Voce dei Rossoneri: "Aldrig mer Robinho i startelvan"
I Voce dei Rossoneri diskuterar vi Boatengs bästa position, Allegris kompetens, Juventus försprång samt den tredje anfallaren i den offensiva treudden.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Veckans panel utgörs av redaktionens Henrik Edman och Andreas Wingren samt Aldijana Talic (journalist, SVT).
Kevin Prince Boateng flyttades ner på mittfältet mot Juventus och gjorde en bra insats. Många har uttryckt att de gärna vill ha honom på mittfältet istället för bakom anfallarna. Hur ser du på det?
Henrik Edman: Om man endast ser till honom utan hänsyn till övriga laget så trivs han nog bättre där och får ut mer av sitt irrationella beteende. Men Milan har ingen annan som duger där framme och därför förordar jag att han spelar strax bakom El Shaarawy och Balotelli även i fortsättningen. För laget som helhet är det bättre i alla fall till den dag Milan får fram någon spelare som kan ta den platsen.
Andreas Wingren: Jag tycker det är helt rätt att spela Boateng i någon form av box-to-box roll på vårt centrala mittfält. Ghanesens främsta styrkor är löpviljan, kämparandan och fysiken. Egenskaper som kommer till sin rätt i just en sådan roll. Ska man spela i en renare trequartista-roll krävs det en teknik och ett spelsinne som Boateng tyvärr inte besitter. Den här säsongen har Boateng testats i flera olika roller. Det här måste upphöra. Han behöver kontinuitet och trygghet i sin roll på planen, kan han få det tror jag han kan visa sig vara en bra långsiktig lösning på vårt centrala mittfält.
Fotnot – Om det innebär att Robinho får en startplats när Boateng flyttas ned i banan är jag inte lika övertygad om den här rockaden.
Aldijana Talic: Här beror det till stor del på vem som spelar i anfallet. Tycker att Boatengs roll bakom t.ex. Balotelli är mycket tydligare än vad den skulle ha och många gånger har varit bakom en spelare som Robinho. Mer kan sägas om just Robinho, men håller vi oss till hur han påverkar Boatengs spel så är han ofta uppe och nosar på Boatengs ytor. Det skapar en förvirring och obalans i Boatengs spel och gör att han söker sig till kanterna. Samtidigt är det något som Boateng gör annars också, söker sig utåt, men det är för mig uppenbart att han vill ha ytan tillgänglig att disponera de gånger han tar kliven inåt och kan skapa mer konkreta målchanser på egen hand.
Samtidigt är det en svår uppgift, den att ta vara på en spelare som Boateng. Som i ett annat Milan, ett mer resursstarkt och uppbyggt Milan skulle få en mycket klarare och tydligare roll att spela och utvecklas i. Något Milan känns långt ifrån just nu, men om så sker tror jag starkt på Boateng i en fri roll bakom mer utpräglade anfallare som, Balotelli.
Ligan är i princip avgjord nu och det har öppnats ett stort poängmässigt gap mellan de största klubbarna i Italien. Hur stort är Juventus försprång rent sportsligt och tror du att de andra lagen kommer att hinna ikapp Juves satsning inom en rimlig framtid eller kommer den gamla damen att dra ifrån ytterligare?
Henrik Edman: Jag vill börja med att gratulera Juve till scudetton, den är oerhört välförtjänt. Jag tror tyvärr det kommer ta sin tid innan någon på allvar kan hota Juve. Juve har byggt från grunden, det är ingen ballong som kan spricka när som helst utan ett gediget bygge som man inte haft för bråttom med. Bygget pågår ju fortfarande och det kommer att bli ett praktfullt slott när det är färdigt. De har arenan, spelarstommen, coachen, fansen, glädjen och alla kanaler. Det enda som egentligen behövs för dem nu är mer spetskvalitet på några positioner och en rejäl konkurrent i Italien. Den konkurrenten både tror och hoppas jag blir Milan förutsatt att Berlusconi inte bestämmer sig för att ta någon genväg i form av ett köp av en etablerad toppspelare i 30-årsåldern, utan låter det nya Milan sakta men säkert växa fram. Det Milan saknar men som Juve har är framförallt en stark stomme, men den växer fram successivt om man låter den få sin tid. Jag ser framför mig ett par år av Juvedominans i Italien och därefter flera år där Milan och Juve dominerar i Italien samt är med och slåss i Europas toppskikt med några få andra klubbar.
