Voce dei Rossoneri: ” En ny Emirates eller en ny Friends skrämmer slag på mig”
Voce dei Rossoneri gästas idag av Tommi Uksila och tar upp frågorna om Hondas utveckling, Milans möjligheter att slåss i toppen samt San Siros vara eller icke vara.
Panelen utgörs av Milanredaktionens David Faxå, Jonas Desai och Henrik Brandel. Gäst är Tommi Uksila.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Hondas inledning av säsongen har varit mycket positiv, riktigt så såg det inte ut i våras. Hur förklarar du Hondas utveckling?
Tommi Uksila: Jag måste tyvärr dra fram den klyschigaste lansen i hela calcio-arsenalen: Det handlar om att han efter ett drygt halvår kommit in i den italienska fotbollen och dess taktiska egenskaper, som inte är lik den i andra länder. Sen tror jag absolut att det handlar om förtroende från mister Inzaghi också. Det är alltid lättare att spela boll när man får starta match efter match. Men samtidigt väntar jag nog någon månad till innan jag lyfter japanen till skyarna.
David Faxå: Man skulle kunna sammanfatta det med ett ord: ”Acklimatiseringstid”. För en spelare som Keisuke Honda, som endast kan japanska, väldigt knackig engelska och eventuellt lite ryska (?) kan det inte ha varit helt lätt. Jag tror visserligen inte att Honda lärt sig flytande italienska än, men snacket på planen borde han ha kommit in i. Han placerades dessutom på en ovan position direkt, vilken han nu har lärt sig. Han har också en försäsong med laget i benen och hjärnan. Jag skulle också vilja tillägga att detta är Hondas standardnivå och den Honda vi såg förra säsongen underpresterade rejält.
Jonas Desai: Antagligen är det något vi inte ser eller får ta del av. Jag föreställer mig ett scenario där någon av de högre makterna (kanske värvningsansvarig, agent eller president) i föreningen krävde speltid för Japanen när både Allegri och Seedorf inte tyckte att han var bra nog. Det kanske han heller inte var vid den tiden, men alla som har spelat fotboll vet vikten av förtroende från sin tränare. Detta är exakt vad han verkar ha fått av Inzaghi hittills denna säsong och vips är han en av våra bästa spelare.
Henrik Brandel: Kort och gott, Hondas kapacitet är mycket större än han fick ut i Milan i våras. Det har han tidigare visat i både CSKA och det japanska landslaget. Däremot tycker jag att han fortfarande spelas i fel position. Honda har en stor spelförståelse och en känslig fot men är inte speciellt snabb, detta borde passa för en spelfördelande roll på mittfältet eller direkt bakom en anfallare.
Två oavgjorda matcher i rad mot inte alltför starkt motstånd och ny match imorgon mot Chievo. Var står Milan, är vi ett lag som kommer att slåss i toppen?
Tommi Uksila: Toppen? Om någon drömmer om topp 3 så är jag ledsen att behöva berätta sanningen: Det kommer aldrig hända, trots att Serie A hittills ser svagare ut än på länge. Det finns bara två riktigt bra lag, resten är inte i närheten. Än. Kan Milan ta sig in topp 5 har Inzaghi och hans mannar gjort det bra. Så krass är den rödsvarta verkligheten.
David Faxå: Är man med och slåss i toppen så är man enligt mig med och slåss om titeln. Det kommer Milan inte att göra denna säsong. Roma och Juventus är för starka och det kommer bli ett tvålagsrace. Milan är ett av fyra-fem lag som jag tror kommer finnas precis under toppen. Rivalerna, det vill säga Inter, Napoli, Fiorentina, Lazio och eventuellt Udinese är inte alls särskilt starka. Även om Milan gått på två minor nu de senaste omgångarna tror jag Milan kommer haka på i racet om europaplatserna.
Jonas Desai: Det verkar inte så. Sett till spelartruppen tycker jag absolut vi ska kunna konkurrera om topplatserna, speciellt med Montolivo tillbaka snart. Det jag ställer mig frågande till är Inzaghis taktiska kunnande. Hittills har vi sett ett Milan med alltför slarvigt försvarsspel och en förmåga att släppa till ytor trots att försvarsspelet är relativt lågt. Jag förstår att Inzaghis offensiva läggning kommer att forma vårt sätt att spela, men om han inte lyckas balansera laget bättre än vad han gjort hittills och fokusera på det kollektiva försvarsspelet snart, så är jag övertygad om att våra chanser till topp 3 är borta inom en snar framtid.
