Voce dei Rossoneri: ”Ett reellt självmord för sporten”
Voce dei Rossoneri tar upp var gränsen för rasism går, Valencias mittback Adil Rami som nyförvärv samt avslutningsvis en jämförelse mellan colombianerna Yepes och Zapata.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Henrik Brandel och David Faxå. Gästskribent är Simon Isaksson.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Det bestämdes först att Milan skulle tvingas möta Udinese inför tomma läktare på San Siro eftersom Milans fans sjöng nidvisor om Napolitaner under bortamatchen mot Juventus. Detta tolkades som rasism. Beslutet sköts emellertid upp i fredags och ett nytt möte ska hållas där man tränger in i ämnet djupare och bestämmer framtida tolkningsutrymmen. Hur tycker du att FIGC ska dra upp riktlinjerna angående var gränsen för rasism går?
Henrik Brandel: Det korta svaret är att riktlinjerna bör begränsa begreppet "rasism" till vad det faktiskt betyder, diskriminering på grund av hudfärg. Allt annat vore att öppna upp för relativism som urholkar yttrandefriheten och gör det olagligt såra andras känslor.
Jag var på slutet av 90-talet på en bandymatchen mellan Bajen och ett Motala vars hemmakommun skakades av Marjasin-skandalen. Bajen-klacken sjöng "fiffel i kommunen och spelar tråkig bandy, aj aj spelar tråkigt bandy..." (används tydligen fortfarande). Fyndigt, roligt, sant och precis lagom förolämpande. Och regelvidrigt om FIGC fick bestämma. Om det är förbjudet att sjunga om att Napolitaner luktar sopor (med uppenbar koppling till de sopberg staden varit begravd i på grund av fallerande myndighetsutövning), borde det väl rimligvis också vara förbjudet att göra sig lustig över ett konkurrerande lags dåliga ligaposition eller fula matchställ. Detta vore både principiellt fel och ett reellt självmord för sporten. Yttrandefriheten som princip är värd att skydda och vad vore läktarkulteren utan skämtsamma nidvisor och tifo som häcklade motståndet?
Simon Isaksson: Det är ett faktum att italienska klubbar, liksom många andra klubbar runt om i Europa och världen, har problem med rasistiska falanger inom supporterföreningarna. Det är ett problem som fotbollsförbunden, klubbarna och samhället måste jobba hårt för att lösa. I allt detta arbete är det dock lätt att förvilla sig.
Den så kallade ”regionala rasismen” är, på grund av Italiens brokiga historia, utbredd i landet. Detta gör sig tydligt bland annat genom nidvisor mot motståndarlag på fotbollsarenor. Samtidigt som detta kan uppfattas som stötande, tycker jag ändå inte att denna form av stadskamp borde förbjudas. Italienska fotbollen är passionerad och rivaliteten lagen emellan är stenhård. Om ramsorna (som inte innehåller rasistiska ord) mot andra lag – och städer – förbjuds, så dör ytterligare en del av italienska läktarkulturen. Istället för att FIGC reagerar på denna typ av ramsor, borde de lägga all energi på att minimera och motarbeta den riktiga rasismen.
David Faxå: Att sjunga om motståndarsupportrar och deras städer förekommer alltid. På alla arenor. I hela Italien. Att Milan fick arenan avstängd för "Noi non siamo napoletani" (vi är inte napolitanare) är helt absurt. Att FIGC nu tänker om regeltolkningen är viktigt och självklart. Beslutet om att stänga San Siro gav alldeles för mycket eko från alla håll och kanter i hela Italien för att ignoreras. Hade Milan sjungit racistiska ramsor om motståndarspelare eller dylikt hade min ilska mot beslutet varit mycket mindre. Rasism i rasismens mening måste utrotas från de italienska arenorna och stenhårda straff tror jag kan melodin. Men den så kallade "territoriala rasismen" är ett skämt. Om förbundet försöker ta bort detta dör en stor del av den italienska fotbollen.