Andreas Wingren: Risken finns helt klart att Juventus kopplar ett ordentligt grepp i Serie A. Kollar man på truppen så är det den starkaste i Serie A och det är inte överaskande att de leder ligan tryggt. Conte har till stor del fått de pusselbitar som han behöver för att vara framgångsrik. Just nu är det en anfallare i världsklass som saknas. Och som kommer att behövas för att Juventus ska kunna ta nästa steg. Kan Llorente fylla den rollen? Jag är tveksam. Kommer Zlatan till sommaren? Bra kortsiktig lösning.
Den andra stora utmaningen som jag ser för Juventus lagbygge är Buffon och Pirlos ålder. De har inte många (skadefria) säsonger kvar, hur ersätter man dem? Två blytunga roller i dagens Juventus som inte blir enkla att fylla.
Lyckas man lösa dessa två utmaningar på ett bra sätt så tror jag att vi de kommande säsongerna får vänja oss vid ett dominant Juventus. Det faktum att de äger sin egen arena kan i kombination med ett genomtänkt lagbygge göra det svårt för toppkonkurrenterna att nå ända fram.
Aldijana Talic: Juventus förtjänar sitt försprång. Mest på grund av en stabilitet som möjligen inte är något de andra lagen i Serie A har. Samtidigt har de lyckats med sina värvningar, de spelare de behållit och inte minst – Pirlo. Anser att alla lag behöver en Pirlo. Men, trots detta bygge och denna, egentligen inte alls så märkvärdiga, satsning så tror jag inte att Juventus är ett lag som är överordnat och oåtkomligt. Prov på det hittas närmast i Champions League spelet. Det motståndet finns möjligen inte i Italien just den här säsongen. Det krävs en del för att Milan ska ”spela sig ikapp” till den nivån. En hel del. Kolla bara hur bänkarna såg ut i mötet i söndags. Men hur ser Juve ut inför nästa säsong? Kommer Ibra tillbaka och vänder de upp och ner på allt i laget, eller inget alls? Och hur ska Milan värva? Barbara har sagt att det nu finns pengar att ta av. Att det som gjorts den här säsongen gjort klubben gott. Juventus kommer att ligga i topp. Det kan man ändå kosta på sig att sia om. De kommer med största sannolikhet, förutsatt att inga nya mutskandaler uppdagas (...), inte sluta nia eller tolva nästa säsong, utan vara ett bland de tre bästa. Men att de inte skulle gå att utmana och att deras spel skulle dominera en längre tid framöver är inte ett scenario jag tror vi kommer att se.
Allegri har mönstrat en del konstiga anfallskonstellationer på senare tid, till exempel när han bänkade El Shaarawy förra veckan. På senare tid har förtroendet för Niang lyst med sin frånvaro och fransmannen har förpassats till bänken till förmån för Robinho. Om vi utgår ifrån att Balotelli och El Shaarawy är givna, vem ser du helst på den sista platsen i anfallstridenten? Motivera gärna. 
Henrik Edman: Egentligen borde Niang spelat lite med de yngre innan han tog steget upp. Han har många brister men det finns gott hopp om att han kan bli en fullt duglig spelare för Milan i framtiden. Bojan går till historien som en av de mest tafatta spelarna Milan värvat i konkurrens med Emerson och Mesbah.
