Voce dei Rossoneri: ”Baccas och Niangs samspel kan bli riktigt vasst på sikt”
Ett anfallsinriktat Voce dei Rossoneri diskuterar Mihajlovics val av 4-4-2 och vilka konsekvenser det får för de två anfallarna samt kantspringarna. Även tankar om vad som händer när Balotelli och Menez kommer tillbaka belyses.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Jonas Desai, Andreas Wingren och Erik Terzi.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad –den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Niang kom tillbaka till Milan från sin sejour i Genoa och har kommit igång ordentligt i anfallet. Detta i synnerhet sedan han fick ta ett steg inåt i anfallet i Mihajlovics nya 4-4-2-system. Bacca däremot verkade inte alls trivas i detta system. Det är naturligtvis alldeles för tidigt att dra några växlar av detta men hur tycker du man som coach bör resonera till nästa match, vem bör anfallet byggas kring?
Jonas Desai: Jag tycker inte det är nödvändigt att "bygga" anfallet kring någon ännu, med ett möjligt undantag för Bonaventura. Bacca och Niang kombinerade fint några gånger mot Sampdoria och just deras samexistens är det Mihajlovic bör fokusera på. Alla fyra nuvarande offensiva startspelare i Milan kompletterar varandra med deras olika kvalitéer och att kunna hota från flera håll är en förutsättning man ska bevara
Andreas Wingren: Jag håller faktiskt inte med om premissen i frågan. Jag tycker att Bacca gjorde en klart godkänd match och såg inte på något sätt ut att vantrivas i den nya formationen. Snarare vill jag påstå att Bacca kunde/borde gjort ett eller två mål i matchen med lite flyt. Med Niang släpande lite bakom Bacca påminner anfallsstrukturen mycket om den som fungerade så bra för Bacca i Sevilla förra säsongen. Så jag tycker att Mihajlovic ska ge Bacca och Niang tid att hitta samspelet, jag tror att det kan bli riktigt vasst på sikt.
Erik Terzi: En sak är säker, Niangs trivs finfint i sin nya position, sin rätta position. Jag var orolig att M´bayes besvärliga skada i början av säsongen skulle påverka honom negativt som stolpskottet i matchen mot Barcelona för två år sedan. Lyckligtvis är detta inte fallet, Niang är tillbaka och jag är verkligen övertygad om att han kommer att göra en kanonsäsong i år. Bacca har inte briljerat på sistone och matchen mot Sampdoria var en ren besvikelse, men jag tror inte att det beror på 4-4-2 systemet. Colombianen behöver kanske lite turnover efter den tuffa säsongsinledningen och alla "snabbresor" över atlanten för att spela med sitt landslag. Luiz Adriano har förtjänat att få starta mot Carpi men vi behöver inte oroa oss, Bomber Bacca will be back!
Cerci och Bonaventura bidrar till anfallet via kanterna i denna uppställning och det såg väldigt lovande ut mot Sampdoria. Bonaventura har så här långt varit vår viktigaste spelare som bidragit i varje match, hur ser du på att använda honom som kantspringare?
Jonas Desai: Som du nämner, han bidrar där också. I Atalanta huserade han frekvent på kanten och även om han absolut kan spela precis bakom forwards så känns en kantposition som hans mest naturliga. Mihajlovics vilja att trycka upp ytterbackarna tillåter Bonaventura att jobba inåt i banan och antingen komma till avslut eller hitta en kombination, och hittills har det varit en stor anledning till Milans förbättrade resultat.
Andreas Wingren: Vad som är så bra med Bonaventura är att han levererar oavsett vilken mittfältsposition han används i. På kanten får han lite mer yta och tid vilket bara är positivt för oss då han får fler tillfällen att använda sin blick för spelet och precisa passningsfot. Med Bonaventura på kanten och Kucka/Montolivo centralt får vi även en bättre defensiv balans än vad vi lyckades med i 4-3-3. Sammanfattat, så länge Bonaventura spelar är jag nöjd.
Erik Terzi: Bonaventura har lätt att anpassa sig till ändringar i laguppställningen och hans ödmjukhet är verkligen beundransvärd. I en 4-4-2 uppställning passar han nog bäst i kantspringarrollen, men det är en onödigt kraftkrävande kompromiss för själva spelaren. Risken är att Bonaventura tvingas springa maratonlopp under de första 45 minuterna för att sedan försvinna helt i andra halvleken. Jag hoppas att Jack får fortsätta att uttrycka sin kreativitet och potential samt att den ansträngande spelpositionen inte leder till skador i andra delen av säsongen.
Om några omgångar kommer antagligen både Menez och Balotelli tillbaka. Finns det någon plats för dem i Milans anfall som det ser ut idag?
Jonas Desai: Mycket svår fråga att svara på. Menez är i sina bästa dagar antagligen bättre än Cerci, och förutsatt att fransmannen är i form tycker jag det känns rimligt om han startar där. Balotelli är svårare att sia om, inte minst med tanke på hans krävande närvaro på planen. Bacca behöver förstås prestera för att hålla Balotelli utanför startelvan, men gör han det ser jag ännu ingen anledning att flytta på colombianen.
Andreas Wingren: I nuläget nej. Balotelli hann aldrig riktigt etablera sig som en startspelare innan sin skada, och för mig råder det ingen tvekan om att han ska börja på bänken när han är tillbaka. Vad gäller Menez är det ju galet svårt att göra en bedömning med tanke på hur länge han har varit borta, men han bör spelas in försiktigt. Framförallt får vi ju en större taktisk flexibilitet med Menez och Balotelli tillbaka - och det är positivt.
Erik Terzi: Om vi bara hade haft samma lyxproblem på mittfältet... Menez och Balotelli är alltid välkomna tillbaka och det finns flera möjliga scenarion om vi fortsätter med 4-4-2 systemet. Drömscenariot vore så klart att alla våra fem anfallare konkurrerar om en plats i startelvan på ett någorlunda professionellt sätt. Mardrömscenariot är att en eller flera spelare börjar visa sitt missnöje och få "ont i magen" som man brukar säga i Italien. Det blir en svår uppgift för Mr. Sinisa och jag hoppas verkligen att ingen av våra anfallare "gör en Diego Costa".
