Voce dei Rossoneri: ” Det blir hårt ända in i det sista”
I Voce dei Rossoneri diskuteras ett eventuellt förvärv av Lavezzi, den stenhårda kampen mot Fiorentina, utnämningen av Sacchi som historiens störste samt vad Bayern Münchens styrkebesked innebär för Milans pretentioner.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Nicole Fältlöv, Kaveh Golestani och David Faxå. Gäst är forumets Gehm Hana som vi även ser i artiklarna om Månadens spelare.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Snart är säsongen slut och transferfönstret öppnas. Det ryktas att Lavezzi letar bostad i Milano och att anledningen är Milan. Lockas du av tanken?
Gehm Hana: Jag måste säga att jag är kluven i denna fråga. Ser man logiskt på det så är det ett stort fet NEJ på en sådan värvning, egentligen allt talar emot ett köp av Lavezzi. Att slänga upp €25M plus hans höga lön talar emot Milans ungdomspolicy och den spontana känslan man får är att det finns andra mer akuta positioner som behöver förstärkas än anfallssidan.
Å andra sidan kommer både Robinho och Bojan försvinna och då behöver högersidan förstärkas. Boateng är ingen anfallare, Niang är fortfarande för valpig för att spela från start och nye Saponara har fortfarande inte spelat Serie A-fotboll. Sedan är Lavezzi den typen av spelare som man inte kan låta bli att älska; han spelar med en enorm inställning och hjärta, han krigar som få och är livsfarlig rättvänd. Jag tror att Lavezzi hade blivit älskad av Curva Sud och en tridente med EL92 – Balotelli – Lavezzi låter fantastisk. Som svar på frågan: ifall det finns möjlighet och övriga lagdelar är förstärkta, varför inte?
Kaveh Golestani: Nej, absolut inte. Lavezzi är i mina ögon en spelare med väldigt låg fotbolls-IQ. Han är snabb och har bra teknik men är alldeles för känslosam och spontan i sitt spel. Dessutom presterar han väldigt ojämnt både vad gäller hela matcher som enstaka spelsekvenser. Han kan vara briljant men tar alldeles för många felbeslut och är alldeles för bollkär. Spendera pengarna på en bättre spelare, gärna någon som kan lyfta på blicken någon gång också...
Lavezzi
Nicole Fältlöv: Otroligt svårt att INTE lockas av den tanken. Tanken på en anfallstrio med Lavezzi, Balotelli och El Shaarawy gör mig lyrisk och på papperet hade det nog skrämt slag på motståndarna. Det enda som säger emot är Milans ekonomi. Om klubben kan och vill spendera så mycket pengarna på en enda spelare återstår att se.
David Faxå: Namn som Lavezzi väcker så klart alltid intresse. El Shaarawy-Balotelli-Lavezzi är en tridente som lockar något otroligt, men frågan är hur realistisk värvningen är. Jag ställer mig väldigt tveksam till att vi skulle värva Pocho till nästa säsong. Dels för att han förmodligen blir ganska dyr att lösa, dels för att han förmodligen vill ha relativt hög lön och dels för att vi redan sitter på en rätt bra anfallsuppsättning. Försvinner Robinho (som jag tror han gör) och någon av Niang/Saponara lånas ut så kanske affären är möjlig.
Kampen mellan Milan och Fiorentina hårdnar allt mer om tredjeplatsen. Lagens spelscheman liknar varandra i mångt och mycket. Vad kommer att avgöra och till vilket lags fördel?
Gehm Hana: Dagsformen avgör. Fiorentina har spelat väldigt bra under de senaste två månaderna och radat upp segrar. Förr eller senare kommer de att drabbas av en formsvacka (förhoppningsvis förr än senare). På de senaste 8 matcherna har Viola 6 segrar, ett kryss (mot Milan) och en förlust. Man var illa ute mot Torino men vände i slutminuterna.
