Lagbanner
<i>Voce dei Rossoneri: </i> ”Bara en tidsfråga, innan tåget från Turin börjar ånga igen”

Voce dei Rossoneri: ”Bara en tidsfråga, innan tåget från Turin börjar ånga igen”

Så fort Bonaventura försvann tog Milans spel samma väg mot Atalanta. Bonaventuras betydelse är första frågan i Voce dei Rossoneri. Därefter blir det Juventus för hela slanten. Varför har de börjat så svagt? Hur slutar säsongen för dem och hur slutar mötet med Milan om en dryg vecka?

Panelen utgörs av Milanredaktionens Henrik Brandel, Jonas Desai och Tommi Uksila.

(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad –den 3:e, den 13:e och den 23:e)


 
             



Efter en rad fina insatser för Milan blev det en skräckblandad match hemma mot Atalanta. Bonaventura fanns inte med i matchen och vips, så var all trygghet borta. Håller du med om beskrivningen? Är vi för beroende av en enda spelare, eller hur ser du på Bonaventuras betydelse för Milan?

Henrik Brandel:   Bonaventura har varit mycket bra under hösten i absoluta termer, inte bara i jämförelse med mängden av underpresterare i truppen. Det är fantastiskt roligt att se honom ta ytterligare steg framåt efter en fin fjolårssäsong. Till kämparvilja och positionsflexibilitet har han nu utökat arsenalen med en ännu finare passningsfot och förbättrad speluppfattning. 
Men Milans spel faller på fler punkter än Bonaventuras eventuella frånvaro, så jag skulle inte vilja säga att laget är "för beroende" av honom. Hade vi haft ett fungerande grundspel hade Bonaventura kunnat roteras ut ur startelvan utan avgörande betydelse för laget. 

Jonas Desai: Vem trodde för två år sedan att frågan om Giacomo Bonaventura blivit FÖR viktig för AC Milan skulle vara berättigad under ens livsstil? Men det är den ju faktiskt nu. "Jack" har inte bara fotbollsmässiga kvalitéer som varje fotbollslag behöver, han tar också ansvar på ett sällsynt sätt. Han vågar vara lugn med bollen när ingen annan är det, han vågar utmana sin spelare en mot en och han vågar kombinera i trånga lägen. Alla spelare i dagens Milan är kapabla till detta (förutom kanske De Sciglio - not soon enough?) men om ingen tar första steget så finns risken att modet snabbt faller bort. Bonaventura påminner om skadade Jeremy Menez på det sättet, en annan spelare som sällan tvekar i ovannämnda situationer. I Menez fall blev resultatet av hans ansvarstagande alltför ofta negativt, kanske för att han inte kunde hantera den situationen på ett sätt som, i längden, gynnar laget. Bonaventura har en balans i detta än så länge, och behåller han sin ödmjukhet i den rollen är jag inte orolig.

Tommi Uksila: Bonaventura är Milans bästa spelare den här säsongen, så givetvis betyder han mycket för detta lag. Jag skulle nog inte säga att Milan är beroende av honom, utan matchen mot Atalanta var egentligen en enda fortsättning på den ojämna säsongsinledningen som vi har bevittnat. I ärlighetens namn har Milan bara spelat en bra match, och det var mot ett för dagen uselt Lazio. Det måste vi komma ihåg. Trots att poängen har rullat in i bra takt de senaste veckorna så har inte spelet imponerat, så Milans problem är betydligt större än om Giacomo Bonaventura spelar eller ej.


Efter helgens landskampsuppehåll är det dags för bortamatch mot titelhållarna Juventus. Juve har presterat långt under förväntningarna och är en bra bit från tabelltoppen. Vad tror du Juves svacka beror på?

Henrik Brandel:   Många faktorer spelar in, skador, hybris/mättnad efter Champions League-framgången, många nya spelare i truppen, Allegris tillkortakommanden (som inte behöver utvecklas för de som läser det här). Men mest avgörande känns ändå tappet av firma Pirlo, Tevez & Vidal. Fotbollsgiganter som inte rimligtvis kunde förväntas lämna den svartvita ankdammen utan att det blev ringar på vattnet.