Jonas Desai: Detta är en mycket komplicerad fråga vars laddning gör det svårt att över huvud taget yttra sig. Det finns ingen plats för generalisering och mycket av svaret ligger på individnivå. Hejarklacksramsor är idag en stor del av fotboll, och i synnerhet italiensk fotboll. Jag kan tycka att det är en aspekt som Italien lyckas bäst med, en fankultur som ingen annan. Det finns förstås fanatiska, uppfinningsrika och lojala fans i England, Spanien och Tyskland också, men något är speciellt med Italien, något urskiljer sig. Därför känns det viktigt att man är väldigt noggrant förberedd och säker på sin sak innan man går in och straffar ett lag för just detta. Handlar det om något så uppenbart korkat som rasism så finns det förstås inga genvägar, det bör straffas hårt. Jag har som utomstående svårt att förstå hur laddad en sådan ramsa som Milan klacken sjöng är för en napolitanare, och därför också svårt att avgöra vad som är rätt och fel. Upplevs det tydligt som rasism är straffet i min mening helt rätt, om inte för snällt. Även i gränsfall så bör det straffas. Men om där finns en tydlig glimt i ögat och en underförstådd humor lagen emellan tycker jag inte att FIGC har någon rätt att gå in på det här viset.
Mittbacken Adil Rami blir klar för Milan vilken minut som helst, ett förvärv som gjorts under snabba svänger. Idag genomgick han den medicinska undersökningen på Milanello. Gör Milan rätt som värvar Rami? Motivera.
Henrik Brandel: Shrek är vad Milans försvar behöver. I Lille fick Adil Rami detta måhända föga smickrade smeknamn och det beskriver rätt väl spelartypen; inte så snabb, inte så smart, men stor, stark och skräckinjagande. Han är också av vad jag sett bra på huvudet, vilket förhoppningsvis är nyckeln till att lösa Milans bedrövliga förmåga att försvara sig mot fasta situationer och inlägg. Han är ingen Thiago Silva, men kanske den Ogbonna/Benatia vi hoppades på i somras.
Vad som oroar mig mest är att han är bästis med Mexes (vilket troligtvis förklarar valet av Milan framför andra intressenter) och jag har svårt att se dem tillsammans som ett mittbackspar, då båda saknar snabbhet och elegans. För att detta skall fungera behövs det två sittande mittfältare alternativt en trebackslinje. Jag gissar att det är först Milans nästa tränare inser detta.
Simon Isaksson: Jag tror att Adil Rami är en bra värvning för Milan. Den snart 28-årige fransmannen är en stor och stadig försvarare som jag tror kan göra backlinjen mer stabil på planen. Jag menar inte att Rami kommer lyfta backlinjen till fornstora dagar, men jag tror att han kan tillföra ny energi och öka konkurrensnivån.
Jag tror att Rami kommer ersätta Zapata i startelvan och ett mittbackspar med Mexes och Rami låter lovande. De båda fransmännen har spelat tillsammans i franska landslaget och de är bra vänner både på och utanför planen. Rami ska bland annat ha sagt att ”Mexes är villig att kämpa för mig”, vilket ju låter bra. Franska journalister har tidigare jämfört Rami+Mexes med legendariska Laurent Blanc+Marcel Desially (som tog Frankrike till VM-guld 1998 och EM-guld 2000).
Rami lämnar Valencia efter ett gräl med klubben som resulterade i hans avstängning. Frågan är om Allegri har pondus nog för att få bukt med fransmannens heta temperament?
David Faxå: Ja, Milan gör helt klart rätt. Att vi behöver en mittback är solklart och Adil Rami är en duktig mittback för ett bra pris. Att vi värvar honom nu och ger honom tid att träna med laget fram till januari är enbart positiv. Dock hade jag gärna sett denna värvning redan i somras. Nu kommer Galliani kunna målas upp som en räddare i nöden. Trots att värvningen egentligen bara är försenad.
