Voce dei Rossoneri: ” Ser skakig ut och inger inte direkt något större förtroende”
Voce dei Rossoneri tar upp Matris succé i första matchen för Fiorentina, Milans fortsatta kräftgång samt en tidig reflektion över Rami, Honda och Seedorf.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Kaveh Golestani, Aldijana Talic och Henrik Brandel.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Alessandro Matri hann knappt utanför Milano innan han gjorde succé i sin nya klubb – Fiorentina. En assist och två mål borta mot Catania. Hur förklarar man det? Tillfälligheter eller helt enkelt en bättre omgivning i Fiorentina?
Kaveh Golestani: En nytänding är ju självklart en potentiell orsak. Jag tror att det, i samband med att han kommit till ett lag med positivare 'vibe' omkring sig samt att hans spel kanske inte riktigt passade in i Milan gjorde att han gjorde en succédebut. Samtidigt ska vi inte dra för stora slutsatser från hans debut. Det återstår att se om han kan fortsätta prestera eller om han går en tråkig vår till mötes trots debuten. För Milan är det bara bra om Matri presterar. Jag utgår ifrån att man tänkt göra sig av med honom i sommar och en succé (eller icke-flopp) stärker hans aktier och ger Milan möjligheten att ta igen lite av de miljarder man betalt för honom.
Aldijana Talic: Det svårt att isolera Matris insats i Milan från resten av Milans katastrofalt dåliga säsong. Vi har ett lag som inte fungerar. Matri är en anfaller som på ett helt annat sätt än till exempel Balotelli är beroende av ett fungerande lag. Balotelli tar egna vinster och förluster. Det gör inte Matri. I Milan spelade han också mycket på den lojalitet som han hade från Allegri sen tiden i Cagliari. Något som jag absolut tror har gjort mer skada än nytta för Matris självförtroende och engagemang. Han har varit som en aktiv skugga i anfallet och sällan ens blivit spelad till. En som man inte riktigt inkluderat i ett anfall. I Fiorentina spelar han utan press. I ett spel mer strukturerat och orienterat mot en anfallare. Om än, en i min bok, utan rang. Jag tror att det för Matri var förlösande att springa ut på plan i Fiorentinas färger. Lite som att bli frisk från en influensa. Är inte övertygad om att "succén" fortsätter och tror inte på att Matri besitter en storhet vi inte än fått smakprov på, men jag tror Fiorentina som lag mår bättre och att Matri har en plats att fylla.
Henrik Brandel: När Gattuso tillfrågades om Gilardinos tid i Milan sade han att "Milan-tröjan väger tungt, för tungt för vissa". Jag tycker att det sammanfattar väl huvudanledningen till Matris skrala målskörd i Milan. Killen växte upp i Milans ungdomsakademi och ville säkerligen ingenting hellre än att till slut få lyckas i sin moderklubb. Trycket visade sig för stort. Sedan passar säkerligen Fiorentinas spelidé Matri bättre än Allegris sett att spela.
Kräftgången fortsätter för Milan efter gårdagens förlust mot Udinese. Därmed är vi utslagna ur Coppa Italia som var något av sista chansen till en försvarbar säsong. Vilka målsättningar borde Milan sätta upp resterande del av säsongen?
Kaveh Golestani: Först och främst: En Coppa Italia titel hade inte på något sätt gjort säsongen OK. Säsongen är och förblir en enorm besvikelse. Målsättningarna är i mina ögon klara. Först och främst ska vi klättra så mycket det bara går i den inhemska tabellen och försöka sno åt oss en Europa-plats, hur avlägset det än känns. Det kan gå snabbt att knappa in på de lagen och man ska vara med på noterna om möjligheten ges. I andra hand ser jag att man ska åka ut ur CL på ett respektabelt sätt. Det sista Milan behöver är att förlora den där sista trovärdigheten man har kvar tack vare sin fina historia. Vi bygger ihop laget och är förberedda nästa säsong. En säsong utan Europa-spel är dock aldrig en riktig säsong. Det är också viktigt att Seedorf får bygga sitt eget lag. Dumpa de han inte tror på och handla in rätt spelare till rätt roll, istället för att Galliani ska gå runt och köpa en massa strunt på rea.
