Voce dei Rossoneri: ”Han behöver inte tjuriga fans som letar syndabockar”
Voce dei Rossoneri diskuterar krisen i Milan, platserna till Europa samt Pirlos framfart i Juventus.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Kaveh Golestani, Andreas Wingren samt Jonas Desai.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Krisen i Milan fortsätter och alla både inom och utom klubben visar missnöje. Paolo Maldini riktade massiv kritik i media häromdagen och förra helgen var Galliani och Balotelli föremål för klagovisorna från läktarna. Tycker du att protesterna riktades mot rätt personer, eller hur ser du på saken?
Kaveh Golestani: Nja. Kritiken mot Galliani är delvis befogad. Hans makt i Milan är inte total, men inte heller obetydlig. Kanske har han tappat sin touch på transfermarknaden, men han har också lyckats hålla Milan 'levande' med stundtals obefintliga medel. Man kan kritisera (som Maldini gör), men gubben förtjänar respekt, både från supportrar och ledningen. Jag gillar inte konceptet med syndabockar, och vi ska vara väldigt klara över att Galliani till stort handlar på klara och strikta direktiv från högre höns. Balotelli är en annan femma. Han har i princip inte gjort något för att förtjäna titeln som mästare. Han har inte heller förtjänat den respekt han själv tycker att han borde ha. Jag förstår alla utomstående som kritiserar honom. Samtidigt besitter han en enorm talang och för att Milan ska kunna kapitulera på det måste vi dra jämnt med honom. Vi ska utveckla honom till den alla tror att han kan bli. Vi som supportrar känner till hans brister och svagheter, och de flesta vet väldigt klart vad effekten av buropen blir (som han för övrigt inte förtjänade i den matchen). Han behöver kärlek och en hård hand som styr honom tillrätta, inte tjuriga fans som letar syndabockar. Kort och gott: Jag ser gärna att man kritiserar, men det ska vara genomtänkt och konstruktivt. Som läget varit hittills stjälper man mer än man hjälper, och det måste i grund och botten vara den exakta motpolen till vad man försöker åstadkomma.
Andreas Wingren: Jag känner inte igen mitt älskade Milan. Spelet fungerar inte. Spelarna verkar inte bry sig, varken om klubben eller fansen. Totalt kaos verkar råda i ledningen, paniken och felbesluten blir tydligare för varje dag. Min känsla är att Milans identitet, fundament, värderingar och varumärke inte bara håller på att dö, det känns som att klubben hjälper till genom att aktivt gräva sin egen grav. Och för det förtjänar självklart alla inblandade, på alla nivåer, kritik.
Den enda som inte förtjänar kritik i nuläget är Seedorf. Han har kommit till en klubb i kris och kaos, ärvt en trupp som skriker efter förstärkningar och han förväntas leverera fotboll på toppnivå direkt. Det här hade varit för mycket att begära av en erfaren tränare, då ännu värre att Milans ledning förväntar sig att en tränare utan tidigare erfarenhet ska få laget att flyga omedelbart. Stämmer uppgifterna att Seedorf ryker vid förluster mot Lazio och Fiorentina är det oförlåtligt hur vi bränt bron till en rödsvart legendar, och det är ett stort jävla spadtag i grävandet av vår egen grav.
Jonas Desai: Visst är det otaktiskt av Maldini att uttala sig så. Detta är dessutom en spelare som i stora drag varit en lysande symbol för taktik under sin tid som aktiv. Samtidigt är det svårt att inte stötta det riktade pekfingret och konstatera att det finns mycket sanning i det som sägs om Milan i dagsläget. Detta kan heller omöjligt vara oväntat, då en klubb av denna storhet och historia måste anta dessa följder i svåra tider.
Framför allt borde kritik riktas mot Berlusconi och det faktum att han aldrig kan ifrågasättas. Ingen förnekar hur mycket vi har vunnit sedan Silvio tog över. Men ingen kan heller blunda för torkan som uppstått de senaste åren. Själva fotbollens betydelse förminskas för varje år, och det är av just den anledningen som vi borde oroa sig.
I och med förlusten mot Parma ser det väldigt mörkt ut att nå Europa-spel nästa år. Har du gett upp chanserna för Milan? Hur tror du Europaplatserna bakom Juve kommer att fördelas när serien avgjorts?