För Milans del så har den senaste tiden inte sett bra ut, spelet har väl sett okej ut men resultaten har inte varit bra. Man har slarvat väldigt mycket (2-0 mot Fiorentina med en man mer, Flaminis röda mot Napoli och firma Abate/Amelia som bjöd Juventus på årets mest onödiga straff) vilket har straffat sig och Fiorentina är endast en poäng bakom. Det positiva är att vi nu haft vår svacka, nu är det dags att ta sig ur den och vinna de fyra matcherna som är kvar. Tabelläget, rutinen och spelartruppen talar för Milan.
Kaveh Golestani: Det blir hårt ända in i det sista, det tror jag verkligen. Den avgörande faktorn blir förhoppningsvis att Milan behöver CL mer än Fiorentina. Den fortsatta satsningen hänger till stor del på det. Fiorentina har charmat och imponerat, men Milan har vaknat till liv under 2013. Dessutom har ju Milan en poängs försprång inför helgens omgång. Jag tror och hoppas på Milan, men det är inte oförtjänt om Fiorentina lyckas knipa tredjeplatsen.
Nicole Fältlöv: Med Montolivo skadad förlorar Milan sin dirigent på mittfältet, vilket är ett stort avbräck för Milan. Övrigt är det oerhört svårt att veta vad som kan avgöra, men faktorer som spelar roll är givetvis skadade spelare och utmattning som kan dyka upp i slutet av säsongen. Striden kommer nog att hålla på in i det sista.
David Faxå: Denna lagkamp är så otroligt jobbig, att jag knappt vill tänka på den. Först och främst måste man verkligen slå fast hur otroligt viktig tredjeplatsen är för Milans framtid. Tar vi inte den missar vi stora inkomster, vilket leder till sämre spelare, vilket leder till sämre resultat. I nuläget känns det omöjligt att sia om vem som tar den, men ett hårt slag för Milan är ju Montolivos skada som kom under gårdagens träning. Balotelli och Pazzini måste fortsätta leverera mål. Bäst nerver vinner. Vilka det blir vill jag inte gissa.
Montolivo, tidigare i Fiorentina
Förre Milancoachen Arrigo Sacchi utsågs nyligen av sportmagasinet So Foot till den bäste genom tiderna. Delar du uppfattningen?
Gehm Hana: Jag var inte ens född när Sacchi tog över Milan, så det är svårt att ge en bedömning på hur bra den gode Arrigo var som tränare. Det jag däremot kan gå på är fakta och referenser. Under sina fyra första år i Milan mellan 1987-1991 vann han en Scudetto, en Supercup Italia, två Europa Cup (motsvarigheten till dagens Champions League), två Supercup Europa och två Interkontineltalcuper.
8 tunga titlar på fyra säsonger alltså, imponerande för vem som helst. Inte minst med tanke på att Arrigo var skosäljare från början (!) och aldrig var en professionell fotbollsspelare. Vidare är det känt att Milans storhetstid var under Sacchi tillsammans med de tre flygande holländarna på topp och med profiler som Baresi, Maldini, Tassoti, Donadoni och Ancelotti. Senast var det Jürgen Klopp som uttalade sig varmt om Arrigo Sacchi och hur han lärt sig allt idag från Sacchis Milan. Med detta i ryggsäcken är det nog inte alltför dumt att påstå att han är den bästa tränaren genom tiderna, även om jag tror att gubbar som Mourinho, Guardiola och Cappello har ett och annat att säga om det.
Kaveh Golestani: Bäst genom tiderna är svårt. Otroligt svårt. Sacchi gjorde ett otroligt arbete med Milan och det ska han alltid minnas för. Att försvara en europacuptitel är en otrolig bedrift i sig. Däremot är hans meritlista något skral i jämförelse med de riktigt stora och ska man vara objektiv så är han inte i närheten av att vara störst eller bäst. I England har vi Ferguson, i Italien så finns vår käre Ancelotti och Lippi till exempel. Så, nej, Sacchi är inte bäst genom tiderna i min bok, men han är och kommer alltid att vara lite speciell för milanisti.
