VdR: ” Tacka tränaren för alla klockrena och vältajmade byten”
Voce dei Rossoneri (VdR) tar upp frågorna om Milans senaste två matcher samt om kommande match mot Juventus. Villarreals ovilja(?) att behålla Bacca resoneras det om, samt tankar om Milans sommarförvärv.
Sedan förra VdR har Milan spelat två matcher – returen mot Arsenal samt segern mot Chievo. Nu är det uppehåll till sista mars då vi tar oss an Juventus. Dina tankar kring dessa tre matcher?
Henrik Edman: Matchen mot Arsenal var bedrövlig ur sportslig synvinkel. Att utse anglofiler till domare var något jag reagerade på redan innan match och det visade sig mycket riktigt bli helt avgörande för utgången av dubbelmötet. Arsenal visade att det främst är PL som är där Italien var på 80-talet då filmningarna avlöste varandra. Eftersmaken är bitter naturligtvis, även att det endast handlar om EL. Mot Chievo visades stor moral då vi vände ett underläge trots chocken som två snabba baklängesmål innebar. Det hade förra säsongens Milan aldrig klarat av. Mot Juve blir det väldigt svårt, men kört är det absolut inte. Många gånger är det tillfälligheter som avgör dessa matcher och om Milan kan fortsätta spela lika stabilt defensivt som tidigare, kommer Juve att få slita för brödfödan.
Kaveh Golestani: Hemmamatchen mot Arsenal var en plattmatch där jag känner att laget simmade lite på för djupt vatten mentalt. Vi tappade alldeles för mycket och det har man helt enkelt inte råd med i en europeisk cup, inte ens Europa League. I bortamatchen är jag fortfarande irriterad över domarinsatsen och tänker att Milan faktiskt blev berövade en ärlig chans att reparera sitt misstag. Efter det gick luften ur Milan och resten var bara uppgivet. Kul är att engelsmännen kan gå och slå sig på bröstet för att de utklassade Milan över två matcher... Matchen mot Chievo missade jag live men såg stora delar i efterhand. Milan har långsamt börjat bygga upp en vinnarmentalitet. Storebrormentalitet, åtminstone mot de mindre lagen. Vi ska bara vinna. Och väldigt skönt att André Silva fått avgöra ett par matcher nu.
Erik Terzi: Mot Arsenal hoppade jag av ilska, mot Chievo hoppade jag av glädje och mot Juve hoppas jag på en förlustfri afton. Om vi börjar med förlusten mot Gunners väljer jag efter nästan två veckor att avstå från kommentarer kring just returmatchen och understryker istället att det vår på San Siro vi förlorade dubbelmötet. Chievo kändes lite som att trycka på repeatknappen efter matchen mot Genoa på Marassi - samma poängutdenling, samma matchhjälte, men otroligt underligt att släppa in två mål på 2 minuter med tanke på tidigare facit. I övrigt tycker jag att vi ska tacka tränaren för alla klockrena och vältajmade byten, byten som Montella aldrig hade vågat. Gällande Juventus är det bara att bita ihop, blunda varje gång Dybala får bollen och se till att inte bjuda på onödiga frisparkar utanför straffområdet. Jag nöjer mig med en poäng och är kanske nästan beredd på förlust så länge De Sciglio inte gör mål.
Villarreal ryktas inte vilja köpa loss Bacca till tidigare fastslaget pris utan vill låta honom lämna. Troligen är det ett spel från Villarreals sida för att sänka det fastslagna priset. Hur tycker du Milan ska agera i frågan?
Henrik Edman: Jag tycker Milan ska hålla benhårt fast vid det överenskomna priset. Det är ingen skandal om Bacca kommer tillbaka med tanke på att varken Andre Silva eller Kalinic imponerat. Det finns inget att förlora för Milan och om Villarreal vill spela ett spel, så kör på!
Kaveh Golestani: Tycker man kan stå på sig. Bara för att. Ta tillbaka honom och använd honom som en reserv (han är mycket bättre och nyttigare än Kalinic) eller sälj honom till en annan klubb för mindre. Men för guds skull, stå på er. Samtidigt körde Galliani samma rövare några gånger och 'what goes around comes around'...
Erik Terzi: I första hand skulle jag tolka ryktet som ett strategiskt agerande från Den gula Ubåten, precis som du säger, men i dagens bortskämda fotbollsvärld vet man aldrig hur sommarmercaton kan sluta. Den stora frågan är om Bacca vill återvända eller ej och det är just spelarens humör och vilja som kan påverka oss mest i historien. Vi har inte tid med ytterligare en tjurig spelare och en girig agent som sommarplåga. Om Gattuso bekräftas inför nästa säsong får vi dessutom räkna med nolltolerans mot tjafs och obegripligt missnöje i omklädningsrummet – med andra ord tror jag att ärendet kommer att lösas relativt snabbt.
Frågan ställdes för ca ett halvår sedan, men nu ställer jag frågan igen; vem av Milans nyförvärv har gjort bäst resp sämst ifrån sig under säsongen?
Henrik Edman: Bästa förvärvet står mellan Bonucci och Kessie som båda har gjort en mycket bra säsong. Förväntningarna var givetvis väldigt stora på Bonucci, men om man bedömer de båda utifrån samma mall är det i stort sett oavgjort. Bonucci har fixat till Milans försvar där både Romagnoli och Calabria växt enormt. Kessie har mognat mentalt och tar väldigt stort ansvar i match efter match oavsett om Biglia eller Montolivo spelar.
Sämsta förvärvet är självklart Conti som ju knappt kunnat spela alls under säsongen pga skada. Men om man väljer bland de som faktiskt fått chansen att visa upp sig är André Silva värst. Han har till och med varit tredje valet efter Kalinic och Cutrone, och det var absolut inte därför vi betalade 38 mille för honom, nästan dubbelt så mycket som för Kalinic som också varit en flopp.
Kaveh Golestani: Bäst är väl överlag Kessie. Han är självskriven i startelvan och är en kraft att räkna med på mittfältet, troligen i många år framöver. Han har egentligen ingen vidare konkurrens, men jag är även nöjd med Rodriguez, även om han haft fler bottennapp än ivorianen. Sämst är svårare. Eller nej, det är faktiskt jättelätt. Kalinic. Sämst. Det var längesedan vi gjorde en sämre värvning. Jag är mer nöjd med Borinis offensiva spel!
Erik Terzi: Jag svarar självklart Franck Kessié, Milans nummer 79 har verkligen imponerat och efter en något tveksam säsongsinledning har han etablerat sig som nyckelspelare i Gattusos startelva. Utan tvekan skulle jag beskriva Kessié som Milans bästa nyförvärv. Årets största flopp är definitivt Nikola Kalinic, en spelare som jag har försökt försvara under en längre period i vintras. Jag var på plats i Milano när Nikola gjorde sin första ”doppietta” (hade blivit hat-trick utan VAR) i Milantröjan och då trodde jag verkligen att vi hade fått en fantastisk striker för säsongen. Hela stadion vrålade Ni-ko-la! Ka-li-nic och allt var frid och fröjd… Nu vrålar fansen av frustration när han får plats i startelvan.