Jonas Desai:  Hade vi förväntningar på Juventus för att de just i år sett så starka ut? Eller på grund av de senaste säsongernas dominans? Frågan är relevant, inte minst med tanke på den markanta växlingen laget genomgick under sommaruppehållet, där minst tre (Pirlo, Tevez och Vidal) nyckelspelare - i ordets rätta bemärkelse - lämnade Turin. Fotbollen är inte förlåtande och väntar inte bara för att man behöver det, oavsett om man har dominerat calcion totalt de senaste säsongerna.
En god vän till mig som älskar Juventus söker febrilt efter svaret på frågan om vad som fattas i Juventus i dagsläget. Men än så länge är "det behövs tid, det finns något där men det behöver tid för att ta form" det bästa svaret han hittat. Inte den mest nyanserade problemlösningen men det är ungefär så jag har uppfattat det också. Juventus har fortfarande en tyngd i laget vilket vi stundtals har märkt i Champions Leauge. Tränaren är dessutom erkänt kompetent och de ersättande spelarvärvningarna  börjar sakta men säkert bli varma i fotbollsskorna. Det är nog bara just det, en tidsfråga, innan tåget från Turin börjar ånga igen.

Tommi Uksila: För det första har de tappat tre av sina absolut bästa spelare i Tevez, Pirlo och Vidal. Det är inget man bara kommer över hur som helst. För det andra har de Max Allegri som tränare, vilket i slutändan alltid betyder många spelare i sjukstugan. Jag vet inte vad den gode livornesen pysslar med på träningarna men det kan inte vara en slump att han såväl i Milan som i Juventus haft sjukstugor överfulla med muskelskador. Någonting går inte rätt till, men Juventus är ändå ett av Serie A:s starkaste lag. 
 

Var i tabellen ligger Juventus när säsongen summeras tror du?

Henrik Brandel:   Med två-tredjedelare av ligan kvar att spela, med "bara" nio poäng upp till toppen, med ligans bästa trupp och i särklass bästa försvarsuppställning och med en stigande formkurva sätter jag gärna en slant på att Juventus spelar i Champions League även nästa år. Roma, Inter och kanske Napoli känns som de enda som utöver Juventus kan utmana om titeln. Fiorentina har spelat bra, men jag tror inte den truppen håller hela vägen in. Milan och Sassuolo passeras tyvärr snart. Jag hoppas dock till skyarna att någon annan än Juventus tar ligasegern. Gör man det inte nu lär det dröja till nästa möjlighet dyker upp.

Jonas Desai:  Med hänsyn till orden ovan kan jag inte säga annat än top 3. Laget är för kompetent för att inte hamna bland de tre bästa i dagens Serie A. Kan man spela in Dybala så han börjar prestera mer regelbundet, samtidigt som Pogba placeras centralt (kanske istället för Marchisio?) så ser jag inga hinder för det. Jo, de måste sluta släppa in tidiga mål också. 

Tommi Uksila: Jag kan garantera att de slutar topp tre, och jag skulle inte bli förvånad om de utmanar om ännu en scudetto. Juventus är minst lika bra som Napoli och Roma, trots Allegri.
 

Hur slutar mötet Juve-Milan nästa helg och varför?

Henrik Brandel:   Jag tror att Juventus slaktar Milan på hemmaplan, tyvärr. Formkurvan pekar uppåt, de har börjat hitta spelvägarna igen efter Pirlos sorti och har ett försvar som jag har mycket svårt att se att Milan på ett organiserat sätt skall kunna penetrera. För att nå Europa-spelsplats måste detta Milan slå lag som Atalanta hemma, inte bortasegra mot Juventus.

Jonas Desai: 1-1. Mål av Bacca och Mandzukic (sent). Det känns som att Milan kommer våga hävda sig mer än tidigare. Jag tror även att tempot kommer vara högt. Mer än så vågar jag inte säga. 

Tommi Uksila: Ska jag berätta vad jag tror eller vad jag hoppas? Däri finns en stor skillnad. Med tanke på Milans inledning på säsongen, där man egentligen bara spelat en bra match, har jag svårt att se Milan kunna störa Juventus i Turin. Efter att ha blivit utspelade mot Atalanta på hemmaplan krävs en rejäl uppryckning för att ha minsta lilla chans mot ett Juventus som är betydligt bättre än tabellen visar. Jag är alltså nöjd med ett kryss, men jag tror inte att det kommer hända.
 
 

             

 

Henrik Edman1968maldini@gmail.com2015-11-13 18:13:00
Author

Fler artiklar om Milan

Fem snabba: Milan - Röda Stjärnan 2-1