Tack för mig!
Efter fyra års redaktionellt arbete och säkert dubbelt så lång aktivitet på SvenskaFans Milan-sida är det dags för mig att säga tack och hej.
År 2011 stegade jag upp för San Siros bentongtrappor för andra gången i mitt liv. Jag skulle åter få se mitt älskade Milan spela boll. Matchen vann man mot Napoli med övertygande 3-0 efter att Alexandre Pato gjort sin kanske bästa match i den rödsvarta tröjan. Resan till Milano var väldigt lyckad. Det var första gången jag reste utomlands utan föräldrar och som grädde på moset slapp jag betala resan. Win, win och win. Anledningen till att jag slapp hosta upp kosingen var att jag några månader tidigare skrivit en text om varför jag hejade på Milan och inte på Inter eller Juventus. Texten gav mig förstapriset i en tävling som arrangerades på min favorithemsida. För det, och för mycket annat, har jag SvenskaFans Milan-redaktion att tacka.
Även om jag hade bloggat och gillat att hänga på Milan-forumet på SvenskaFans blev vinsttexten mitt första verk som faktiskt lästes av rätt många. Kommentarerna var så många att jag inte kunde räkna de på två händer och de flesta var positiva. Detta sporrade mig rejält och när Milan-redaktionen senare ville förstärka såg jag min chans. I september samma år presenterades jag med pompa och ståt (nåja) som ett av två nyförvärv till redaktionen. Jag var och är fortfarande oerhört stolt att jag fick det förtroendet där och då. Åren har gått och det har blivit en hel del texter för mig. Jag vet inte hur många matchrapporter jag har skrivit och hur många gånger jag har fått försvara mina betyg på Muntari, men det har varit många. Jag har också tappat räkningen på hur många gånger jag hamnat i ivriga diskussioner om Gallianis agerande eller Cambiassos före detta hårfäste. Texterna och diskussionerna har vässat min penna och utvecklat min syn på fotboll rejält.
I februari 2012 åkte majoriteten av den dåvarande redaktionen ned till Milano för att bevittna mötet mot Juventus. Förutom att jag som skitunge fick lära känna ett gäng härliga människor, som jag tidigare endast kommunicerat med över internet, fick jag bevittna ett spökmål milanisti förmodligen aldrig kommer glömma. Jag hade nog aldrig stått på Corso Como och gormat ”Taxi Formaggio, Tutti in Campo!” i en megafon med en svenskisländsk svensklärare på Corso Como och förmodligen hade jag aldrig bevittnat det historiska ickemålet om det inte vore för SvenskaFans Milan-redaktion.
För inte allt för länge sedan publicerade jag och min kompis Andreas Persson det hundrade avsnittet av podcasten Fossa degli Alci. Avsnitt ett kom i oktober 2012 och sedan dess har vi stolt kunnat slå mig för bröstet och skryta om att vi minsann gjorde den första calciopodden i Sverige. Podcasten har också varit mitt flaggskepp och varit något som faktiskt har gjort Milan-redaktionen rätt unik på sajten. Via podcasten lyckades vi också samla ett härligt gäng som sammanstrålade i Milano och hade en fantastisk helg tillsammans.
I takt med nya skribentuppdrag, studier, jobb och ett socialt liv har tyvärr min glöden för skrivandet på SvenskaFans gradvis sjunkit. Det är därför detta nu blir mitt sista skrivna inlägg som ordinarie medlem av Milan-redaktionen. Jag kommer säkert göra något gästspel här och där och Fossa degli Alci kommer på något vis leva kvar, men några fler matchrapporter, betygsättningar eller krönikor blir det nog inte. Varför ska jag sitta på min stol omotiverad och ta plats från någon hungrig förmåga? Jag ser hellre att en ung milanista med en glödande penna tar min plats för att få möjligheten att uppleva liknande saker som jag har fått göra.
Utöver att tacka de kollegor jag har haft (både i Milan-redaktionen men också de andra redaktionerna), forumskribenterna jag har diskuterat, tjafsat och skrattat med samt alla läsarna vill jag rikta ett extra tack till vissa personer. Tack de chefredaktörerna Kaveh Golestani och Henrik Edman för att ni trott och pushat mig. Tack till Marko Uusitalo på Italien-redaktionen för bra arbete åren igenom. Tack till de forumadministratörer som under flera år har hjälpt mig att rent på vårt eget Curva Sud-forum. Tack till KWACKARNA, ni vet vilka ni är. Tack till Andreas Persson för du kom på älgpodden, den är fortfarande för jävla bra ibland. Tack till John Cederblad och Christian Arvidsson på centralredaktionen för att ni hjälpt mig med tekniska grejer med podcasten. Tack till alla personer som valt att gästspela i både artiklar och podcasten, ni har räddat mitt ass flera gånger. Jag vill också rikta ett tack till Siavosh Fallahi som länge fanns med i Inter-redaktionen för att du utvecklats från ett irritationsobjekt till en förebild.
Sist men inte minst tack till ALLA läsare och lyssnare genom åren. De positiva tillropen jag har fått har höjt mig rejält och sporrat mig att fortsätta. Sluta inte upp att kommentera inläggen som skrivs på sajten. För jag lovar er, det blir bara bättre för alla om ni gör det.
På återhörande.