Nicole Fältlöv: Pep Guardiolas Barcelona jämförs ideligen med Arrigo Sacchis Milan, vilket kanske inte är något konstigt i sig då båda lagen dominerade fotbollen under en ganska lång period. Jag har själv bara fått uppleva Barca-epoken, men de videoklippen jag sett av Sacchis Milan har ändå kunnat ge mig en uppfattning om vad jag föredrar, och det är Milans spel. Det var så otroligt underhållande på alla sätt och vis. Mycket har förändrats på plan sedan dess, men man får inte glömma att spelet var mer fysiskt än vad det är i dag, vilket gör det hela mer beundransvärt. Sacchi är definitivt en av de bästa genom tiderna.
David Faxå: Otroligt svårt, för att inte säga omöjligt, att svara på enligt mig. För det första har jag aldrig sett Sacchi coacha in action, då jag endast är barnet. Visst nådde han otroliga framgångar i Milan, med en annorlunda spelidé, men bäst eller inte är svårt att säga. Sir Alex borde ju definitivt konkurrera...
Bayern München (FC Bayern för den som vill) krossade Barcelona och klasskillnaden var enorm då semifinalen i CL avgjordes i onsdags. Många milanisti såg det som ett gott tecken då Milan bjöd upp till kamp mot katalanerna tidigare i turneringen, men nu får man kanske tänka om då tyskarna visade att Barca inte längre är laget att nå. Med tanke på framtida målsättningar för Milan, känner du en oro för att avståndet till Europatoppen är alltför stort?
Gehm Hana: Tur i oturen är ändå att Pep Guardiola kommer in i bilden nästa säsong och jag är inte lika säker på att hans tid i Tyskland kommer vara lika framgångsrik som de flesta tror. Det ska bli intressant att se hur han kommer sköta kulturkrocken från trygga ödmjuka Barcelona till den tyska storklubben där man har helt andra värderingar och krav. Hur hanterar han starka personligheter som Robben, Ribery och Schweinsteiger? Att Pep är duktig är det inget snack om, men jag kan inte se hur han ska kunna förbättra Bayern än mer.
När det gäller Milan så tror jag man måste varva ner ett par hekton och inse att det kommer ta tid att komma ikapp i Europa. Till att börja med måste man bli en seriös utmanare i Italien (läs: Juventus) innan man kan börja blicka mot Europatronen igen. Med ett par smarta värvningar i sommar och stabilare ekonomi så kan snart börja utmana på allvar igen. Ledningen har sagt att man om tre år ska vara tillbaka i finrummet och för mig låter det som en sund målsättning.
Robben, Bayern München
Kaveh Golestani: Avståndet till den absoluta toppen är stor, men ingen värvningsstrategi kommer att minska det gapet. Det handlar om att ha ett intränat spelsätt som kommer från ungdomsleden. En ambition och en inställning som lärs ut till de unga och som direkt påverkar värvningspolicyn. Milan har något på gång, men det tar tid att bygga upp det. Jag är övertygad om att vi kommer att vara där snart. Som supporter blir man lätt otålig men i detta fallet är det tydligt - Milan vill tillbaka och kommer som så många gånger förr att komma dit. Oron är en instinktiv känsla. De flesta av oss känner av den när man ser lag som Bayern. Men oron är bara temporär och grundar sig inte i ett långsiktigt tänkande. Vi är på gång, vänta bara och se.
Nicole Fältlöv: Med tanke på Milans ekonomiska situation och hur klubben valde att agera förra sommaren är jag förberedd på det värsta, det vill säga att en CL-vinst inte är det självklara målet under några år framöver. Så länge ekonomin inte tillåter kommer det inte satsas fullt ut. Jag ser det som att Milan tar några års "paus" för att sedan komma tillbaka hungriga och redo att utmana om CL-titeln.
David Faxå: Fotbollen går i cykler. Vi hade en riktig storhetsperiod nyligen och Barcelona har (har haft?) det just nu. Om Bayern och tysk fotboll är framtiden återstår att se, men visst pekar det mot det. Milan och italienska lag kommer komma tillbaka till världstoppen, även om det kanske dröjer några år. Jag är inte orolig att vi aldrig kommer vinna mer i Europa, om man säger så.
