kevin Strootman, sådan budget inte finns att tillgå.

7. Vilket är ditt drömförvärv?

Henrik Edman: Av de som inte är 100% omöjliga skulle jag väldigt gärna se Pastore i Milan. Jag tror han skulle passa perfekt och han kan ju den italienska fotbollen sedan sin tid där. Inler är en personlig favorit som jag skulle älska att se i Milan. Kakà skulle jag inte heller säga nej till, men jag har slutat hoppas på honom. Den sagan får aldrig ett vackert slut.

David Faxå: Oj, får jag drömma finns det många spelare. De små spelskickliga spanjorerna (läs Iniesta, David Silva, Mata) skulle passa i Milan. I Tyskland finns det även där ett par fina spelare, som Luis Gustavo och Gundogan. Ge mig bara någonting som inte är gratis och kommer från ett franskt bottenlag!

Henrik Brandel: Tar man riktig höjd skulle det vara fantastiskt kul att se Pastore tillbaka i Serie A. Pastore – El Shaarawy – Balotelli och Milans anfall skulle vara löst 10 år framåt. Aningen mer realistiskt vore kanske Ajax Christian Eriksen som jag spår en lysande framtid. Galliani gillar dock att plocka stora spelare från klubbar som förköpt sig, så drömmarna kanske borde snegla på Real Madrid, Chelsea och Manchester City, där Kaka respektive Mata/Oscar och Nasri skulle kunna komma att bli tillgängliga mot slutet av transferfönstret.

8. Hur vill du se ett framtida mittfält?

Henrik Edman: Framförallt vill jag se en betydligt tyngre andravåg. Milan har spelare idag som kan hålla kvar bollen i anfallsposition och skapa oreda högt upp, men så fort bollen faller tillbaka lite så är farligheten slut. Där hade jag gärna sett en Inlertyp som är livsfarlig i en andravåg och som gör att motståndarförsvaret inte bara kan koncentrera sig på pågående anfall utan även måste positionera sig för vad som kan hända sen. Montolivo kan också göra det jobbet förutsatt att det tryggas bakom honom men då försvinner lite av idén med det han gör nu.

David Faxå: Jag vill se mer kreativitet, från spelare som även kan löpa likt Allegri vill. Montolivo är given, oavsett vem vi värvar. Invid honom vill jag se ett nyförvärv och det tredje navet får gärna vara en bollvinnare, likt De Jong eller Muntari. Några namn vågar jag inte ge dig.

Henrik Brandel: Om man med framtid menar om 3 år, hoppas jag att Montolivo är kvar och att Saponara och Crisante har blommat ut samt att en tung defensiv mittfältare a la Strootman köpts in. Crisante – Strootman – Montolivo bakom Saponara, om inte drömmen går i uppfyllelse och Pastore eller Eriksen värvats.