Voce dei Rossoneri: Är det rätt att ge upp Balotelli?
Vi inleder årets första Voce dei Rossoneri med att panelen ventilerar sina funderingar kring Donadoni som en framtida Milancoach. Rykten har i vanlig ordning uppstått om hur Balotellis närmaste tid ska se ut, och frågan är om Milan ska släppa honom redan nu eller ge honom ytterligare en chans? Avslutningsvis förs en diskussion om vad som ska till i spelarväg för att Italien ska ha någon chans i sommarens EM.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Kaveh Golestani, Henrik Brandel, Tommi Uksila och Jonas Desai. Gästskribent är Marko Uusitalo, redaktör för Italiensidorna på SF.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad –den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Första ut efter juluppehållet är Bologna. Bologna förlorade åtta av sina tio första matcher men har sedan den forne Milanspelaren – Donadoni – tog över endast förlorat 2 av 7 matcher. I en intervju nyligen gjorde Donadoni ingen hemlighet av att han gärna tränar Milan någon gång och med tanke på Mihajlovics status hos Berlusconi kan det förändringar på tränarbänken inom kort. Är Donadoni i dina ögon en tränare du tror skulle kunna lyfta fram Milan till de höga nivåerna igen?
Marko Uusitalo: Frågeställningen är inte helt enkel av två anledningar. För det första så har vi inte en trupp i dagsläget som kommer ta oss till några högre nivåer, oavsett vem som sitter på tränarbänken. För det andra så är jag osäker på om ytterligare ett tränarbyte, ytterligare en omstart, är vad den här klubben behöver i dagsläget.
Men om vi nu bortser från de två "petitesserna" och rent krasst tittar på Donadonis tränargärning i stort så har han en intressant formkurva. Bortsett från ett par olyckliga sejourer i Napoli så har han lyckats i stort sett med alla sina uppdrag mer eller mindre. Några kanske vill påpeka att hans tid med landslaget inte var den bästa. Men den i den enda turneringen han fick chans att leda landslaget så åkte han ut mot de blivande Europamästarna på straffar.
Så visst, jag skulle inte ha något emot att se Donadoni på Milans bänk gammal ikon som han är. Men just nu är Milanello inte rätt plats för honom. Men vem vet, om ett par tre lyckade säsonger i Bologna när Milan kanske mår bättre. Kanske är det rätt tid då.
Kaveh Golestani: Nej, inte som läget är nu. Det här är till mångt och mycket en sån där romantisk och sentimental historia om att någon med så fin historia i klubben ska föra dem tillbaka till toppen. Milan behöver en tränare vars kunskap, historia och titelsamling inte går att diskutera. Vi behöver helt enkelt någon vars tränarförmåga inte kan komma att vara en fokuspunkt.
Nu har vi haft två helt oerfarna i rad som ersatts av Mihajlovic. Ancelotti hade varit en sådan person jag snackar om, men inte ens hans Milanhjärta kunde vinna över honom. Dessutom fick jag för mig att Donadoni (inte helt befogat), under slutet av hans spelarkarriär, var en jinx.
Henrik Brandel: Jag har stor respekt för Donadoni, som på många sätt är en förträfflig provinsklubbstränare. Han har visat sig skicklig på att hålla trupperna i klubbar med problem i balans och få spelarna att fokusera på uppgiften en match i taget. Detta är kvaliteter som som i en total krissituation skulle vara värdefulla även i Milan. Den undermåliga säsongen till trots tycker jag inte att vi är där.
Vi har en god chans att nå Europa-spel tack vare en mycket fördelaktig lottning i italienska cupen och man kan även ha förhoppningar om en uppryckning i ligaspelet under våren, en del av året då Milan av tradition brukar gå bättre.
Jag är vidare inte övertygad om att Donadoni är en tränare som kan ta större klubbar till nya nivåer. Jag saknar en taktisk tyngd och ett djävlar-anamma a la Conte/Mourinho m.fl. Slutligen tycker jag principiellt inte att Milan skall byta tränare mitt under säsongen. Tärningen är rullad, låt oss vänta till juni på att se utfallet.
Tommi Uksila: Donadoni är bevisligen en god taktiker och tränare, men min känsla är att den gamle mittfältaren är mer lyckosam i provinslag som Parma och nu Bologna. Han har ju faktiskt varit på högre nivå tidigare, framför allt som förbundskapten för Gli Azzurri. Den sejouren blev inte helt lyckad, likaså halvåret i Napoli under 2009.
