VdR: ” Tog löpningar och rörde sig för att öppna ytor”
Matchen mot Lecce är huvudfokus i Voce dei Rossoneri (VdR). Om besvikelsen över resultatet men också om vår bästa halvlek den här säsongen. Till sist, diskussion om Calhanoglus match och säsong.
Interistan Pioli gjorde sin första match som coach för Milan, hemma på San Siro i söndags. Motståndet var bottenlaget Lecce och det var upplagt för en behaglig seger för Pioli och Milan. Besvikelsen var stor då Lecce kvitterade till 2-2 i slutminuterna och förbannelsen tycks fortsätta. Vad var dina spontana tankar direkt efter matchens slut?
Andreas Wingren: Att Milan är usla och att det här är under all kritik. Sättet som vi uppträder på, och uppträtt på under en längre tid är inte värdigt Milan. Det finns mycket att kritisera med Milan, men för mig är det obegripligt att vi aldrig lyckas hålla koncentrationen uppe under en hel match - match efter match (inte bara den här säsongen) så bjuder vi motståndarna på farliga målchanser och mål för att vi brister i koncentrationen. Skärpning för fan!
Tommi Uksila: Det är så klart undermåligt att inte ta tre poäng hemma mot Lecce. Det är kanske den enklaste matchen på pappret på hela säsongen. Jag vet inte om jag känner så mycket längre, den här säsongen är redan över.
Gabriel Melke: ”Vad har jag gjort för att förtjäna det här”. Lite så rörde det sig i mitt huvud direkt efter slutsignal. I ärlighetens namn hade jag inga större förväntningar på Pioli och vad han skulle kunna komma att mäkta med. Men jag kan inte leva i förnekelsen. Matchen ska ju egentligen vinnas, oavsett tränare och oavsett spelare på plan. Som tur är man väl härdad vid det här läget. Jag tar liksom inte någon vinst för givet längre, någonsin. Detta Milan är oförutsägbart på så många sätt. Ledning, tränarstab och spelare. Innan jag gick och lade mig röjde den största besvikelsen över det faktum att vi faktiskt spelade en okej fotboll, men inte lyckades få bollen i nät. Och sätter man inte sina chanser så straffar det sig. Så är det.
Kommentatorn Jesper Hussfelt tyckte att Milan gjorde sin bästa halvlek så här långt in på säsongen, syftande på den första. Håller du med om det? Eller fanns något annat positivt i matchen sett med Milanögon?
Andreas Wingren: Jag håller med. Men det säger ju egentligen ingenting sett till vilka prestationer vi radat upp den här säsongen. Och innan vi drar för stora växlar av en halvlek är det viktigt att vi påminner oss om att det var mot Lecce. Men ska jag hitta något som gladde mig under den första halvleken så var det att få första gången på flera säsonger så fanns det en rörelse i laget. Spelare utan boll tog löpningar och rörde sig för att öppna ytor. Kan inte minnas när det hände sist i Milan.
Tommi Uksila: Ja det var en bra halvlek och förmodligen den bästa hittills. Men det hjälper inte så mycket när man inte lyckas stänga matchen. Den andra halvleken är samma gamla Milan, vilket är oroväckande. Det kan dock inte Pioli beskyllas för. Att han skulle ha något som helst inflytande efter den här korta tiden är befängt. Det kommer ta tid, precis som det hade gjort med Giampaolo om han fått chansen.
Gabriel Melke: Det kan jag faktiskt hålla med om. Å andra sidan är det inte otroligt mycket att leva upp till, med tanke på att det man visat upp hittills har varit en fullständig katastrof. Självklart var detta en klar uppgradering, om det sedan berodde på att spelarna lirade med en något mindre press efter landslagsuppehållet eller Piolis intåg är svårt att svara på. Det jag främst lade märke till och uppskattade något enorm var att Milan gjorde sådant som de inte gjort på ett tag. Man stod inte i passningsskugga. Spelarna löpte och tog tillvara på fria ytor och drog med sig motståndaren för att öppna upp yta för medspelare. Egentligen ingenting märkvärdigt, men genom att addera sådana aspekter till ett spel möjliggör du en fotboll med få tillslag. Och det mäktade spelarna med. Stundtals fick vi se mindre kladdande på boll och istället transporterades den vidare på ett-två tillslag. Tydligare idé? Återstår att se.
Calhanoglu såg länge ut att bli matchhjälte för Milan med ett mål och en assist vid ställningen 2-1. Pioli sade vid presskonferensen innan match att han ser Calhanoglu som en mer offensiv spelare än vad han tidigare fått chansen att vara. Hur ser du på Calhanoglu och hans insats hittills i Milan? Bör han få fortsatt förtroende och i så fall på vilken position?
Andreas Wingren: Kan han spela lika inspirerat som han spelade mot Lecce bör han absolut få fortsatt förtroende, och förslagsvis då i den offensivare utgångspositionen som Pioli förespråkar. Men återigen viktigt att komma ihåg att det handlar om en ganska bra insats mot Lecce, låt oss se om Calhanoglu kan fortsätta spela på den här nivån eller om han faller tillbaka i gamla synder. För sett till hans tid i Milan i stort kan man väl sammanfatta den som frustrerande.
Tommi Uksila: Hittills i Milan har turken varit totalt usel, ända sedan han satte sin fot på Milanello. Men visst, han var planens bästa spelare mot Lecce, så kanske kan det lossna under Pioli i en mer offensiv position. Tillåt mig tvivla.
Gabriel Melke: Sett till det han har mäktat med hittills, är det egentligen inte en spelare att satsa vidare på. Men prestationer likt den mot Lecce är mer än välkomna. Jag tycker inte att han har det som krävs för att spela i ytteranfallarpositionen, men det vi kunde notera var att han allt som oftast rörde sig in i banan och det såg ut som att han fick en friare roll. Ibland kändes han som en trequartista, vilket faktiskt är en position jag mer än gärna hade sett honom på. Dock föredrar jag att vi utgår från 4-3-3-uppställningen och frångår 4-3-1-2 i grundtanken. Det känns som om Calhanoglu har varit felplacerad och ”misshandlad” sedan han kom till Milan. Om han nu flyger under Pioli är en fråga i sig. Än en gång, det återstår att se. Han bör åtminstone få starta i nästa match. Om han sedan inte lever upp till förväntningarna ska han säljas i sommar, om inte redan i vinter. Gråter verkligen inte om han lämnar.
