Sympathy for the Devil: Anno Seedorf
Ett dygn efter Seedorf bekräftats som Milans nya tränare tar er krönikör en titt på hans förutsättningar att lyckas.
Jag borde vara ärlig så här inledningsvis och erkänna att jag inte grät glädjetårar när beskedet kom att Seedorf accepterat Berlusconis erbjudande om att ta över tränarposten i Milan efter Allegris halvårslånga harikiri. Det kändes som en lotterilott istället för den stabilitet som behövdes. En satsning på First North när det vore säkrare att investera i en stabil men tråkig Telia-aktie. I mina ögon hade säkerligen Tassotti kunnat ratta laget kompetent fram till sommaren när mina förhoppningar var att Prandelli skulle kunnat ta över.
Men så blev det inte och som Milanista välkomnar jag Seedorf med öppna armar och önskar honom all lycka till. Willy Wonka (som Crudeli politiskt inkorrekt men med kärlek kallar honom) tar trots allt över med tränarrodret med mycket goda förutsättningar. För han sitter inte i samma båt som David Moyes som tog över efter en vinnande Sir Alex och således är dömd att göra ett sämre jobb än sin företrädare. Så himla mycket sämre kan det helt enkelt inte gå. Vidare får han en halv säsong på sig att bli varm i kläderna, där de enda förväntningarna är att visa upp lite roligare fotboll och klättra upp på övre halvan av tabellen. Europaspel nästa säsong vore en bonus, men knappast avgörande för hans vidare anställning. Valfri rakad hamster borde kunna leverera efter den modesta kravspecifikationen.
Milan har satsat på tränare utan erfarenhet förut. Berlusconi chansade på Capello med fantastiska resultat. Leonardo tvingades ner från Via Turati till tränarbänken och gjorde i mina ögon ett bättre jobb än han får cred för. Så varför inte Seedorf?
Det enda vi i dagsläget vet om Seedorfs tränartänk är att han verkar vilja efterlikna den amerikanska modellen där varje lagdel har en dedikerad tränare. Ryktena gör gällande att han vill plocka in blytunge Jaap Stam som backtränare, Hernan Crespo som anfallstränare och själv ta hand om mittfältet. Jag gillar denna ide. Jag har svårt att se att Mexes och Rami skulle våga festa och sola sönder ögonen om de visste att Stam väntade på dem nästa morgon på Milanello. El Shaarawy, Saponara och till och med Balotelli skulle ha mycket att lära av en Crespo. Zlatan har berättat att när han var i Ajax brukade tränaren (och tidigare backlegenden) Ronald Koeman lägga upp bollen 35-40 meter ut från målet, dundra upp den i nättaket och säga ”gör så”. Det är så man lyfter ribban för sina spelare. Att truppen sett upp till tränaren som spelare är säkerligen både respektingivande och inspirerande. Jag både hoppas och tror att spelare som Poli, De Sciglio och El Shaarawy kan höja sig tekniskt och mentalt med stöd från denna ryktade tränartrojka.
När nu Edy Reja igen tar över rodret i Lazio från Petkovic är det egentligen inga stora förändringar som behöver göras. Lite bättre motivation och ett par taktiska finjusteringar är allt som kan förväntas. Seedorfs situation är annorlunda. Just större slägga han använder desto bättre. Milan har under första halvan av säsongen sett både långsamma och rädda ut på plan. Uppgift nummer ett för den nya tränaren är att få laget att växa en kollektiv uppsättning nya kulor och frigöra den energi som finns gömd under prestationsångesten. Detta tror jag Seedorf & Co har förutsättningar att lyckas med.
Mitt största frågetecken rör Seedorfs rent taktiska list. Kan han verkligen hänga med i svängarna när han ställs mot Mazzarri, Conte och Garcia? Gissningsvis är svaret nej under resten av denna säsong, men man får då inte glömma att säsongens mål är att slå provinslagen, inte att blanda sig i toppstriden. Under förutsättning att han kan bidra med en moralhöjning, har Seedorfs taktiska system därför tid att utvecklas under våren för att först sättas på prov på allvar under hösten, en säsong där han kan fokusera uteslutande på ligaspelet.
Huruvida Clarence Seedorf är mogen uppgiften att träna Milan återstår att se, men bättre förutsättningar kan han inte fått. Det hade varit mycket värre för honom om han inledde sin tränarkarriär med en motiverad topptrupp med höga förväntningar på sig. Då hade han haft mycket mindre tid på sig att lyckas och färre möjligheter att sätta sin prägel på lagbygget. Att vi nu har en tränare som Berlusconi står bakom borde ge det lugn som behövs på Milanello för att vända lagets tråkiga trend. För Seedorf är ”da Berlusconi”. Vi må tycka att han tar en oerhörd stor risk när han anställer en person utan tränarerfarenhet för att sköta en miljardklubb. Men man får då inte glömma att Berlusoni, sina många tillkortakommanden till trots, är en slug och framgångsrik man. Och framgångsrik blir man inte utan att ta kalkylerade risker.