Aldijana Talic: Kanske - gör om, gör rätt? I allt? Ja, hur angriper man en sån fråga? Målsättningarna borde vara många. Att renodla laget, hitta förnimmelse av spelstruktur och tänk. Att nyttja de spelare man har, Cristante, De Sciglio för att nämna två. Bygga en liten stomme och visa att trots alla luckor som behöver fyllas så är det såhär vi vill spela. Att spela fotboll borde väl vara en rimlig målsättning? Paradoxalt. Jag har aldrig sett Milan spela så dåligt, uselt som mot Udinese i onsdags. Det gör ju ont. Det är inte värdigt. Samtidigt som det är intressant att se att spelare som Nocerino eller som tidigare, Robinho, lyfter sig i just såna matcher. Det finns liksom ingen låga, ingen glädje. Seedorfs sammanbitna miner och förhoppningarna om mirakel gör det hela nästan än värre. Som skrivet, det är en svår fråga att nysta i när allt känns fel. Men om vi kan börja hitta tillbaka till att tänka att det är fotboll vi ska spela och att det på riktigt är något av det bästa som finns, så är vi en bra bit på väg.
Henrik Brandel: Spela ihop laget och undvik nedflyttning. Hade spelet sett bättre ut hade man kunnat satsa på att ta in de 7 poäng som det är upp till den sista Europa Cup-platsen, men jag har mycket svårt att se att detta Milan skulle kunna ta sig förbi 6 lag i tabellen (inklusive Inter och Lazio). Laget ligger 8 poäng över nedflyttningsstrecket och även om jag inte tror att vi hamnar i nedflyttningsstriden på allvar, bör laget vara medvetna om risken. Sampdoria gick som bekant från CL-kval direkt till Serie B.
Givet att det inte finns mycket att spela om tabellmässigt (jag struntar i om vi hamnar på plats 7 eller 17) borde Seedorf och hans mannar istället se resten av Serie A-våren som en enda lång försäsong där man spelar ihop sig inför höstens ligastart. Vi behöver ingen bred trupp nästa år (givet avsaknad av Europa-spel) och kan därför satsa på ett hårt matchande av de spelare som faktiskt presterar nu under våren. Skall laget fortsätta pressa så högt som Seedorf verkar vilja, måste laget träna enormt mycket på passningsspelet annars blir det idel kontringar från motståndarna, Lex Udinese igår. Vidare måste spelarna börja löpa utan boll för att öppna upp ytor. Allegris stationära spelsätt hänger tyvärr fortfarande kvar.
Om (och det är ett stort om) Seedorf kan få hyfsad bukt på Milans ovanor inom en månad, vore det trevlig att ge Atletico Madrid vettigt motstånd i Champions League. Detta känns dock långt borta just nu.
Visserligen tidigt att fråga – men vilka är dina första intryck av Rami, Honda och Seedorf?
Kaveh Golestani: Rami ser skakig ut och inger inte direkt något större förtroende. Han är under all kritik i passningsspelet och det kan mycket väl bli ett problem i ett Milan som ska försöka hålla bollen längs marken. Jag hoppas verkligen att han hittar en biroll i uppbyggnadsfasen där han i princip ger bollen till sin mittbackskollega. Jag ser hellre Abbiati sköta passningarna än Rami. Annars är han fysiskt stark och blir en bra spelare att ha på fasta situationer, om han kan hålla huvudet kallt...
Honda är bollskicklig och vill ha mycket boll. Han verkar också vara precis så självsäker i sitt fotbollskunnande som jag förväntade mig och växer förhoppningsvis in i sin roll lite mer. Jag är dock orolig för hans orörlighet och brist på snabbhet. Han hamnar ofta i prekära lägen och i en taktiskt skicklig liga som Serie A behöver han kunna skapa lite utrymme för sig själv för att vara nyttig. Det finns en hel del att önska med Honda, men det finns tydlig potential i honom. Dessutom är han ju en superstar bland sitt eget folk och PR-effekten och vikten av densamma ska inte underskattas.