Jonas Desai: Jamen jamen ja! Inte en dag för tidigt händer detta. Utan att veta alltför mycket om denne Rami känns det som den enskilt viktigaste värvningen hittills denna säsong. Varför? För att det visar att man äntligen verkar ha förstått var Milan behöver lägga sin energi och sina pengar. Man har förstått att balansen inte är acceptabel just nu i Milan och att försvarsspelet haft stora problem egentligen ända sedan Tiago Silva såldes. Jag bryr mig mer om att resurserna riktas åt rätt säker än om Rami faktiskt är en bra försvarsspelare, eftersom det hjälper mig att lita på ledningen igen.
Colombianen Zapata är så här långt given i Milans startelva. Landsmannen Mario Yepes petades av Milan inför den här säsongen men i landslaget görs värderingen tvärtom, Yepes startar match efter match som mittback medan Zapata sitter på bänken. Hur tycker du Zapatas säsong varit så här långt? Är Zapata i dina ögon strået vassare än Yepes eller gjorde Milan en miss som släppte Yepes?
Henrik Brandel: Milan erbjöd om jag inte missminner mig Yepes en kontraktsförlängning, men colombianen valde att lämna för att få mer speltid inför VM. Jag gillar Yepes som oftast gjorde ett stabilt jobb när han fick chansen i Milan. Vi får dock inte glömma att han inte var en startspelare, utan gjorde 10-15 matcher per säsong. Vidare är "gubben" 37 år gammal och om nu Milan försöker bygga för framtiden (vilket jag egentligen inte tror är sant) känns Zapata åtminstone närmare till hands än Yepes.
Det är lätt att vara efterklok, särskilt så efter Milans katastrofala försvarsmässiga inledning på säsongen, men om jag varit beslutsfattare på Via Turati i somras hade jag satsat på Mexes-Zapata. Under vårsäsongen var de nyckeln i ett försvar som inte släppte in fler mål än Juventus haussade backmur.
Simon Isaksson: Jag vet inte riktigt vad jag känner när det kommer till Cristian Zapata. Milans försvarsspel har stora problem, det är uppenbart, men det skulle vara direkt orättvist att lasta enbart Zapata för det. Han har sina brister och han har sina kvaliteter som spelare. Dock tycker jag att det är bristerna vi sett mest av den senaste tiden.
Jag gillade Mario Yepes, men det var inte hållbart att ha honom kvar i Milan. Zapata är ett bättre alternativ colombianerna emellan då han är 10 år yngre än Yepes och i princip alltid startklar. Yepes fungerar nu för tiden som avbytare i Atalanta (rätta mig om jag har fel) och det borde väl bevisa tillräckligt att han inte skulle kunna göra samma insatser i Milan som Zapata gör.
I colombianska landslaget är det en annan sak: matchschemat är inte lika intensivt och Yepes rutin gör då honom till ett säkrare alternativ mot de svåra sydamerikanska motståndarlagen.
David Faxå: I dagsläget tycker jag Zapata är en bättre mittback än Yepes. Zapata har slarvat en del denna säsong, men att spela Yepes-Mexes tror jag inte skulle fungera. Anledningen till att Yepes föredras i landslaget kan ju mycket väl ha att göra med att han också är kapten. Yepes var ingen stor ledare i Milan på samma vis som han är i Colombias landslag. Zapata måste skärpa sig nu, för han har potentialen att vara lagets bästa mittback. Jag är inte nöjd med hans säsong hittills.
Jonas Desai: Jag är likgiltig till om Yepes skulle ha behållits eller inte eftersom han, i min mening, inte skulle ha gått före Zapata även om han stannat. Yepes må vara en fan favorit och ofta väldigt rolig att titta på, men han har inte kvaliteterna som krävs för att vara en startspelare i Milans backlinje. Jag tycker Christian har en högstanivå som är riktigt bra och jag är övertygad om att han under rätt omständigheter och med rätt guidning kan bli en riktigt bra mittback i ett riktigt bra Milan. Hans säsongs-inledning har dock inte varit bra nog utan lyckas alltför ofta blanda och ge under matcherna, något som man ogärna ser hos en mittback. Nonchalansen skiner igenom och kanske är han påverkad av sin kollega bredvid sig. Jag hoppas att Zapata sporras av Ramis närvaro och höjer sitt spel lagom till de tuffa perioderna som väntar. Vi behöver honom i kampen om 7e platsen...