Jag blir tokig varenda gång han får speltid. Robinho är sorglig att se, en skugga av vad han en gång kunde då han väl presterade. Pazzini är ingen höjdare heller, jag har aldrig gillat honom, inte ens när han spelade fantastisk fotboll med Cassano i Sampdoria. Han är sylvass när lägena kommer men skapar ingenting själv. Det kanske passar i vissa spelsystem men inte såsom Milan ska formeras nu med Balotelli och El Shaarawy. Det finns inget bättre alternativ än KPB. Tyvärr är han inte lika bra som förra året men ändå klart bättre än de andra.
Andreas Wingren: Inte Robinho i alla fall. Aldrig mer Robinho i startelvan tack. Han löper en del men uträttar absolut noll och tappar boll för enkelt i farliga lägen. Även nej tack till Bojan - också helt menlös i sitt spel. Till sommaren bör brassen säljas och spanjoren skeppas tillbaka till sin moderklubb. Pazzini då? Nej för det skulle innebära att vi är tvungna att placera Balotelli ute på kanten. Där tycker jag inte att han riktigt kommer till sin rätt och det skulle vara slöseri att inte utnyttja Balotellis talang till max. Det lämnar oss med Niang. Med uteslutningsmetoden så faller mitt val på Niang. Killen har grym potential och förtjänar att få speltid. Men han är lite för ung och ojämn för att egentligen vara en startspelare i mina ögon. Han borde ha rollen precis bakom vår ordinarie trident, vara den unga och hungriga killen som utmanar alla tre i tridenten om deras startplatser.
Aldijana Talic: En fråga som upprör bara man läser den. Var ska man börja? Allegri kan inte göra så mycket mer av det han har att tillgå. Att bänka El Shaarawy ska dock aldrig vara ett alternativ, anser jag. Samtidigt som Bojan borde spelats mer för att komma in. Robinho är Robinho. Inte ens Allegri vet vad han får ut av att Robinho är Robinho. Ytterst lite av ansvaret anser jag vilar hos Allegri. Jag ser bara inte hur han skulle kunna bygga ett anfall med fiktiva förutsättningar. Klart måste han prova sig fram, chansa. För det är det som har krävts i många av Milans matcher, denna säsong. Varje gång man försöker förstå anfallet går man igenom hela laget, elvans brister och styrkor. Jag frågar mig om han verkligen tänker så – att nu är Flamini inne igen, nu måste jag tänka att vi nästan är en man kort och ja, kapa anfallet något. Skämt åsido, fast inte helt och hållet. Att Super Mario räddar Milan i år är uppenbart. Att Robinho inte borde spela, är nästan lika uppenbart. Att vi borde kunna ha ett alternativ i anfallet, borde vara uppenbart. Vad sägs om att Pazzini är mitt förslag efter en bitter uteslutningsmetod?
Stora frågetecken har länge funnits kring Allegris förmåga att förändra en matchbild. Han har fått kritik för konstiga val i startelvan, sena och bisarra byten samt att han framför allt inte har kunnat göra tydliga och stora förändringar i inställning och taktik mellan två halvlekar. Vad är din syn på det?
Henrik Edman: Jag håller inte alls med om det. Förra säsongen var det definitivt så men då var han dels lite inte lika trygg i sin roll och dels bakbunden av att allt kretsade kring Ibra. I höstas var han tvungen att experimentera mycket eftersom ingen visste riktigt vad Berlusconi släpat innanför dörren. Nu har Allegri fått många svar och det är ingen slump att Milan gjort en grym vår, tvärtom tillskriver jag Allegri det. Självklart håller jag inte alltid med om alla byten eller uttagningar, men i huvudsak gör jag det. Som åskådare har vi ju inte full information om varför vissa val görs. Taktiskt tycker jag oftast han gör ganska lagom förändringar. Han är ingen revolutionär vilket man kan sakna någon gång, men han litar på sin grundidé och väljer att inte kasta om för mycket under matcherna. Jag tror att det är rätt om man betänker kontinuiteten, förtroendet inom truppen för honom som coach skulle antagligen minska om han kastade om radikalt. Allegri känns som helt rätt coach för Milan, det han verkligen behöver nu är respekt och förtroende från alla inom klubben så att han vågar arbeta långsiktigt och gediget.
