Voce dei Rossoneri: ”Ett stort fan av Buffon”
Voce dei Rossoneri inleder med målvaktslöftet Donnarumma och fortsätter med vem som är den främste målvakten genom tiderna? Panelen avslutar med tankar kring förlusten mot Juventus
Panelen utgörs av Milanredaktionens Henrik Brandel, Tommi Uksila och Kaveh Golestani.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad –den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Blott 16-årige Donnarumma spelade i och med förlusten mot Juve sin femte match från start i rad. Han fick högst betyg tillsammans med Bonaventura och Romagnoli av Gazzettan. Det pratas redan om att Donnarumma kommer att bli en av världens absolut bästa målvakter. Vilka egenskaper ser du hos honom som talar för att han kan bli en världsmålvakt?
Kaveh Golestani: Som de flesta unga lovande målvakter verkar han vara en bra linjemålvakt med bra reflexer. Det som talar för honom mer än de flesta andra är hans lugn när han har bollen vid fötterna. Det är sällsynt bland målvakter och speciellt i den åldern på den nivån. Han verkar också ha bra koll på luftrummet kring hans bur och värderar inläggen oftast fint. Han boxar ut bollen istället för att försöka hålla omöjliga bollar. Med det förtroende som han fått, och de grundegenskaper som han redan fått visa upp, är det onekligen en mycket intressant målvakt inför framtiden.
Tommi Uksila: Han är en modern målvakt som agerar väldigt moget och rutinerat för att bara vara 16 år. Bara det talar för en lång och fin karriär. Han verkar ganska iskall för sin ålder när han i en bortamatch mot Juventus går in och fintar och agerar libero, likt hans förebild Manuel Neuer. Hans reflexer och linjespel har vi ju redan nu sett prov på, och det håller redan hög klass. Dessa egenskaper (skallen, spelet med fötterna och reflexerna) talar för att det kan bli något stort av honom. Alla bör dock ha fortsatt is i magen, han kommer inte vara Milans förstemålvakt från och med nu och in i evigheten. Snart sitter han på bänken/blir utlånad och det är då vi får hoppas att Gigio har den skalle han verkar ha för att ta nya steg i utvecklingen.
Henrik Brandel: Jag är mäkta imponerad av Donnarummas inledning på A-lagskarriären. Han är lång, lugn och orädd. Det kan räcka mycket långt. Med betoning på KAN givetvis. Potential och att leverera vecka in och vecka ut under flera säsonger är helt olika saker. Lex Scuffet, för ett närtida varnande exempel. Jag tror att Donnarumma har den självinsikt som behövs för att fortsätta att växa. Han är en av en handfull spelare i denna trupp som håller framtidshoppets glöd vid liv.
När vi ändå är inne på ämnet världsmålvakter – vem är i dina ögon den främste genom tiderna?
Kaveh Golestani: Usch. Det finns ju så många att ta av. Vi har de gamla legenderna Yashin, Schmeichel, Zoff och några till. I modern tid är det väl egentligen bara två - Casillias och Buffon. Och jag kommer alltid att vara ett stort fan av Buffon. Stabilitet och dominans över decennier, välmeriterad, otroligt lojal och en underbar personlighet.
Tommi Uksila: Gianluigi Buffon. Vem annars?
Henrik Brandel: Jag tycker generellt sett inte man skall bedöma spelare man inte sett spela vecka in och vecka ut. Det är evinnerligt tröttsamt att höra tonåringar argumentera för att Messi är bättre än Pele och Maradona var. Gamla mästare som Yashin, Banks och Maier var före min tid och Dino Zoff såg jag bara mot slutet av hans karriär. Under mitt aktiva supporterskap har fyra målvakter stuckit ut; Schmeichel, Kahn, Casillas och Buffon. Jag håller Buffon högst, kanske för att jag sett honom flest gånger och nästan alltid varit imponerad av hans lugn, spelförståelse och reflexer.
Förlusten mot Juve bröt en förlustfri svit om fem matcher för Milans del. Mihajlovic fick kritik hos många då han inte kunde svara på Allegris taktiska förändring inför andra halvlek. Hur ser du på detta? Kunde/borde Mihajlovic gjort något annorlunda?
Kaveh Golestani: Kunde han? Såklart. Samtidigt är ju Milans bänk (och startelva för den delen) otroligt begränsad jämfört med Juves. Allegri bytte liksom in Morata som ett taktiskt byte. Bara en sån grej. Milans mittfält kapitulerade fullständigt och var varken defensivt starkt eller offensivt kreativt. Där borde man ha förstärkt på något sätt redan innan Juventus tog ledningen. Pogba fick plötsligt mycket mer boll och yta men Milans mittfältare hade varit kunnande eller kraft att täcka upp. Dessutom är jag väldigt kritisk till de här långbollarna som slås mot Bacca. En otroligt otacksam uppgift för colombianen att behöva stångas mot ondskefulla mittbackar i Italien på det viset när han har så tydliga och fantastiska spetsegenskaper som inte alls utnyttjas. Jag utgår någonstans ifrån att det är på order från chefen som Montolivo tillåts slå bort boll efter boll. Så jo, visst hade Mihailovic kunnat göra mer, men dagens trupp förväntar jag mig inte mer. Han är ingen Ancelotti...
Tommi Uksila: Milan gick ju in med inställningen att försöka klara 0-0, med alla till buds stående medel. Jag tror inte att jag kan räkna till en enda riktig målchans, och inte heller något försök till offensivt spel. Att efter Dybalas mål försöka ställa om och plötsligt gå för en kvittering är dömt att misslyckas, så jag tycker att Mihajlovic borde gått in i matchen med lite mer mod och åtminstone försökt utmana Juventus från start. Faktum kvarstår att om Milan lyckats hålla nollan och snott en poäng hade vi inte klagat, för jag tror att de flesta inser att det är en stor skillnad mellan Juventus och Milan av idag. Möjligtvis med undantag av de som lät sig luras av Lazio-matchen.
Henrik Brandel: En taktiskt bättre slipad tränare hade säkert justerat det felande mittfältet under halvtid. Det blir inga chanser eller mål om passningsspelet speciellt på mittfältet inte fungerar. Milans yttrar (Niang, Cerci) hamnade i denna match för djupt vilket innebar att Bacca var på tok för ensam på toppen. Jag hade nog plockat ut Cerci till fördel för en offensiv mittfältslänk och spelat Niang brevid Bacca i en 4312. Jag vet, det har inte varit framgångsrikt tidigare, men ibland måste man ändra en matchbild och i detta fall behövde Milan ta kommandot över mittfältet.
Till sist, finns det något gott du tar med dig från förlusten?
Kaveh Golestani: Donnarummas match och bilderna från mötet med Buffon. Det är i princip det. Annars såg det bara tamt och hopplöst ut. Igen.
Tommi Uksila: Donnarumma fortsätter spela bra. I övrigt var det ytterligare en bedrövelse i mängden.
Henrik Brandel: Milan kan till slut hålla hyfsat tätt. Vi har inte släppt in mer än ett mål sedan 4-0-utskåpningen mot Napoli i början av oktober, vilket definitivt får ses som ett framsteg. Tyvärr verkar det tätare försvaret hänga ihop med motsvarande försämring av anfallsspelet. Vad som verkar ha hänt är att när Miha bytte från 4312 till 433 så blev det i verkligheten 451, vilket nästan per definition täppte till de luckor som tidigare fanns på våra kanter samtidigt som Bacca blivit ensam på toppen. Jag gissar att lösningen är 442. Offra Kucka för L.Adriano för att får mer spets samtidigt som kanterna är skyddade.