Man kan ju dock argumentera för att Donadoni idag är en helt annan tränare än då, men jag ställer mig fortfarande tveksam till om han håller i en storklubb. Är han en bättre tränare än Sinisa Mihajlovic? Ja, det tror jag. Kan han lyfta Milan till Sacchi- och Ancelotti-nivåer igen? För det krävs betydligt mer än en bra tränare, om nu Donadoni är en sådan.
Jonas Desai: Effekten Donadoni har haft i Bologna är närmast otrolig. Ofta ger ett tränarbyte en inledande injektion av inspiration och engagemang hos spelarna som sedan ändå mynnar ut i liknande mönster som tidigare. I Roberto Donadonis fall verkar effekten vara bestående och han har verkligen gett hopp till en närmast hopplös klubb. Förutom Napoli har dock inte italienaren testats i några större klubblag och det är oklart hur han skulle hantera en situation där han inte alltid slog ur underläge. Så till den dagen han bevisar motsatsen får mitt svar bli nej.
Balotelli är en annan profil som hänger löst i Milan, efter en skadefylld och formlös höst. Samtidigt är Menez på väg tillbaka och följaktligen är snacket om att Balotellis sorti igång. Är det rätt att ge upp Balotelli nu tycker du?
Marko Uusitalo: Om nu är nu i januari så tycker jag det är fel beslut. Trots alla hans begränsningar så är han ett mer spännande alternativ än nåt som rimmar på 'atri', 'estro' eller 'azzini' eller vad vi skulle plocka in i hans ställe. Om 'nu' är till sommaren med tanke på Raiolas uttalande om att han då formellt återgår till att vara i Liverpools spelare, ja då får jag återkomma då. Romantikern i mig säger att någon gång måste hans potential trots allt komma fram, realisten är kanske lite mer tveksam men tror att han då ändå kommer vara ett ekonomiskt gångbart alternativ eftersom några Bee-pengar inte verkar dyka upp.
För att sammanfatta det: Balotelli kommer inte ha det bättre någon annanstans, men med lite mer hypotetiska pengar kan Milan hitta en pålitligare spelare.
Kaveh Golestani: Det här är lite konstigt för mig. Jag läste i någon krönika att Balotelli var årets flopp. Nog för att han missat typ hela hösten på grund av skada, men hans prestationer och hans inställning under de minuter han fått vara på planen går enligt mig inte att belacka. Han har varit koncentrerad, spelat enkelt och effektivt och faktiskt varit det man en gång hoppades att han skulle bli.
Menez är ju självklart en enorm tillgång, men jag skulle föredra att behålla Balotelli också. Om han nu är så laddad som han visade sig vara i början av säsongen kan han mycket väl vara den som gör det där lilla extra som tar Milan ut i Europa igen.
Henrik Brandel: Balotelli är en joker och ett gratislån som i allra sämsta fall är truppens bästa frisparksskytt. Även om han inte kommer att få starta många matcher ser jag ingen annan spelare jag hellre vill ha in från bänken med 20 minuter kvar och krav på mål framåt.
Tommi Uksila: Det tycker jag absolut inte. Har man nu tagit tillbaka honom är det ingen mening att skeppa tillbaka honom till öarna igen bara för att han har varit skadad. Det såg ju trots allt bra ut de få matcher han hann vara hel och frisk. Jag ser fram emot Balotellis återkomst och tror att han kan prestera minst lika bra som exempelvis Niang.
Jonas Desai: Nej inte ännu, mycket för att Menez återkomst inte känns speciellt pålitlig. Men också för att hoppet om Balotelli inte enkelt läggs åt sidan. Jag har fortfarande en förhoppning om att han ska kunna spela koncentrerat under en hel säsong och äntligen visa vad som händer när en spelare med hans rå-kvalitéer presterar på planen under en längre tid. Allt detta är förstås beroende av hans läkningsprocess, för tålamodet ryker snabbt när man inte ens kan använda en spelare.
Italien spelar EM i sommar och det finns många frågetecken hos de italienska spelarna efter hösten. Vilka spelare anser du framför allt måste förbättra sin nivå under våren för att Gli Azzurri ska ha någon chans i sommar?