Seedorf är en märklig historia. Jag älskade Seedorf som spelare. Mot slutet kunde jag inte tåla honom. Och nu har han återvänt för att hålla i rodret. Utan tränarerfarenhet. Jag är skeptiskt till valet, även om jag trots allt välkomnar tränarbytet. Seedorf har ett lugn och en respekt hos spelarna som jag tror att Allegri tappade för flera säsonger sedan. Förhoppningsvis kan det göra att truppen spelar för honom istället för att vela som den stundtals gjorde för Allegri. Jag tror att Seedorf är taktiskt kunnig, men det intryck jag fått av hans två matcher är en uns naivitet, och det är dessvärre motståndartränarna i Italien experter på att utnyttja. Jag håller tummarna för Clyde, men jag förblir skeptisk.
Aldijana Talic: I fallande skala:
Rami: En spelare som vi kan ha stor nytta av, som känns anpassbar och det är nödvändigt. Samtidigt är han stabil och dedikerad. Tror Milan som lag måste bryta den här misären innan en spelare som Rami tappar suget. Hittills bara positivt att säga, men sen får man, återigen inte glömma att det han presterar inte går att friställa från en laginsats.
Honda: Lite otämjd. Något slarvig och har redan dragit på sig varningar som vittnar om en obefogad och ganska okontrollerbar ivrighet. Eller bara inte van vid italiensk fotboll riktigt än? Känns som att han chansar mycket i sitt spel och inte riktigt kommer till sin rätt. Men Honda är också en spelare som kräver sin frihet i det lag han spelar i. Det kan inte Milan ge honom. Hoppas att han hittar en kontinuitet i den del av hans spel som passar Milan bäst. Men det är i nuläget mycket bara upp till Honda själv. Jag hoppas och tror att det kan bli fruktbart. Men jag är inte övertygad än.
Seedorf: Känns som att det var igår jag läste om att Seedorf hade inbrott i sitt hus utanför Milano. Då som en av de elva på plan, för Milans räkning. Nu som tränare. Det går lite för fort där. Jag hoppas, men betvivlar att Seedorf vet vad han tagit sig an. Vi behövde någon vi älskade i den rollen. En neutral ledare som varken Galliani eller någon annan i ledningen skulle få skit för att ha värvat. Och vi lyckades. Men jag tror och tycker att det verkar som att Seedorf fortfarande är blank. Med all rätt. Det råder kaos. Seedorf har inte facit. Han betraktar på håll, fortfarande och ett tag framöver. Kanske kommer det en mer genomtänkt och långsiktig strategi som resultat? Just nu, inte så hoppfull eller imponerad. Hade inte väntat mig det heller.
Henrik Brandel: Alla tre borde rimligtvis få resten av säsongen på sig innan facit skrivs. Honda motsvarar hittills mina förväntningar, solid, spelintelligent och ivrig att bidra till spelet. Men det dröjer nog ett tag innan han anpassat sig till Serie A. Min största förväntning på Rami var att han skulle hjälpa Milan att släppa in färre mål på inlägg och fasta situationer. Han är inte Zapata-snabb och jag är lite rädd för att ett Milan som konstant öppnar upp sig för kontringar inte passar Ramis spelstil. I ett lågt försvarande Milan ( a la våra matcher mot Barcelona) tror jag han skulle passa utmärkt.
Och så Seedorf, vad skall man säga, just nu coachar han som om Milan varit en naivt uppspelt hundvalp. "Var är bollen laget, jaga bollen nu". Jag gillar i och för sig tanken på ett hårdare press-spel, men tycker att man pressar för högt upp på planen. Gör man så får det två konsekvenser; 1) om vi vinner tillbaka bollen högt så är motståndarna redan samlade till försvar och få ytor finns för våra anfallare att arbeta på och 2) om vi förlorar bollen så får motståndarna mycket stora ytor att kontra på. Noterbart är att vårt mål kom på en kontring, det finns en poäng med att sitta lite djupare och pressa främst på egen planhalva.
