Voce dei Rossoneri: ”Bye bye Europa”
Diskussionerna i säsongens näst sista Voce dei Rossoneri handlar om hur illa det vore för Milan om man återigen missar ett Europaspel, kampen mot Sassuolo om den sista biljetten samt om vilken lagdel som varit Milans svagaste under säsongen.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Tommi Uksila, Kaveh Golestani och Jonas Desai.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad –den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Det var stor besvikelse då Milan återigen tappade poäng mot svagare motstånd i förra matchen mot Frosinone. Nu är det väldigt nära att Milan mister chansen till spel i Europa, såvida det inte blir en dunderskräll i cupfinalen. Hur illa vore det för Milan att missa spel i Europa? Kan det rentav vara en fördel att "slippa" spela även i Europa?
Tommi Uksila: Personligen skulle jag gärna se Milan i Europa League. Det är åtminstone ett litet steg upp jämfört med de senaste säsongerna. Samtidigt kan man väl argumentera för att dagens Milan har fullt upp med att palla med Serie A, och jag vet inte om vi supportrar vill ha ännu en turnering att våndas över. Vi får ju skämmas alldeles tillräckligt som det är.
Kaveh Golestani: Nej, det finns inga som helst fördelar med att man återigen missar Europaspel. Först och främst gäller det att laget faktiskt blir bättre och börjar närma sig toppen igen. Missat Europaspel är inte är ett steg framåt. Vi går miste om en hel del pengar och tappar också den lilla dragkraft vi har gentemot potentiella transfermål. Jag bryr mig inte längre hur vi tar oss dit, men det är verkligen ett enormt misslyckande om vi inte klarar det.
Jonas Desai: Jag är nog en av de som tror att Milan kommer rulla på i samma tråkiga och hopplösa spår om man inte tar sig ut i Europa. En plats bland de bästa gör att laget lockar spelare och att ledningen tvingas göra nödvändiga ekonomiska satsningar. Samtidigt är det inte mycket som pekar på att sådana satsningar skulle räcka överdrivet långt ändå, och att ett år till med "lugn och ro" hemma i Italien är exakt vad laget behöver. Det största problemet är förstås att det inte verkar finnas en plan, oavsett om man spelar i Europa eller inte. Och utan en plan spelar det ingen större roll vilken väg man än tvingas ta.
Sassuolo ligger en poäng före Milan med Frosinone och Inter kvar att möta medan Milan har kvar Bologna och Roma. Vem har lättast motstånd kvar tycker du, och hur går det?
Tommi Uksila: Jag tycker utan tvekan att Sassuolo har det lättaste schemat kvar. De möter ett Frosinone som är så gott som klara för Serie B och ett Inter utan någonting att spela för. Dessutom har jag svårt att se Inter kämpa livet ur sig i sista omgången för att hjälpa Milan till Europa. Milan har ett formsvagt Bologna kvar och Roma som har en tajt kamp med Napoli om den andra direktplatsen till CL, en kamp som med största sannolikhet avgörs i sista omgången. Så ja, bye bye Europa.
Kaveh Golestani: Sassuolo såklart. Det finns inga lätta motståndare för Milan - vi har ju sett prov på det under säsongen. Dessutom är det en enorm fördel att faktiskt sitta i förarsätet inför det här. Vi ska inte förlita oss på att vi slår överlägsna Juventus i en kamp om en cuptitel, för där kommer vi inte att få en millimeter gratis.
Jonas Desai: Hugget som stucket här. Kanske liten fördel för Sassuolo då Roma visat god form på sistone. Hur går det då? Poängtappen för Milan i de två senaste matcherna, som nu gett Sassuolo en poängs försprång, kommer i min mening att vara avgörande. Neroverdi kniper sjätteplatsen.
Många brister har uppvisats under säsongen där Mihajlovic till slut fick gå. Varje lagdel har haft problem till och ifrån. Vilken lagdel tycker du är den största svagheten i klubben?
Tommi Uksila: Jag blir förbannad om någon svarar på denna fråga med ett annat svar än: MITTFÄLTET! Det har länge varit och fortsätter att vara den stora akilleshälen. Det finns ingen kreativitet överhuvudtaget där på mitten. Och Montolivo ska skriva på för tre år till...
Kaveh Golestani: Det är tveklöst mittfältet. Vi har ingen riktig regista eftersom Montolivo, vårt enda alternativ på positionen, är allt annat än bra. Bredvid honom finns en formtoppad Kucka, som vilket dag som helst kommer att återgå till att vara mänsklig. Både Mihajlovic och Brocchi har provat flytta ner Bonaventura till mittfältet, men ingen har riktigt kunnat få ut mer av honom. Reellt behövs ett helt nytt mittfält och det är där pengarna och energin på transfermarknaden bör läggas.
Jonas Desai: Mittfältet, förstås. Tanken är väl att ett mittfält ska fungera som en länk mellan försvar och anfall. Men just nu finns inte kompetens för varken det ena eller det andra. Kanske är man offer för en bristande spelidé, det får smartare män och kvinnor svara på. Vi kan bara döma efter det vi ser just nu, och det jag ser är att spelarna på vårt mittfält underpresterar grovt och inte har något/någon att skylla på, förutom de själva.