Kaveh Golestani: Ja, tvåsiffrigt i poäng upp till de platserna är alldeles för många för oss. Jag ser gärna att vi hamnar på den övre halvan. Gällande de andra platserna är jag smart och säger att det står mellan de lagen som faktiskt ligger däruppe just nu. Det är sjukt deprimerande att tippa det här, men jag kör på följande: 1. Juventus 2. Roma 3. Napoli 4. Fiorentina 5. Parma (bara för att) 6. Inter (om Napoli/Fiorentina inte kollapsar fullständigt)
Andreas Wingren: Milan kommer inte att spela i Europa nästa säsongen, den chansen har passerat. Personligen gör det mig inget att Milan inte når upp till Europa-platserna, jag har svårt att se något positivt med ett eventuellt deltagande i Europa League nästa säsong. Pengarna som deltagandet genererar gör varken från eller till för en klubb med Milans omsättning, att eventuella nyförvärv väljer Milan för att vi ska spela Europa League har jag svårt att se och de slitsamma torsdags-matcherna undviker jag gärna. Snarare tror jag att det kan vara positivt och behövligt för Milan att fokusera all sin kraft på ligan och den inhemska cupen, hitta tillbaka till den rödsvarta identiteten.
Vad gäller Europaplatserna för Serie A tycker jag det känns givet att Juventus, Roma och Napoli är de lag som spelar Champions League kommande säsong. Där ska det bli spännande att se hur Roma hanterar det intensivare spelschemat som Champions League-spel innebär, den här säsongen har de ju varit förskonade. När det kommer till Europa League-platserna tror jag att Fiorentina och Inter definitivt kommer att fixa det, den sista platsen kommer stå mellan Parma och Lazio. Där tror jag, och hoppas jag, att Donadonis lagbygge kniper den sista platsen. Men det kommer att bli tajt.
Jonas Desai: Det finns egentligen inga förhoppningar om att nå europa-spel nästa säsong. Laget agerar som om man inte har något kvar att brinna för, och som supporter blir det därför naturligt att snabbt sänka sina förväntningar. Juventus, Roma och Napoli spelar champions league nästa säsong. Fiorentina, Inter och
Parma spelar Europa League och kommer representera italiensk fotboll bättre än vad ett Milan i obalans hade kunnat. Det är tråkigt att tänka sig de europeiska cuperna utan Milan. Trösten blir att vi kan använda tiden till att förbereda vår återkomst.
Andrea Pirlo stod för ännu ett konststycke i EL-matchen mot Juve och nämns som en av de absolut främsta i världen. Vad är dina känslor när vår förra storspelare presterar som han gör? Glad för hans skull eller bitter?
Kaveh Golestani: Jag kommer alltid att älska Pirlos konster. Och jag kommer alltid att glädjas med honom. Han gav Milan allt och behandlades som skit (precis som så många andra som förtjänade bättre). Jag tycker att han är briljant, men alldeles för begränsad för att vara bland de främsta i världen. Jag unnar honom all framgång, särskilt nu när allt är kört. Det hade varit fantastiskt att se honom formtoppad i VM i sommar. Forza Andrea. Juve - not so much.
Andreas Wingren: Jag är aldrig glad när det går bra för Juventus, och det sticker absolut i ögonen att se hur ofta Pirlo är tungan på vågen för de vitsvarta. Med det sagt älskar jag Pirlo och jag tycker att det är en fröjd att se honom spela fotboll. Jag är övertygad om att Pirlo behövde lämna Milan för att hitta en nytändning och motivering, men jag tycker att det är otroligt ledsamt att han valde att gå till en konkurrent. Hade han valt att gå till en klubb i en annan liga hade jag kunnat njuta av hans fotbollskonst både på klubblagsnivå och landslagsnivå, nu får jag tyvärr nöja mig med att glädjas åt hans framgångar för Italien. Framgångar för Juventus är aldrig något jag kan njuta av.
Jonas Desai: Jag är självklart inte bitter över det. Pirlo är en spelare som aldrig slutar överraska, och helgens frispark är ännu ett bevis på detta. Juventus var smarta nog att se en framtid i Pirlo vilket Milan inte gjorde, och svårare än så är det inte. Det går inte en match förbi utan att jag önskar att det är Pirlo jag tittar på, vilket indikerar hur mycket lycka jag önskar den spelaren, oavsett vilken klubb han tillhör.