Marko Uusitalo: I mina ögon så har Italien sina största frågetecken i de främre leden. Det knyter sig i magen när man börjar tänka på att Giaccherini, Zaza, Pellé och Eder skall bilda en offensiv som Italien skall försöka nå framgång med. Till att börja med så vill jag reservera mig för att det kanske inte spelar någon större roll vilken eller vilka spelare som presterar i vår eftersom Conte har sitt speciella sätt att tänka när han kallar spelare till landslagssamlingarna.
Men den spelare som skulle kunna göra skillnad om han spelar på toppen av sin förmåga är Lorenzo Insigne. Hans höst i Napoli har under långa stunder varit en fröjd att skåda. Jag hoppas han kan bibehålla nivån säsong ut och jag hoppas det räcker för att nå en startplats till EM: Italien vara ett mycket mer intressant lag då. Varför inte bredvid Bonaventura som inte borde vara så långt från en potentiell EM-elva som han spelar just nu.
Kaveh Golestani: Till att börja med måste Conte slopa sina konstiga uttagningar. Italien spelar för att vinna EM, oavsett hur formen har varit. De behöver spelare som gör skillnad, och de måste formtoppa lagom till sommaren. Spelare som Insigne och Jorginho måste inkluderas i truppen om de fortstätter på den inslagna vägen. Mario Balotelli måste slå sig in i truppen igen och kan vara en sådan. Det återstår att se hur fokuserad han är under våren.
De Sciglio som fått otroligt mycket oförtjänt förtroende av Conte måste skärpa sig omedelbart. Talangen och förutsättningarna finns där, men han måste börja prestera. Och Montolivo ska inte följa med till Frankrike, utan får sitta hemma hos Cerci och hålla honom sällskap när matcherna visas på TV. Kan Conte komponera ett perfekt mittfält med de spelare han har till sitt förfogande så kan det räcka riktigt långt.
Henrik Brandel: Jag har låga förväntningar på Italien inför EM. Anfallet ser osedvanligt platt ut och mittfältet habilt men utan stjärnglans. Några av Berardi, Zaza, Insigne och kanske Balotelli måste explodera för att göra Italien konkurrenskraftiga framåt. Jag säger inte att dessa är bäst utan bara att vi vet var vi har övriga italienska anfallare. Eder och Pelle tror jag inte alls på.
På mittfältet håller Veratti och De Rossi men Pirlo saknas. Det vore givetvis kul med en fyrmittfältslinje där Bonaventura fick chansen på vänster sida och om så är fallet behöver Florenzi eller Candreva ha en toppenvår för att högersidan skall se konkurrenskraftig ut.
Tommi Uksila: Gli Azzurri saknar tyvärr de där största världsstjärnorna för tillfället. Det är hög klass på många positioner, men inte yppersta världsklass (bortsett Buffon). Målvakt och försvar håller tillräckligt hög klass för att konkurrera med vilka europeiska landslag som helst, men på mittfältet finns frågetecken och anfallet ser väldigt blekt ut. Marco Verratti måste göra mittfältet till sitt eget, den tiden är nu kommen. Som kamrat på mittfältet bör han få en Milan-spelare i form av Bonaventura som visar extrem form den här säsongen. Det finns ingen vettig motivering för Antonio Conte att hålla Jack utanför elvan.
I anfallet får Italien helt enkelt finna sig i att försöka klara sig på det lilla de har. Visst, Graziano Pellé gör det fint i Premier League, men han är ju ändå en medelmåtta. Detsamma gäller Edér. Zaza, Gabbiadini, Immobile och vår vän El Shaarawy borde inte ens vara med i diskussionen, men tack vare den klena nivån på de italienska anfallarna är de det. Trots allt tror jag inte att gruppspelet blir några större problem för Italien, och i slutspelet kan som bekant allting hända, och det är där Italien brukar vara som bäst. För oss calciofiler kan det nog bli en rätt intressant sommar trots allt.
Jonas Desai: Tittar man på truppen som senast mötte Belgien och Rumänien i november är det mittfältet som är i störst behov av en uppgradering. Den enda friska fläkten där är, passande nog, Giacomo Bonaventura, som i nuvarande form kan tillföra något positivt till de allra flesta lag. Annars är det ganska trött läsning. Mycket handlar förstås om Contes laguttagning också.
Sällan är det en eller två spelare som avgör om ett lag går långt i en turnering, utan helheten. Får man hoppas så kommer Guiseppe Rossi tillbaka i gammal god form under våren och förtjänar sin uttagning, likaså Marco Veratti.
