Voce dei Rossoneri: ” Lider med personalen, spelarna och supportrarna”
Segern mot Cesena och vad den betyder för framtiden diskuteras i Voce dei Rossoneri , liksom van Ginkels egenskaper och Parmas situation.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Andreas Wingren, Erik Terzi och Henrik Brandel.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Milan besegrade Cesena igår, den blott andra segern i år. Tror du att vinsten betyder mer utöver de tre poängen och i så fall hur?
Andreas Wingren: Förhoppningsvis innebär vinsten lite andrum för Inazghi och nödvändig tid att fortsätta att arbeta med det taktiska. Jag tycker att det fanns en del positivt att hämta ur Milans spel under första halvlek, stundtals såg det riktigt bra ut. Bygg gärna vidare på det. I andra halvlek såg det däremot ut som vanligt, vi lämnar över initiativet och sjunker hem för att försvara ledningen alldeles för tidigt. Kunde mycket väl straffat sig igår igen. Och här måste Inzaghi råda bot på, vi har inte råd att bjuda in motståndarna i matcherna gång på gång.
Erik Terzi: Segern mot Cesena liknar lite segern mot Parma. Skillnaden är dock att vi nu har "på pappret" lite enklare matcher i sikte (Chievo borta och Verona hemma). Efter trepoängaren mot Parma hade vi möjligheten att påbörja en positiv trend, men bortamatchen på Juventus Stadium i efterföljande omgång var kanske inte den bästa förutsättningen. Milans största problem just nu är självförtroendet och det finns ingen bättre medicin än en vinstsvit på 2-3 matcher för att lyfta upp stämningen. Jag tror och hoppas på minst 4 poäng i de kommande två matcherna, det skulle hjälpa oss att "andas ut" lite och spela med mindre stressbelastning och mer fokus på spelet. Personligen tycker jag att vi fick en se glimt av förbättring i matchen mot Cesena med De Jong-Poli-Montolivo som ger lite tyngd och stöd åt vår hetaste spelare, Jack Bonaventura. Jag skulle gärna vilja se samma laguppställning i de kommande matcherna, men gärna Abate istället för Bonera och Alex tillsammans med Rami i mittbackslåset.
Henrik Brandel: Att Milan är i en situation där en hemmavinst mot Cesena kan betyda någonting mer än 3 självklara poäng är djupt deprimerande. Helt oavsett debatten om lagets konkurrenskraft för högre placeringar i ligan, är denna trupp på pappret stark nog för Inzaghi att bänka hela startelvan och ändå slå Cesena med två måls marginal.
Men nu är vi där när det faktiskt spelar roll för spelarnas uppenbart bräckliga självförtroenden att slå ett lag där den bäst betalde spelaren (Marilungo) tjänar mindre än Milans tredjemålvakt och där hela laget tjänar en niondel av vad Milans trupp gör. Patetiskt.
Vad som verkligen skulle kunna göra mer för laget än den flyktiga nytta en vinst mot ett bottenlag kanske gav, är mer stabilitet. Inzaghi kan uppenbarligen varken bestämma sig för en grundtaktik (433, 4231, 442 och 4312 har använts) eller en startelva (än så länge har Pippo inte startat samma lag mer än en gång). Jag är övertygad om att poängsnittet skulle öka om Pippo slutade experimentera och började tro på sig själv och sitt lagbygge. Då skulle spelarna göra det också.
Van Ginkel kom sent in i matchen som avbytare. Hur ser du på holländarens säsong hittills? Ser du några egenskaper hos van Ginkel som kan vara till nytta för oss?
Andreas Wingren: Van Ginkel har verkligen inte gjort något avtryck i säsongens Milan, de få gånger han spelat har han varit totalt osynlig. Jag ser ingen anledning för Milan att ge sig in i komplicerade förhandlingar med Chelsea för att försöka lösa holländaren permanent. Att vi offrade Cristante för att låna Van Ginkel ter sig däremot som mer idiotiskt för varje dag som går.
Erik Terzi: Det är ganska svårt att bedöma Marco Van Ginkel i år med tanke på att han har fått så lite speltid, men i det stora hela kan vi inte påstå att han har övertygat. Man kan inte begära att en 22-åring med så pass lite internationell erfarenhet ska komma och lösa våra mittfältsproblem, men Galliani & co. hade nog större förväntningar på holländaren. Personligen tycker jag att vi behöver en mittfältare med starkare personlighet och framför allt mindre skadebenägen. Han är ung och har en hel karriär framför sig så jag önskar honom all lycka, men det är tyvärr inte den typ spelare som jag vill se i framtidens Milan.
Henrik Brandel: Van Ginkel har haft en riktigt bra match i Milan och har i övrigt lidit av skador och Inzaghis ovilja att satsa på en tydlig starelva. Killen har en mycket fin passningsfot och god spelförståelse och borde med fördel kunna ta en plats med De Jong och Montolivo på mittfältet. Men Van Ginkel är på lån utan köpoption, vilket innebär att klubben rimligtvis måste satsa på spelare som finns kvar efter säsongens slut. Jag gillar spelartypen men har mycket svårt att förstå varför han lånades in under dessa förutsättningar.
Slutligen ändrar vi fokus och går till situationen för Parma. Vad känner du för Parma och den sits de hamnat i nu? Hur hoppas du att det utvecklas?
Andreas Wingren: Fy fan vilken tuff situation de sitter i. Jag lider med personalen, spelarna och supportrarna som tvingas att genomleva detta helvete. Min naiva sida hoppas fortfarande att allt ska lösa sig på något mirakulöst sätt, men jag har börjat förlika mig med tanken på att Serie A får klara sig utan klassiska Parma de kommande åren.
Erik Terzi: Parma har en imponerande historia och tradition och man kan lugnt konstatera att det är Italiens mest framgångsrika "provinslag" i modern tid. Det emilianska laget har vunnit 2 Uefacuper (1995,1999), 1 Cupvinnarcup (1993), 1 Uefa Super Cup (1993) och har även spelat i Champions League under 3 säsonger. Mest synd tycker jag om Parmas ungdomslag "La Primavera" som tränas av den legendariske Hernan Crespo. Det är verkligen bedrövligt att se unga talanger som gör sitt bästa för att etablera sig i en klubb som ändå inte har något att erbjuda i framtiden. Jag tycker att det är en sorglig konkurs som säger en hel del om Italiens ekonomiska situation och vi har ännu ett bevis på att Serie A:s prestige har sjunkit jämfört med andra europeiska ligor.
Henrik Brandel: Jag är svag för Parma som stad och som lag. Storhetstiden före Parmalat-kraschen var både vacker och minnesvärd och klubbens fantastiska fjolårssäsong imponerade stort. Men med ligans femte lägsta lönebudget såg det redan inför säsongen tufft ut. Att dessa löner sedan inte betalades ut under hela hösten och att klubben har haft tre ägare på sex månader har knappast ökat lagets chanser.
Frågan är om det ens är bäst för klubben att klara sig kvar i Serie A. Sampdoria föll ner och kom tillbaka starkare. Palermo likaså. Parma kanske skulle må bäst av den rekonstruktion av truppen ett år i B skulle innebära. Det är hög tid att välja 25 spelare att satsa på bland de 100-tal klubben faktiskt äger eller deläger. Hur som helst önskar jag klubben all lycka på lite längre sikt.