Henrik Brandel: Med Milans nuvarande kvaliteter vore det ett rejält underbetyg för Serie A om vi lyckades knipa tredjeplatsen bakom suveräna Juventus och Roma. Vårt försvar är på tok för poröst för europa-spel. Men det kan hända, Napoli ser bedrövliga ut, Fiorentina kan inte göra mål och Inter blandar och ger.
Med det sagt är jag försiktigt optimistisk till att Pippo kan styra upp försvaret. Byggstenarna finns där i en stabil målvakt som Lopez, två av Italiens bästa ytterbackar i Abate och De Sciglio, åtminstone tre mittbackar av relativt hög klass samt en De Jong som kan dammsuga upp bollar framför försvarslinjen. Framåt är jag inte orolig.
Milan planerar att överge klassiska San Siro för en ny arena. Håller du med om att du är ett steg i rätt riktning eller önskar du att vi håller oss kvar på San Siro?
Tommi Uksila: En klubbägd arena är målet som alla Serie A-lag bör ha som långsiktigt mål. Det har vi vetat och tjatat om i flera år. Att äga sin egen arena är ett steg i rätt riktning. Om det går att ta över San Siro, fräscha upp den och göra den till en ”sju-dagar-i-veckan-arena” så är ju det det absolut bästa. För vem drömmer inte om att ta tunnelbanan ut till Lotto Fiera för att se sina hjältar uppträda på calcions La Scala? Den drömmen vill man inte mista. San Siro är alltid San Siro.
David Faxå: Jag gillar det inte. Jag är en nostalgiker och hade hellre föredragit att Milan gått Inters väg och velat behålla och renovera San Siro. Det finns så mycket minnen i den arenan och det krävs tiotals år av framgångar för att kunna bygga upp en mytomspunnen aura kring en ny arena. Dock måste jag säga att en ny arena hade varit bra för Milan ekonomiskt och jag förstår varför man går denna väg. Att äga sin egen arena är av hög prioritet för att kunna återvända till toppen. Men tanken på att det kan bli en ny Emirates eller en ny Friends skrämmer slag på mig.
Jonas Desai: Jag önskar att vi inte byter arena. Jag önskar att San Siro byggs om febrilt under ett av årets längre uppehåll, där alla behövda tillägg görs så att vi kan återvända dit vår historia finns och fylla på med nya äventyr. Men, samtidigt inser jag att en ombyggnation skulle innebära alltför många logistiska svårigheter, att laget skulle få problem med att anpassa sig, och att vi några år senare skulle bli tvungna att flytta och bygga en ny arena ändå.
Att bygga en ny arena och byta hemmaplan kommer att kräva en viss 'rebranding' av hela organisationen, där vi uppdaterar vision, spelsätt och värdegrund. Om detta kan accepteras som en oundviklig och förlösande förändring, snarare än något "jobbigt" eller något som inte behövs, så vill jag tro att det är helt rätt väg att vandra. Och ju snabbare processen kan sättas igång, desto enklare blir anpassningen.
Henrik Brandel: San Siro har ett stort sentimentalvärde och jag kommer att sakna kvällarna med 80.000 på läktarna, men en flytt vore rätt beslut. En centralt belagd ny stadium med en kapacitet på cirka 50.000, med restauranger, barer (och framför allt fräscha toaletter!) vore bra både för fansen och klubbens ekonomi. San Siro känns ofta relativt öde trots ett publiksnitt på 35-40.000. Hemmamatcher mot Chievo, Empoli etc skulle få en helt annan stämning på en mindre arena. För klubbens del är det mer kostnadseffektivt att äga än att hyra en stadium, plus alla fördelar med potentiella kringintäkter. Jag undrar mest varför det inte har skett tidigare. När Berlusconi ledde landet kunde man ju inte klaga på byråkratiska hinder.