Andreas Wingren: Jag håller med om alla frågetecken som du lyfter i frågeställningen. Allegri brister på alla dessa punkter. Och tyvärr visar han inga tecken på att han lär sig av sina misstag. Men det som oroar mig allra mest är Allegris oförmåga att sätta ett fungerande grundspel som är i paritet med Milan som klubb. Jag tycker inte att han lyckas hitta ett grundspel där både vårt försvars- och anfallsspel fungerar samtidigt. Vi ser allt för ofta ut som Cagliari 2.0. Det vill säga stabilt men långt ifrån den nivå där Milan förväntas vara.
Allegri fick ordentligt med kritik under hösten då Milans spel totalt havererade. Men resultaten vände och så gjorde även kritiken mot Allegri. Istället hette det han gjort det bra som fått ihop laget och börjat vinna igen. Att han hittat rätt formel för det här Milan-laget. Bah! Humbug säger jag. Milans spel har inte blivit särskilt mycket bättre. Allegri räddades av det faktum att Montolivo växte in i sin roll och att Mexés och El Shaarawy var formtoppade till tusen. Våra spelmässiga brister har hela tiden funnits där, vi har bara slutat ifrågasätta dem. Men nu när spelet hackar för El Shaarawy och Balotelli är avstängd syns bristerna igen. För mig är det uppenbart att Allegri inte har det som krävs för att träna en klubb av Milans dignitet. Tack för Scudetton och de här tre åren, dörren är där borta. Arrivederci.
Aldijana Talic: Delar av ansvaret har jag redan befriat Allegri från. Något som jag aldrig, aldrig kan förlåta är just det där med Flamini. Det går inte. Han ska inte med. Han och Yepes är spelare Milan inte borde räkna med att de har. Nog. I övrigt håller jag med om mycket av kritiken som riktas. Ett tydligt exempel är just byten i både CL och ligan. Den kritiken borde han verkligen ta till sig av. Spelet kvävs och stundtals är det som om man känner spelarnas frustration och avvaktande inför ett byte. Bara en känsla dock. Hela Milan har varit ojämnt. En spelare som Abate som man trodde skulle vara klippan själv. Nocerino. Antonini. Inte minst dessa tre var de som kändes stabila inför det spelår som nu börjar ta slut. Men det känns som om spelarna ibland spelar på måfå. Som om det inte fanns en tanke bakom deras egna insats och prestation. Ansvaret tror jag inte är Allegris. Det grundar sig på en anda som gått ur Milan. Stundtals ser vi den återvända, mest när Balotelli gör mål eller Boateng tänder till. Annars är det skralt. Beklagligen är Allegri inte så uttrycksfull så att det går att avläsa lite av det som ligger bakom de beslut vi ifrågasätter. Svaren finns dock i helheten, logiskt nog. Spelare som inte finns, spel som inte går att spela. Byten som görs för att väcka något till liv, även om det så är en sista matchs sista tio minuter. Det går inte heller att sammanställa en konkret tankegång eftersom det som har behållit Allegri på hans post är just det att alla, alla, alltså alla inser att Allegri inte kunnat göra mer av det han fått att jobba med. Frågan är bara hur länge han kommer att finna sig i det? Klart är att Milan inte kommer att kunna spela bättre och förutsättas vinna de största matcherna så länge laget ser ut som det gör. Oavsett halvlek. Min fråga, förutom den om huruvida vi får behålla Allegri eller inte, är hur Milan lyckas prestera så pass väl som de, de facto, gjort?
Ett stort tack till Henrik, Andreas och framför allt Aldijana. Henne följer ni lättast på twitter (länk)
